Birgitta Olsson, hennes jobb och hennes barn

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2010/02/jag-tycker-synd-om-eu-ministern

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1869035/mer-kritik-mot-birgitta-ohlsson-nu-fran-kd

Jag tycker inte synd om henne. Eller bäbisen.
Den här ”heliga föräldraskapets tidsålder” för mycket gott med sig.
Men den här yrvakna stilen stör mig.
Som om det är enda möjliga lösningen att vara siamesisk i ett och ett halvt år. Som om inte massor av kvinnor har åtaganden och stressiga tillvaror när de blir mammor. Som om varje mamma vore först på plan att löpa gatlopp i nån sorts gladiator-stil.

Och den naturromantiska mamma-barn-är-ett-religionen.
Det är en bluff. De är två individer. Som älskar varann, får man hoppas, men nej. Ingen övernaturlig symbios.

Det måste ju finnas smarta lösningar 2010 i Stockholm/Bryssel, med en närvarande pappa. Han och ungen får väl vara hang-around. Det är rätt lagom att få lov att växla lite. Tror det är bra för alla tre. Och för medborgarna.

Det känns som fullständigt accepterat att politiker och VDar SKA jobba 85 timmar i veckan och aldrig träffa sina barn. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att känslomässigt stympade överpresterare med sömnbrist och gränsdragningsproblem ska fatta våra viktiga beslut.
Hade jag skött mitt jobb så hade min chef sagt åt mig att delegera. (Och då har jag egentligen ingen specifik att delegera till; Det har en minister…)

Säger hon att hon fixar det så fixar hon det.
Och två intelligenta föräldrar kan lösa det om de inte fixar det, det är det föräldraskap handlar om.

Annonser

14 februari, 2010. Etiketter: . föräldraskap, Feminism, Uncategorized.

One Comment

  1. Fia replied:

    Jag håller verkligen med! Vad är problemet liksom undrar jag? Annat var det på Birgitta Dahls tid (Hörde henne på radion i går då hon pratade med Lotta Bromé). Då fanns det INGEN föräldraledighet för riksdagsmän. Det var liksom inte ens påtänkt att en riksdagsledamot skulle vara föräldraldig, så Birgitta fick vara hemma 2 veckor efter födseln och sedan ta med sig barnet till riksdagen. Det var slitsamt sa hon. Dessutom lärde jag mig att det var Birgitta som först stred för förslaget om att pappan också ska kunna vara hemma. Häftig kvinna, tänkte jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: