Kill-krönika om snitt

Egentligen är den här krönikan inte så usel. Jag log faktiskt flera gånger.

Att alla födslar vore snitt om det var männen som födde barn tror jag faktiskt inte på.
Det finns för många skumma macho-knäppisar som utsätter sig för en massa smärtsamma saker för att känna att de lever. Klart en del av dem är killar.
Sen är det en sån unken, sunkig, ja faktiskt alldeles ludet, möglig generalisering.

Elisabeth Höglunds krönika om nånannanismen är precis lika sönder-tuggat. Tror inte på det heller. Tror det är en sorg, eller en skam, för de flesta som inte klarar av att "ta ansvar för sig själv" att de hamnat där. Och jag tror det finns folk som pacifiserats och slänger skräp i många länder, inte bara i dem med ett välutvecklat socialförsökringssystem.

Sen att folk gnäller lite i största allmänhet på utmaningarna i sin tillvaro, kan nog låta som att skylla ifrån sig… men

Men den här texten är tvärsäker. Den har svaret. Det har inte ens jag, som gjort ett av varje.

Jag var rädd för det ena. Och ännu mer rädd för det andra.
Sen gjorde jag det för att vara macho.
För att jag var nyfiken.
För att få lite cred i såna här diskussioner.

Och min slutsats är att ett välbedövat akutsnitt gör mindre ont än en vanlig förlossning nästan helt utan smärtlindring.
Trodde nån nåt annat? 😉

Det är inte så svårt att förstå varann… folk i utsatta situationer borde få förståelse. Av alla. Och av stat och samhälle.

Annonser