Skolning

Nu tänker jag skriva om skolan.

Jag tänker göra det som före detta elev, som förälder till elever och som anhörig till en hel drös med lärare. Jag vill ha ett kunskapsbaserat lärande från förskola till universitet.

Jag tycker inte jag är särskilt radikal men jag har en hel del åsikter. Skolan ska vara:

  • Demokratisk
  • Icke-konfessionell
  • Rättvis
  • Fri
  • Vetenskaplig
  • Kontrollerad

Jag ser faktiskt en ökad resultat-inriktning som en tillgång. 

Demokratisk.

Den demokratiska processen, samhällskunskap, allas lika värde, det ska givetvis skolan ta ställning för.

I den mån elever kan få demokratiskt inflytande över undervisningen är det en bra sak, men det måste ändå snarare vara fråga om HUR man når målen inte OM. Jag föreställer mig att det är den största utmaning lärare har.

Tydligen är det nu väldigt enkelt att anmäla vad man upplever som missförhållanden i skolan. En länk, på en hemsida. Fantastiskt. Det är nog fråga om hur de svaras på ifall det innebär en generation av rättshaverister eller en  styrka och kontrollinstans.

Genom en ökad oberoende kontroll av resultaten kan missförhållanden upptäckas och redas ut snabbare.

Ickekonfessionell.

Gudstjänster kan man ägna sig åt på fritiden. Respektfulla kyrk- moské- och synagoga-besök är lämpliga för religionsundervisning, inte skolavslutning. Kyrkan är ingen jippo-lokal, det är ett ställe för utövande av religion.

Psalmer och nationalsång ingår i musikundervisning som en del i en kulturellt betingad repertoar s.k. allmänbildning. Bibeln är litteraturkunskap. Vill samfund marknadsföra sig bör de göra det såsom övriga delar av föreningslivet. Inte genom undervisningen.

En ökad oberoende kontroll kan prioritera en opartisk  kunskap om religioner.

Vetenskaplig

Skolan bör ta ha ett vetenskapligt synsätt i samtliga vetenskapliga ämnen. Även humaniora. Teser verifierade med vetenskapliga repeterbara metoder ska ges större tyngd än ”alternativ”.

Rättvisa.

Samma regler bör gälla för alla. Skolplikt gäller, och kursplanen ska följas. Alla barn har rätt till samma undervisning, oavsett religion, kön, fattigdom. Det gäller idrott och hälsa, sex och samlevnad och resor.

Sen bör man naturligtvis försöka möta individen så långt det går inom ramen för de lagar och regler som gäller alla.

Det är ett problem att många begåvade elever har tråkigt i skolan, och i den mån man har fullgjort sina uppgifter borde det finnas möjlighet att gå fortare fram.

Det är heller inte konstigt om lärarresurser tas upp av de som har svårare att uppnå  målen, och att det därmed läggs ett ökat ansvar på de snabbare eleverna att själva stå för sin studiediciplin. Men med det sagt; vi vill inte uppfostra en stor andel lata, priviligierade barn. De blir odrägliga. Ge dem svårare saker att göra.

En ökad oberoende kontroll borde ge skolor värdefull kunskap om de behöver satsa mer på de som har det lättast eller svårast.

Fri.

Skolan är gratis. Det är en stor grej. Gigantisk. Det möjliggör inte bara klassresor i form av en bättre materiell ställning eller tryggare position, det innebär också kunskaper för att skaffa sig verktyg att protestera och påverka även från en utsatt position.

 Jag stödjer det fria skolvalet. Det kan lösa mycket att få lämna mobbare, eller gå i skola nära mormor, eller på landet, eller i stan, osv.

Men jag stödjer inte vinster inom skolan. Jag vill inte ha riskkapitalister som sitter och skor sig på skattepengar som ska gå till barnens utbildning. Och eftersom vi inte har marknadsekonomi vad gäller skolpengen så kan de ju inte tjäna pengar på något annat sätt än att få en billig utbildning att verka attraktiv. Privatskolor, (ja kanske det inte blir lika intressant utan vinster, och med krav på sig att följa samma kursplan som kommunala skolor), men som princip har jag inget emot dem. Vad ska de göra, ta mer pengar för samma kunskap? Och om de skolorna är bättre, vem ska gå i de sämre?

Kontrollerad.

För att nå fram till en hög kvalitet på undervisningen så måste vi testa utbildningen. Samma kurs ska ha samma krav i Ystad och Haparanda. Så en utökad oberoende test-organisation bör inrättas på alla nivåer. Kursplanen ska fastställas och följas upp.

Idag granskas förhållanden inom skolan av skolinspektionen, och det hålls en del standardiserade prov, men det är inte en oberoende instans som systematiskt avgör om elevens kunskap är på en tillräcklig nivå för examen. Jag anser att det är värt att överväga åtminstone på de högre nivåerna.

När det gäller utbildningsjobb/lärlingsjobb/ungdomslöner så är det okej med mig att man både arbetar och utbildas; men också den utbildningen måste specifieras och följas upp. Man måste kunna visa att ”lärlingen” har de förväntade kunskaperna vid utbildningens slut.

Fri och kontrollerad kan verka som motsatser, men jag menar att det snarare borde bli lättare att få till en frihet och ett individuellt arbetssätt om politiker och tyckare struntar i om man använder surfplattor, läroböcker, katederundervisning eller blanka papper, vi lämnar det helt och hållet till de pedagogiska proffsen och istället fokuserar helt på vår beställning, dvs 2 saker, har dessa våra medborgare det tillräckligt bra medan de är där? och vad ska de kunna när de är klara?

18 maj, 2012. Uncategorized.

Lämna en kommentar

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 566 andra följare

%d bloggers like this: