Dålig mamma, bra mamma

Ny undersökning igen, en amerikansk igen, och som vanligt syns inte ett spår av papporna. De har jämfört de barn vars mammor börjat jobba heltid inom ett år, eller halvtid inom ett år, och det förutsätts att de har barnomsorg resten av tiden.

Deras slutsatser verkar rätt mjäkigt begränsade:
Barn far inte illa av barnomsorg.
Om det är bra barnomsorg.
Fast det är bra om mamma är hemma.
Å andra sidan är det bra för barnen med mer pengar också.

Medan toppmodellen helst lagstiftar om amning.

Det känns som att jag borde bli upprörd. Det känns som att jag borde förmedla hur det kan vara, hur ”kemikalier” (vilka nuförtiden är i stort sett kroppsidentiska för övrigt) förmodligen är bättre mat för bäbisen än blod. Hur man bör överväga konsekvenser innan man ropar på lagstiftning. Om tolerans och medkänsla.

Istället stannar jag vid en trött suck om att miss Bundchen förmodligen haft det lite väl lätt för sig.

Det känns som att jag borde försvara papporna, och dagisen, och arbetande mammor, och våran lösning. Men det är klart, jag har ju egentligen fått vatten på min kvarn, båda sätten gör folk av ungarna. Om nu amerikaner räknas som folk.

Det är bara det att jag inte känner igen mig. Eller mina barn. Mina starka fina självständiga  ungar började båda två på dagis veckan efter ettårsdagen och då hade pappa redan varit hemma med dem ett bra tag. Det händer att jag har dåligt samvete, för att jag inte orkar leka tråkiga pojklekar, eller att de inte har det tillräckligt städat hemma eller inte fasta rutiner. Men för att jag jobbar? Nej. Eller för att jag inte lät Morris svälta ihjäl i min famn istället för att flaskmata? Nej.

(För övrigt: så här bra, lugnt och strukturerat hade jag velat skriva om demokratin. Det gör jag inte. Jag länkar istället)

Uppdatering: publicerar det här jag skrev igår, men jag är sjuuuuuuuk. Stannar hemma och knaprar Alvedon och isglass. Expertisen (mamma) hävdar att patienten så gott som alltid besegrar lömsk farsot som feber och hosta på ett par dagar, men jag väljer att diagnostisera det med digerdöden. För att motivera mer isglass.

Advertisements

4 augusti, 2010. Etiketter: . barn, föräldraskap, Uncategorized.

2 kommentarer

  1. Sara replied:

    Det är väl inte så konstigt att ”alla” har åsikter om barns bästa, men ibland blir man lite trött. Jag gillar den svenska lagstiftningen som går ut på att man inte får slå barn, utan ska vara snäll och ge dem det de behöver. Det finns massor av sätt att ge dem det, så i de allra flesta fall löser det sig nog. Vill man göra det ännu bättre kan man ju satsa på sociala myndigheter med massor av resurser att hjälpa de som inte lyckas.
    Att hålla på och lagstifta om amning eller diskutera exakta timantal på dagis känns bara löjligt. De flesta gör nog så gott de kan ändå. Men fram för mer pappaledighet!

    • Sara replied:

      Kort sagt: jag håller med dig.
      Oj, nu är blåbärspajen klar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: