Två stora missförstånd.

Jag har två saker jag vill skriva av mig om… Två åsikter… som jag tycker har käpprätt fel…

Det ena är "ungdomar nuförtiden".
Kom igen… "Redan de gamla grekerna" gnällde på "Ungdomar nuförtiden". Och ändå lyckas vi på något sätt faktiskt överleva som civilisation.

Jag har läst flera surkärringsaktiga krönikor om detta.
Om låg arbetsmoral, om dåligt driv, om ovilja att flytta från sitt hem pga familjen. Muttrande om bekvämt bidragsberoende.
Allt ifrågasättande på arbetsplatsen bemöts med åsikten att de borde veta hut och vara tacksamma.

Jag tror inte på det.
Jag har flyttat för att få jobb. Det var lätt, som singel och barnfri.
Och idag skulle jag flytta för rätt jobb. Rätt uppgifter och rätt lön.
Men det kräver bra mycket mer, när jag är förankrad här med barn, svärföräldrar (som i barnvakter) och en man som tjänar mer än jag.

Plötsligt ska jobbet inte bara vara ett bra jobb, det ska även försörja mig, min (dyrare) make, två barn och en nanny.
Fixa det, så är jag där. I schweiz, Malmö eller whereever.
Annars stannar jag vid familjens sida och gör det bästa av situationen. Visst nu har jag ju ett jobb, men det kanske inte är för evigt.
Och det är exakt samma sak för Johanna, 21, i Karlskoga, eller vem det kan tänkas vara.
Visst vill vi jobba, men att plikttroget bidra är bara en faktor i en stor sammansatt bild.
Att på vinst och förlust ensam dra till Huvfudstaden med barn i ryggsäcken vill jag verkligen inte göra till nån slags moralisk plikt.

Och dessutom, om ungdomarna inte förankrar sig tidigt, då får de skit för det också, då ojas det om evighetstonåringar.
Låt dem vara! De är fantastiska som de är! En del söker jobb som iglar, en del startar eget, en del uppfinner nya former för arbete, en del jobbar ideellt, en del startar subkulturer och ideologier som vi gamla surkärringar inte ens förstår. Att det tar längre tid för vissa att hitta sin grej, än det gör för dessa skribenter som är journalister av kall och sen födseln är minst sagt begripligt.

Min andra stora protest gäller Sverige som landet Lagom där man inte får tycka vad man vill.
Än en gång, KOM IGEN!
Det finns länder där inte bara politiker och oppositionister, utan även journalister och författare, konstnärer och skådespelare fängslas.
Att nån använder samma demokratiska rättigheter som du precis använt för att säga emot vad du sagt är inte förtryck eller censur, om nån trodde det.

Jag fattar att man gnäller på en alltför homogen värdegrund, speciellt när den värdegrunden innefattar jämlikhet eller jämställdhet.
Så du har inga kompisar som tycker som du? Nä, tough luck, du får helt enkelt argumentera bättre för din sexism och främlingsfientlighet.

Sverige är ett land som absolut har förbättringspotential. Men visst får man tycka vad man vill.

Annonser

1 oktober, 2009. Etiketter: . Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: