Minnet

När vi stod där, i duggregnet, med party-Tälje runt omkring oss, och försökte få ett urgröpt melonskal glida ut i Maren utan att värmeljusen slocknade, så blev jag lite kluven.

Jag vill inte fira modet i ett självmord. Det är lite för melodramatiskt.
Jag vet fortfarande inte varför det hände. Egentligen. Eller vilken relation de hade. Egentligen.

 Skulle vilja fira livet hellre än döden. Att Iris alltid skötte sitt arbete i hemmet, fastän hon sprang ute om nätterna.
Att Elsa… jag vet inte. Blev hemskickad för att hon inte hade ordentliga kläder eller skor är kanske inget att fira. Men hon som var den enda som log på skolfotot, kanske.

Om de inte hade valt som de gjorde, om de jobbat, festat, blivit vuxna, fått barn, så hade vi inte stått där med vårt melonskal.

Annonser

19 juli, 2009. Etiketter: . Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: