Ibland blir det inte som man tror

Jag hade planerat att gå ledarutbildning på teatern hela helgen, men det visade sig att jag hade blandat ihop ett par olika kurser. (Tack söta Fia_off_stage, för klargörandet, är övertygad om att det blev smashing även utan mig ;-))

Så det blev en helt annan sorts helg.

Först skicka iväg B4ckst4b och kidsen på förstfödingens fotbollsträning medan jag körde och inhandlade present för det därpå följande barnkalaset.

Två reflektioner:

1. Det finns LEGOSPEL, nu! Ljuva lycka! Spela, bygga och hela reservdels-logistiken löst på förhand.

2. Usch, jag hatar presenter. Egentligen hatar jag presenter för att jag älskar presenter. Jag får liksom ambitioner. The perfect gift. Det är inte pengarna som tar slut, det är tiden, tiden att planera, tiden att beställa och pyssla. Och det får inte vara FÖR dyrt, FÖR tidskrävande, FÖR bra, för en del blir liksom stötta av det. Generade, kanske, eller över-tacksamma.
Jag hade en brilliant affärsidé om ett presentforum på internet. Gör sig ännu bättre som en app. En liten digital assistent som kommer ihåg alla presentdagar, alla specialintressen, alla tidigare presenter och nosar reda på lämpliga alternativ i lämpliga prisklasser. Gäller mest att få affärer och företag att gå med för en lämplig slant.

Och ja, jag vet att det är hål i huvudet att gå ut med brillianta, ännu ej genomförda idéer för hela internet.

Nåja, när jag skickat iväg lilla familjen med ett lämpligt paket (LEEEEEEGOOOOO!!!) fick jag chans till en långsam frukost i ett alldeles.tomt.hus. Borde säkert ha skrivit eller lekt med mig själv eller nåt, men jag städade. Och tittade på So you think you can dance.

När maken kom hem utpumpad av barnkalas, tog jag barnen till Färgflickan och hennes syster och telningar i kringelstan. Mellan alla avbrott pratade vi tävlingssång. Systerns kör åker iväg och tävlar i VM. Avgjort häftigt. Mycket studsmatta blir det. Mycket krockar blir det. Deras spis hade brakat ihop, men det var inte därför vi trakterades med våfflor och tre sorters sylt. Det var för att det är gott.

 

På söndagen skulle vi bara köpa några ljuslister, hämta en router hos svägerskan och städa.  Vi tänkte att vi kunde äta på Ikea och fortsätta noja över vårt soff-köp.  Det har tagit nåt halvår eller så. Nu hade vi nästan lyckats övertala oss om ”Kivik” eftersom att inte kunna tvätta klädseln känns ohållbart med våra barn och livsstil.

Men vi stannade på FINN SOFFAN i Skärholmen. Ljuvlig affär. Där gick en trevlig finne runt och sjöng med i radiolåtarna medan hans två små trasselsuddar låg i möblerna. Och där stod stora sektionssoffor sida vid sida med fantasy-troner och svärdsställ med fullständiga kitchmöbler i silverläder eller djurmönster. Och där stod den. Soffan. Beiget skinn. Fyrsitsig med ”tjufflong” och alldeles kantig, precis som jag vill ha den. Skyltexet var nedsatt till två tredjedelar av priset men kostade ändå 60% mer än vi tittat på på tygsoffor.

Så den köpte vi. Fast den var helt annorlunda än de U-soffor vi tittat på. Men vi var så trötta på jakten, vi behövde få bli lite kära i den. Och skinn går ju att torka av.

Sen insåg vi att vi borde kommit tillbaka med svärfar istället. Han skulle säkert ha prutat. På finska. Men köpt är köpt.

Så vi körde hem och lagade kycklingwraps efter min brors recept, och kände oss fattiga och lyckliga.

Annonser

30 augusti, 2010. Etiketter: , . Föräldraskap, Personligt, pryl, Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: