Stress.

Jag sitter på mitt jobb och stirrar mig blind på en liten siffra. 69% står det.
När det står 100% får jag gå hem. Då är projektet klart.

Jag är inte här för att min chef, eller projektledare, eller planerare, eller applikationsspecialist, eller produktägare tvingat mig.

I går var vi på teater med barnen i skogen. Jag pratade med vännerna. Om teatern, och om singelpinglan som inte för så länge sen inte var nån singelpingla och om vi "turas om". Fast vi hoppades inte det.

Men inte om stressen eller prestationsångesten. Jag hade hoppats att det skulle vara över i fredags. It wasn’t.
Jag är här för att min själs älskade sa åt mig att åka in och göra klart. För att jag skulle må bättre då.

Och så läser jag detta:

http://blogg.alltombarn.se/ensammapappan/2009/09/18/pappa-ritar-fult/

Och gråter, och gråter, och gråter. Så j*la skönt.
Äntligen, tänker jag. Bara för att jag råkar ha release-vecka och PMS-vecka samtidigt.
Och så dåligt samvete över att den här människans olycka framkallade denna förlösande känsla hos mig.

Annonser

20 september, 2009. Etiketter: . Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: