”Familjetragedi?” Iså fall även en förövare-tragedi och en rättstragedi

Vad är det med polisens talespersoner och ordet ”familjetragedi”? Har bloggat om detta förr. Är det ett försök att låta medkännande? Det funkar inte. Det låter som att det är oundvikligt och som att samhällets ansvar upphör om förövare och brottsoffer har en nära relation. Det är som att det finns ”familjetragedi”, ”uppgörelse i undre världen” och ”det oprovocerade gatuvåldet” som färdiga fack. Och det är bara det sistnämnda som man förväntas sörja som engagerad samhällsmedborgare.

Enligt tv4-nyheterna var förövaren i det föreliggande fallet dömd för misshandel av offret, och tips hade inkommit om att han planerade göra henne något. Horribelt.

DN idag: ”Han borde aldrig ha släppts fri”.

Jag borde inte blogga om sån här skit, jag mår alldeles för dåligt av att inte kunna göra något åt det. Det är något som händer i en efter man har ynglat av sig, den där känsligheten. Jag undrar vad som händer de där barnen.

Jag är visserligen skeptisk till längre straff i avskräckande syfte. Jag menar, jag blir avskräckt, men jag blir ju det redan av korta straff. Men skyddsbehovet är en annan sak, och det borde få ökad betydelse.

Relationsvåld är fortfarande en viktig feministisk fråga.