Anna Anka, dårå

Tänkte skriva om Anna Anka
Tyckte att hon säger emot sig, eller inte är påläst…
(Som nu ikväll, att skilsmässorna är 75% i Sverige mot 50% i USA)
Jag gillade inte hur hon var mot pojken i sista avsnittet….
men å andra sidan låter jag säkert lika bitchig på rösten, när jag försöker tala i telefon eller planera repschema när barnen vill ha uppmärksamhet… och tv-produktion är ett hantverk som handlar om att väva historier genom urvalet.
Idag sa hon nåt bra, nåt om att möta varandras behov.

Läste en krönika om att anledningen att folk föraktar Anna Anka är att hon symboliserar obildad underklass längtan efter hejdlös lyx.
Det känns inte som det passar. Klass-perspektivet är fortfarande relevant.
Men köns-perspektivet är smärtsamt närvarande.

Jag älskade Paul Ankas Skavlan- version av My Way. Det är första ömhetsbetygelsen jag sett.
(Fast han sa delvis sa emot henne, och hänvisade till att han var hemma och tog hand om barnen just nu)
Jag spekulerade i att det var ett ömsesidigt utnyttjande, en vacker trofé-fru för en rik och känd troféman. Där fick jag.
Han älskar henne. Hennes tanklösa over-the-top-personlighet. Även när hon har fel.

Mitt intryck av henne har varit…. ängsligt. Konstruerat, anpassat. Nervöst fnittrande.
Som en innerlig människa som hemfallit åt det frenetiska samladet av ytliga statussymboler. Mätbara statussymboler.
En längtan, inte primärt efter prylarna, utan efter bekräftelse som kvinna.
Och ett distanslöst rekommenderande av den egna lösningen för alla…

Det är såklart varje mans och kvinnas rätt att tillsammans fördela sina plikter och tillgångar. Ingen lag.

Sen råkar hon ju ha fel, förstås….. om männen… om de nordiska männen…. de schyssta killarna…
som tar hand om de barn de avlar… som kan berätta vad de känner…
som inte behöver en fru för att han inte kan ta hand om sig själv utan sin mamma… eller måste betala för två….
 utan som vill ha ömsesidighet. Delaktighet. Sex av lust.
Som är säker nog att pretentionslöst kan välja sin roll och hantera e kvinna som själv väljer sin roll.
De är råsexiga.

En snabb Googling ger sken av att skilsmässostatisken är relativt lika i USA och Sverige. Nån promille hit eller dit.
Men jag har läst en artikel om en undersökning som säger att ojämlik fördelning av hushållsarbetet är överrepresenterat i skilsmässor…
I norden, dårå. Det är väl inget självändamål att folk inte ska skilja sig. Är folk inte lyckliga, så vad då. Det kanske är svenskt.
Att det inte är så farligt. Av patriotism vill jag skriva att svenska kvinnor förväntar sig mer.
Att hon drar vidare om killen i fråga inte pulls his weight, är ett tecken på urskillning.

Å andra sidan är det möjligtvis ett tecken på att attraktion är delvis kulturellt betingat. Hon passar in där hon är.
Kanske jag passat in där, om jag levt hennes liv.

Annonser

25 september, 2009. Etiketter: . Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: