Sur

Sur på min man.
Nu, när jag är sur, tycker jag att han lever som en tonåring, sätter sig vid dukat bord, gör ingenting hemma.
Glömmer alldeles behändigt bort allt jobb med tvätten och bygget och det hela han gör.
Själva skalan på min surhet bestäms av att jag känner att jag inte redan hunnit klart med ett visst moment på jobbet. Ett viktigt moment. Att jag inte hunnit för att jag varit tvungen att rusa iväg för att hämta på dagis för att han varit och spelat golf. Och för att hans flexsaldo fört en mer tynande tillvaro än mitt.

Det känns helt och hållet befriande skönt att vara orättvis och sur på nån annan än mig själv.
Så för mitt äktenskaps skull tänker jag inte prata med honom förrän det där momentet är klart. Då kan jag kanske begränsa mig till att ge honom skulden för sånt som han faktiskt är ansvarig för.

För övrigt har jag ont i nacken, men det förhindrar väl inte att jag är mitt vanliga soliga jag. *bitch*

Annonser

28 maj, 2009. Etiketter: . Uncategorized.

One Comment

  1. fia_off_stage replied:

    Instämmer. Min man brukar få en större börda än han egentligen är orsak till (speciellt om jag har sovit dåligt)när jag är stressad över något annat. Men jag brukar försöka göra som du att avvakta lite innan jag surar över honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: