hår-krönika

Inspirerad av hur Hanna (http://ekferjan.wordpress.com/) som sammanfattat förra året genom vilka tv-serier hon sett, tänkte jag hitta på nåt liknande. Fast helt annorlunda.
Jag tänkte ta hela decenniet. Genom mitt hår.
Fast för säkerhets skull tar jag hela livet.

Var blond som barn. Och det var långt som alla andra småflickor.
När jag var 8 klippte jag det kort, och fick en lillebror. Till. Det bör ha varit helt orelaterat. Blev tagen för pojke.

Sen fick det växa ut igen tills i sexan. Då fick jag en bästis. Hon var cool. Och rolig.
Vi lyssnade på Europe och sminkade oss och ringde heta linjen.
Då skulle man ha hockey-frilla. Frisören övertalade mig att i stället klippa etapper runt ansiktet och spraya och blåsa upp det.

På högstadiet skulle man ha tunna blonda slingor och lockigt, fast inte lockigt hela vägen, utan mer lite urvuxet. Det hade jag och mina två kompisar. Vi åkte till Åhus-parken och plankade in, och hamnade i slagsmål.

Jag dansade jazzdans, och det gjorde ”Tess” också som var jättesnygg, alldeles modellsnygg och blond och midjelångt och hon flätade cornrows och det gjorde jag med. Mina danskompisar blev valda till Lucia en efter en.

På gymnasiet hade jag pojkvän, och håret växte alldeles otyglad, det var långt och tunnt och slitet. Jag tog studenten, och hade håret uppsatt i snirklar och blommor och lockar.

I Uppsala låtsades jag läsa teknisk fysik medan jag spexade och flirtade och sjöng och dansade, dansade, dansade. Håret blev axellångt, två tjejkompisar och jag klippte varandra och våra killkompisar i källaren på Pollaks-backen mot en avgift av tre kex-choklad. Det lockades i klassisk film noir stil för rollen som Lola i spexet.

Sen var det mediaproduktion i Kalmar och det långa, trassliga råttfärgade hade återvänt…
Och jag skrev i kårtidningen, vi hade redaktionsmöte, sen färgade jag håret svart hemma i badrummet och klippte page och lugg som Uma Thurman, och sen gick jag på kåren och folk kände inte igen mig.
Hann med ett antal små gröna henna-paket för 19 kronor från apoteket också. Det var fullt upp, teater, kårstyrelse, kårtidning. Långt, kort, svart, brunt, rött, blondslingat. (Ja, nånstans blev håret pojkfrisyrskort efter ett Halloween-besök i Uppsala. Ringde till Steff och beråttade att jag tänkte bli korthårig, eftersom han regisserade En midsommarnattsdröm just då. Gick runt den kvällen med min avklippta fläta i ett snöre runt halsen)

Men i Visby, under manus-kursen då var det trassligt och råttfärgat igen. Min vän; Lotta hade sånt där midjelångt, blont, vackert och alldeles otrassligt. Hon var dessutom rolig och alldeles brilliant. Inte lönt att göra sig till då. Vi var politiska, kulturella, djupa, läckra och fullständigt hänsynslösa. Fast det fanns en pojkvän.
Åkte till Lettland på arkeologi-resa med pojk-frisyr.
När milleniet skiftade var jag på middag med han och hans kompisar. Jag misstänker att håret var långt, trassligt, råttfärgat och otyglat.

Efter Visby sökte jag jobb över allt, och hade ett skitjobbigt år i Stockholm med ströjobb här och där. Minns flätor.

Började på DeLaval. Då var jag korthårig och mörkhårig, inspirerad av Liza Minelli, med flikar in mot kinderna.
Den sommaren utförde vi slutligen barmhärtighetsmord på relationen med den där Visby-killen.

Framåt hösten hade håret vuxit ut till en lång page och jag hade slingat breda slingor, som en tigerkaka. Jag hade hittat till teatern i södertälje, jag köpte lägenheten, och jag träffade Magnus. Vi flirtade och han skjutsade mig hem och kom till min dörr med en korg med vin och choklad och ljus.

När vi flyttade samman i Tullinge var håret samma långa otyglade, slitna, råttfärgade.
Vi gifte oss 2004, och min mamma satte upp det långa slitna råttfärgade i lockar och slingor, med blommor och slöja. Alla nålarna värkte så att jag grät av lättnad när jag kammade ut det på natten. Då väntade jag redan Skrotas.

2005, när Skrotas anlänt, blev jag sjuk. (Kanske lite deppig också). Och bebisen drog mig i håret så fort han lärt sig greppa. Jag hade inte jobbet, eller vännerna eller nåt sceniskt att ägna mig åt, ingen fast mark. Jag var bara mamma, kvinna, kropp. Blev nog fåfäng. Klippte av tyglarna, kom hem korthårig och slingad.

Det växte ut halvägs. Jag blev mörkhårig strax innan rollen som amman i Romeo och Julia 2006.

2007 när Morris mini anlänt, klippte jag INTE av mig håret. Jag blev Barbie-blond. Det krävde ett par omgångar för att sluta vara brandgult. Och sen ständigt färgande av utväxten. Orkade inte uppehålla det efter ”Målarna känner ingen längtan” 2008.
Så jag slutade. Färgade mörkt, började toppa och fixa med inpackning för en ”vårdad look”.

Nähä, då får håret fnatt! Det var helt omöjligt. Krävde balsam och inpackning i vansinniga mängder för att ens gå att kamma. Sen började det lossa. I Tussar. och det var en plätt mitt bak som kändes sträv.

Till slut fick jag fnatt. Gjorde om samma manöver i badrummet som i Kalmar och klippte av det rakt i nacken.

Enligt frissan jag var hos sist, (det är alltid olika eftersom jag inte beställer tid) berodde det på hormonerna. Fastän det var ett år sen senaste graviditeten. Jag trodde ett år av hård-blondering kunde ha med saken att göra. Magnus trodde jag åt för dåligt.

Så nu, när kalendern slagit över till 2010, då är mitt hår som vanligt igen.
Det vill säga på god väg att bli långt, trassligt, slitet och råttfärgat.

Jag har inga reflektioner över detta utom en:
– Doften av hårspray och ögonfranslim är så värdefull, får mig så glad och självsäker och förväntansfull, efter alla jazzdans-shower och spex, att jag helst spar den, gömmer undan den för all framtid.

Advertisements

13 januari, 2010. Etiketter: . hår, Krönika, Uncategorized.

2 kommentarer

  1. oakfairy replied:

    Nämen å så bra! Kul idé, och jäklarns vad med frisyrer du hunnit med. Imponerande. 🙂

  2. Det där med musik : PhobicGamer replied:

    […] Andrea och Fia har alla gjort nyårssammanfattningar av olika slag, så då tänkte jag helt enkelt göra […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: