30-åring

Teater-gala ikväll. Funderar på att bränna present-kortet jag fick i 30-årspresent av mina bröder. För att fixa en glamorös outfit. Utan utgift.
Och framför allt för att hinna med det innan kortet går ut. De räcker ju bara i nåt decennium, eller så, alldeles för kort tid för att jag ska få ändan ur vagnen.

Igår somnade båda barnen på mig. I soffan.
Jag kunde inte kånka nån av dem till sängen, utan att väcka den andre.
Genom att knuffa honom ur soffan. Och även om rullande ur soffan ytterst sällan är livshotande (mamma berättar historier om min lillebror…som faktiskt överlevde) så skulle det effektivt ända det relativa lugn vi uppnått, och sätta igång den vanliga cirkusen av inte-sovande.

Jag kunde egentligen inte riktigt andas heller. Så jag ropade till maken att jag behövde hjälp. Han hade inte tid.

Så jag makade (med stor precision om jag får säga det själv) den gnyende Morris Minis huvud och vikt neråt till en position som var mindre livshotande, om än mer smärtsam och fortfarande lätt klaustrofobisk. För att lyckas med detta var jag tvungen att hålla i Skrotas men tillfälligt rulla honom ut över kanten.
Dock ville han inte rulla tillbaka, så vi låg där, med Skrotas halvväs ut över kanten. När mina överarmar började värka ropade jag igen.
”Inte nu! Jag attackeras av fiender!” hävdade maken.

Jag gav slutligen upp ambitionen att låta båda barnen sova vidare.
En enkel empirisk erfarenhet gjorde gällande att Morris skulle ha lättast att somna om.
Jag drog in Skrotas, och ålade på rygg över armstödet på soffan med Morris över mig. Ett hörn av en filt hade trasslat in sig mellan oss, och han började glida på tvären, men jag höll honom med vänsterhanden och stödde mig på höger armbåge och drog ut filten med högerhanden.
Då vaknar han och börjar gråta.

Ja, ja, det var bara att lugnt och effektivt bära Morris till sängen och lägga honom på kudden. Till min lycka somnade han om direkt.

DÅ, vaknar maken till liv och kånkar den nu lungt sovande Skrotas till sängen. WTF?!
Förväntar du dig poäng för det, eller? DET hade jag lika gärna kunnat göra själv.

Annonser

14 november, 2009. Etiketter: . Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: