Stream of…. yrsel? ja, inte är det medvetande i alla fall…

Jag borde städa hela huset och aktivera barn och sånt, men orkar inte mer än att lyfta huvudet från kudden och att få frukost i barnen var en ansträngning utöver det mesta med tanke på att jag misstänker att hjärnan får alldeles för lite syre just nu, ja, det känns faktiskt precis som den gången jag ramlade ner från kökspallen och jag vill bara ligga här och fundera på nya möjliga teaterprojekt för jag räknade till åtta stycken igår kväll men det är klart att alla inte har alla förutsättningar för att lyckas just nu, och jag oroar mig dessutom för hur jag ska säga det jag känner att jag borde i fråga om ett av de livskraftigare för visst är det underligt hur illa man kommunicerar med vissa människor även om man beundrar dem fast det kanske primärt handlar om vem jag själv vill vara i andras ögon och jag för en gångs skull tvekar inför att avslöja saker om mig själv vilket verkligen inte är likt mig och i så fall är det ju bara att rycka upp sig och göra ett ställningstagande men jag kanske helst skulle vilja göra något med få skådespelare och vuxna skådespelare och låg budget och en massa mörker och smärta men å andra sidan känner jag ett ansvar nästintill i alla fall att ordna något slags forum för alla de från projektet som inte har någon annan grupp inom STA, och de som har andra grupper vill jag ju gärna fortsätta jobba med för att de är så sköna och skickliga, men gruppen är något stor för mig och dessutom borde jag ju nu satsa på jobbet och familjen istället och eftersom flera begåvade människor bett mig vara support eller bollplank eller regiassistent eller hangaround så borde det såklart vara ett lämpligare format med tanke på resten av livet men jag längtar efter att personligen prestera något ännu bättre fast klyftan mellan min och min makes intressesfärer behöver ju inte direkt vidgas mer om man säger så fast lite musikteater skulle inte sitta fel heller, på det hela taget gillar jag sånt som innehåller lösögonfranslim för det luktar så gott men kanske det bara är postuppsättningsdeppen som är i antagande för nu har det blivit dags att slänga snittblommorna från premiären men jag tror ändå inte det är det som är grejen med dessa känslorna men hur ynkligt är det att dåna hela tiden som nån slags korsettmadame med klena nerver men det är inte som ett teaterprojekt om än aldrig så kreativt och välproducerat faktiskt gör nån skillnad och kanske jag skulle lägga av med mina futtiga egotrippar och göra nån slags nytta, engagera mig i välgörenhet eller politik och ta det där ansvaret att lämna världen snyggare än man fann den.

Annonser

19 april, 2010. Etiketter: . Personligt, Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: