…skiljer sig för lätt nu för tiden…

De vill inspirera – till skilsmässa | Wendela | Aftonbladet.

Det där är naturligtvis en provocerande rubrik.

Och i kommentarsfältet frodas kvinnofientliga och prudentliga kommentarer om vartannat, som väntat.

Jag tänker på… att jag skriver inte under på att folk – i allmänhet – skiljer sig för lätt… Jag kan inte påminna mig en endaste gång som jag tänkt: ”va? var det bara det?”

Jag har hört om utstuderad elakhet, likgiltighet och bristande hänsyn. Jag har hört om regler, kompromisser, räddnings-semestrar,  andra chanser och utdragen parterapi, speciellt för de som har barn.

Däremot har jag reflekterat över att när det väl gått så långt, så är det i allmänhet mycket svårt att samarbeta om det man måste…
Kunde man komma över ens, då kanske man alltjämt skulle varit gift.

Det verkar som att författarna noterar smärta och elände… (och de refererar till det i artikeln)… men att de fokuserar på den andra biten, på att skilsmässan KAN vara lösningen på ett problem… att det KAN vara befriande, bemäktigande. Man kan känna att man tagit kontrollen över sitt liv, och har sluppit en dyster framtid.

Det är mycket lättare att känna så, om man var den som bröt upp, förstås. Förnekar inte det.

Sen är det väl folks ensak hur de gifter sig och skiljer sig; om det inte vore för det där med barnen; barnen och deras trygghet.

Ett hem, en familj sägs vara det bästa. Jag skulle säga att det beror lite på hur tryggt det hemmet och den familjen är. Två lyckliga hem borde vara bättre än ett olyckligt, men det är så klart svårt att veta att de nya hemmen säkert blir lyckliga.

Jag själv vill absolut inte att mina barn ska lära sig att det det normala är att leva med en människa man föraktar eller avskyr.  Det vore det värsta.

Hellre vill jag lära dem att min kärlek till dem är absolut och konstant, helt oberoende av vem jag älskar i övrigt och konflikter. Jag vill också lära dem att deras pappas kärlek till dem är absolut och konstant, oberoende av hans kärlek till mig.

Men att ha den styrkan när man är sårad, besviken, arg och utsliten är säkert också svårt.

Ändå undrar jag över varför kommentatorerna är så arga. Vad gör det dem? Varför räcker det inte att själva hålla ihop i olyckliga äktenskap, varför måste andra också göra det?

Äktenskap reglerar sitt upplösande lagligt och ekonomiskt både vid död och skilsmässa, och det var relevant för mig när jag valde. Om jag bara levt i ögonblicket eller trott mig vara immun mot kärlekssorger hade jag lika gärna kunna fortsätta vara kär och ”leva i synd”.

Äktenskapet har inget egenvärde i sig, det är bara en behållare för kärlek, respekt och trygghet, men det är människorna i förhållandet som alstrar det. Det ska ju vara till människors fromma.

Själv är jag gift och förväntar mig att fortsätta vara det, (men inte till vilket pris som helst). Mina föräldrar är också ihop fortfarande.

Sååååå jag lutar åt…. Döm icke, på det att ni icke må bli dömda. Typ.

Tillägg;

Regina Lund om saken

SR ”Varför inga män medverkar i boken? Det fanns inga vars historier höll måttet, ”

Ojdå. Svinhugg går igen, eller skilda mäns olycka?

Natalia Kazmierska 
Olikt Kazmierska känner jag mig inte alls som partisk. Eftersom jag trivs i mitt äktenskap, det rör givetvis inte mig och alla andra lyckliga äktenskap. Och jag ser skilsmässa som att man löser upp ett löfte. Innan man bryter mot det.

Nina Björk

Maria Sveland i DN

About these ads

29 augusti, 2011. Uncategorized.

One Comment

  1. Brännmärkt/ringmärkt « Drama Online replied:

    […] ett inlägg i giftas-debatten undrar om ni verkligen övervägt en ordentlig brännmärkning i hederlig boskapsstil?! Se […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 615 andra följare

%d bloggare gillar detta: