Funderar på att packa lite…
Det ska kasas på nederbörden.
Så vad ska packas?
- Nintendo Wii: får följa med. Det är ju kul. Och det blir lugnast så.
- Laptopen: Jajamensan. Osäker på om det blir internet, dock.
- Böcker: Hmmm. Minst en. Men jag har ingen på gång. Vore praktiskt med ljudböcker, men bibblan lånar väl bara ut sina på skiva, och jag har ingen disc-drive, och streaming från Spotify kräver internet, och sen ska man komma ihåg att betala räkningen.
- Gitarren: Får stanna hemma. Jag kan fyra ackord och inte växla mellan dem. För stugfridens skull.
- Virkning: blir förmodligen det vinröda akrylgarnet och fyrans virknål.
Vad sa ni? Skidutrustning? Underkläder?
Äsch, det ordnar sig…
Deltävling 4
Sibel: Stop. Kul. Jag gillar den. Men jag tror inte det är en Rybak
Py Bäckman. Magisk stjärna. ”trevlig radiolåt. Ingen favorit.
Neo: Human frontier. Boring
Lovestoned: Thursdays. Gillar versen, men refrängen känns som brus.
Anna Bergendahl. This is my life. Boring
Pernilla Wahlgren: Jag vill om du vågar. Klassiskt, packeterat, trevlig sommarlåt (men lite töntig, va?)
Noll Disciplin: Idiot
Okej sound. Men killar nu för tiden kommer väl inte med choklad och blommor? Det borde varit en playlist och en smoothie. Typ.
Peter Jöback: Hollow. Alltså, jag vet inte. Borde blivit bra. Men det är nåt med det där förutsägbara långsamma trappan ner. Boring too.
I det här heatet lutar jag alltså åt Sibel. Det låter kanske som att jag är tuffare nu, men faktum är att jag tycker låtarna i heat 3 o 4 var starkare än heat 1 o 2.
Faaaast, för att säga emot mig själv: Jag hejar numera på Salem al Fakir. På hela alltihopet.
sammanfattning: deltävling 3
Timotei direkt till Globen.
Sen Darin.
Alcazar och Crusified Barbara till andra chansen.
Timotei: Jag kan ju inte hävda fel låt vann. Så klart.
Det förvånar mig en smula att så många tyckte Spice musikgymnasiets tomma text och framträdande röstvärdigt.
Sommarlängtan? Barn? Röstningslistor?
Författande i framtiden, del 2
Linda Skugge på ”Vulcan” driver en massa projekt om framtidens författande. Ja, hon, som gjorde slut med feminismen, och ja, hon som vågade påpeka en lättstött författares fåfänga. Det handlar bland annat om ”blok”-ar.
”BLOK”-ar är bloggar som ges ut i vanlig gammal hederlig bokform. Ett sätt att ta tillvara allt skrivande som görs, antar jag. Nära-äkta-personligt-privat.
Det har sin plats, och är kul ibland, men inte hitte-på. Tråkigare som koncept än tvärtom. Kanske demokratiskt förstås, att man kan ge ut sin dagbok, redan innan man åstadkommit något annat att bli kändis på.
Tvärtom; Det borde väl bli en ”Bogg” då.
En roman, skriven av en författare, med konstnärlig ambition, utvecklade karaktärer, handling. Som publiceras i det nya formatet.
Kanske som black ascot var. Fast definierat,
Inte bara en mock-blogg, där man låtsas vara nån annan, det är kul iofs, men det är inte skönlitteratur utan en medveten handling.
(Jag ska bara komma på ett smidigt sätt att ta betalt för det. Ingen statligt sanktionerad indrivningsverksamhet här inte.)
P.S. @ekferjan; Note! länkar i text… 
Snö
Snö i Hästmossen
Tjuvlyssning: deltävling 3
Det här är nog deltävlingen som gäller. Dödens grupp, om inte hela melodifestivalen känts ljum och oengagerad i år. För nu finns det refränger.
Alcazar: Headlines
Går nog vidare. Jag har aldrig tagit dem till mig. Men låten verkar effektiv.
Johannes B: Tonight
Rätt bra. Om han kan hålla tonen.
Elin Lanto: Dr Doctor
Bra nog. Fixar genren.
Erik Linder: Hur kan jag tro på kärleken?
Snaaaaark. Klassisk schlager dock.
Getty Domain: Yeba.
För obegripligt för mig, och kanske för många andra. Men kanske kul på scen?
Timotei: Kom
Nja…. Lite ”drängarna” eller? Går nog inte vidare, trots en trallvänlig refräng.
Darin: Out of my life
Öuuum. Jag hör inte storheten jag läst om, men kanske det handlar om karisma. Men visst går den vidare.
Crucified Barbara: Heaven or Hell
Jag brukar såga hårdrockslåtar i det här sammanhanget: Men detta är förvånansvärt bra. Jag menar; Lite refräng. Lite känsla. Beror på numret, men andra chansen borde de väl fixa?
Författande i framtiden, del 1
Nu har det rasslat till.
Läs-plattor. Två styckna ute på marknaden.
Pryl med specifik målgrupp: mrs Online. Mitt futuristiska ideal finner ju det hela oemotståndligt. Givetvis ska biblioteket digitaliseras och optimeras.
I framtidens inredning finns inget behov av bokhyllor, de där kala ”room service”-visionerna kan bistå även läsande människor.
Nåja, våra bokhyllor är kanske inga harmoniska färgkoordinerade trygga inredningselement, tyvärr, diverse deckare, fantasy och studieböcker är uppblandade med sällskapsspel, glas-samlingar, radiostyrda bilar, drycker, bröllopsfoton och minnen. Mer ett personligt och ecklektiskt monument över tidens flykt.
Vet inte om det vore befriande eller bara fult att bli av med just böckerna. De är ju faktiskt snyggast.
Den där riktiga bokkänslan får man väl inte ändå? Är det bara jag som gärna skulle läsa Jonny Mnemonic på läsplatta och Jane Austen i läderband?
Jag var på en föreläsning med konstföreningen (Föreläsaren hette -nånting- Hellichius) om konst-böcker. Alltså konstfärdigt och lyxigt tryckta och bundna böcker, inte böcker om konst. Jag är nog inte ensam ändå. Det var så lättsinnigt och njutbart; närapå oanständigt faktiskt! Den bubbliga bokhandelskänslan (eller för all del den mustiga antikvariatskänslan) är som ren förälskelse.
Det tar nog ändå ett tag innan jag tar steget. Jag läste min väns roman på min mini-pc, och det var ganska störigt, svårt att bläddra osv, men man får hoppas att konstruktörerna hittat funktioner för att underlätta just läsupplevelsen.
Men jag tänker: Varför en pryl till? Varför inte bara en vettig mjukvara till allas våra laptops? Det är väl snål-skåningen i mig som tänker så. Jag vill reducera alla pryttlonomer till en enda Star-Wars-aktig handleds-enhet som gör allt: Ringa, fota, spela spel, visa film, betala, låsa upp dörrar, fjärrstyra mjölkningsrobotar, GPS, filhantering…. Brave new world today.
Peter Kadhammars krönika: ”Nästan som en bok”:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article6590174.ab
Carl Bildt för fritt internet av demokratiska skäl.
Hörde Carl Bildt på radion i bilen.
Tur att inte jag körde, jag blev helt häpen.
Han uttryckte sig väl, han gör ju ofta det:
”Det är en av de viktigaste internationella framtidsfrågorna”
”Vi ser ju regimer som försöker inskränka, kontrollera och begränsa internet. Vi ska försöka motverka det, uppmärksamma det och motverka det.”
Om vi då tar regimen Sverige som exempel, kan jag verkligen lita på det, att Carl Bildt och Moderaterna och allihop motverkar det?
Det är möjligt att jag är en cynisk vänster-mupp, men jag tror inte på honom.
Han talar vackert om demokrati, men integritetskränkande behandling och övervakning av internet i Sverige då?
Ser han sambandet?
länk till webbradion:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=live&Id=&BroadcastDate=&IsBlock=
En sån där pirat som också hade radion på:
http://scriptorium.se/josh/2010/02/18/calle-och-snomosfabriken/
Birgitta Olsson, hennes jobb och hennes barn
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2010/02/jag-tycker-synd-om-eu-ministern
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1869035/mer-kritik-mot-birgitta-ohlsson-nu-fran-kd
Jag tycker inte synd om henne. Eller bäbisen.
Den här ”heliga föräldraskapets tidsålder” för mycket gott med sig.
Men den här yrvakna stilen stör mig.
Som om det är enda möjliga lösningen att vara siamesisk i ett och ett halvt år. Som om inte massor av kvinnor har åtaganden och stressiga tillvaror när de blir mammor. Som om varje mamma vore först på plan att löpa gatlopp i nån sorts gladiator-stil.
Och den naturromantiska mamma-barn-är-ett-religionen.
Det är en bluff. De är två individer. Som älskar varann, får man hoppas, men nej. Ingen övernaturlig symbios.
Det måste ju finnas smarta lösningar 2010 i Stockholm/Bryssel, med en närvarande pappa. Han och ungen får väl vara hang-around. Det är rätt lagom att få lov att växla lite. Tror det är bra för alla tre. Och för medborgarna.
Det känns som fullständigt accepterat att politiker och VDar SKA jobba 85 timmar i veckan och aldrig träffa sina barn. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att känslomässigt stympade överpresterare med sömnbrist och gränsdragningsproblem ska fatta våra viktiga beslut.
Hade jag skött mitt jobb så hade min chef sagt åt mig att delegera. (Och då har jag egentligen ingen specifik att delegera till; Det har en minister…)
Säger hon att hon fixar det så fixar hon det.
Och två intelligenta föräldrar kan lösa det om de inte fixar det, det är det föräldraskap handlar om.
