Nej, Stopp, jag skriver inte mer.
Jag tar en paus. Jag bloggar inte mer, just nu. Det är inte roligt eller givande att sända ut nån slags reflektioner när det finns människor som kan göra sånt mot andra människor som det som skedde i Oslo och Utöya.
Visst kan jag skriva de uppenbara sakerna, de om varför det går från ”terrorism” till ”vansinnedåd” när det är en blondin som gjör’t, och hur lite jag vill läsa hans manifest, och om att jag inte har nåt emot Norge och och deras oljemiljoner bara för att jag i text gjort ner en norsk författare, eller hur up-staged stackars Amy Winehouse frånmäle blivit.
Jag finns väl kvar på twitter. Men jag bloggar inte mer nu. Jag vill inte. Alltihop känns nedskitat.
Min tankar är med offrens anhöriga och de överlevande.
”Om jag talar högt och tydligt
tycker några att jag stör
och om jag viskar riktigt förtroligt
så är det för många som inte hör.”
-Hoola Bandoola Band (Danslåt för yttrandefriheten)
