Amning och kokain;

Kokain i bröstmjölken är mycket bättre än sprit. Knaaahka!!!

Nej, riktigt så ”hipp” är jag väl inte riktigt…

Två aktuella frågor jag dröjt med att kommentera (så ni måste ha UNDRAT! Hur ska det gå? Vilken ståndpunkt ska hon ta?) :

  • Sprit i bröstmjölken
  • Ola Lindholm

Angående tutthistorien:

Jag har full förståelse för att kvinnan kände sig exkluderad, dömd och förbannad. Även hon kanske överreagerar/utnyttjar situationen för att få fram sin poäng en liten, liten aning. Det var ganska ofta så, när man var nybliven mamma, det kom omotiverade pekpinnar, och huvudklappningar från alla möjliga håll. Det var också faktiskt väldigt lätt att bli isolerad, ensam hemma med en person som både bokstavligen och känslomässigt äter upp en. Då kan ett glas vin, riktigt vin, inte lingondricka, med en vuxen bli en fullständig oas av en annan värld, en känd tillvaro, som trots alla galenskaper ter sig rationell i jämförelse. Något sansat och måttligt i en tillvaro som är sanslös och omåttlig. Jag grät av att få se ett avsnitt Desperate Housewifes. Inte för att det är en okänd bartenders ansvar att lösa, men så är det.

Hon har rätt i flera saker.  På enstaka glas vin måste det vara i princip omöjligt att få upp en promillehalt som kan påverka någon på tuttnivå.  Ett spädbarn får i sig två deciliter av något som, (som högst) är tjugo gånger mer utspätt än lätt-cider om mamman är riktigt full (dvs 1 promille) vilket man definitivt aldrig kommer upp i på enstaka glas.

Jag LÄNGTAR efter studier på detta. Jag menar inte att supa ner bäbisar, jag menar att systematiskt jämföra promillehalt i blod och bröstmjölk över tid. 1:1-faktorn ifrågasätter jag, men framför allt kunde flera mammor få hjälp med att säkert ge sina barn alkoholfri mjölk. Kurvor! Diagram! Samband! Kunskap!

Naturvetaren i mig får krupp när moralpaniken gör att folk helt tappar känsla för vad som är matematiskt rimligt.

Man hänvisar på BVC och andra tyckare till att det är ”alltid så svårt att veta” utan att låtsas om att vi faktiskt KAN ta reda på det.

Det känns förminskande, ÄVEN om det inte är ett problem för mig att festa nykter.

På enstaka glas blir hon knappast så berusad att hon är en osäker eller dålig förälder, heller. Givetvis är det där skon borde klämma om den klämmer.

Men å andra sidan var det det andra glaset han sa nej till. Andra glaset får faktiskt inte alls samma mamma-sympatier som första glaset från mig. Efter två glas vin kan man väl bli en gnutta berusad? Och oas-faktorn bör ju vara botad efter första glaset.

Att bartendern nekar att servera alltför berusade (står i alkohollagen att han måste) eller den som kör bil eller de som är för unga, eller ”för-mycket” till nån som hanterar barn är egentligen inte fel. Och det kan ju inte vara lätt att hålla koll på vem man serverat ett, två eller tre glas.

Men det kunde ju göras på ett pedagogiskt, medkännande och säljande sätt. Om man vill ha tillbaka dem som kunder, förstås. Nu är det ju inte alla som vill ha tillbaka barnfamiljer som kunder, har jag lagt märke till. Kanske inte alls gäller han. Han hade kanske bara en dålig dag.

DN

DN

Ola Lindholm, ja. På tal om dåliga dagar.

Jag TROR det är puckat att ta kokain. Men jag har aldrig testat, så jag vet inte säkert.

Det finns ju alltjämt en liten möjlighet att provet visar fel, just denna gången. Ja, faktiskt. Och inte är han dömd. Och inte har han någon som helst skyldighet att uttala sig. Men inte är det fel av Expressen att försöka få honom att uttala sig, heller, det är väl så det fungerar. Hoppas för hans familjs skull det blåser över, att han snart är gårdagens nyheter.

Men för min del fick han faktiskt fortsätta leda barnprogram och barntidningar och BRIS. Jag har upptäckt att jag faktiskt inte bryr mig särdeles mycket om själva sakfrågan, som i om han drar i sig förbjudna droger. Kanske är det för att han alltjämt ter sig sympatisk, rent av karismatisk.

Delvis för att jag faktiskt inte riktigt tror på den där lämmeltågsteorin om att barn och ungdomar okritiskt gör allt kändisar gör.  Eller påstås göra. Det finns alltid nån annan att ta efter som gör något annat. Förebildssjukan är något för pre-internet-generationerna.

DN

DN

About these ads

9 maj, 2011. barn, Föräldraskap, journalistik.

Lämna en kommentar

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 615 andra följare

%d bloggers like this: