Uppdrag: Övertyga en Sverige-demokrat

Vi har fyra år på oss. Fyra nya år.
Om var och en av oss som tycker SD är läskiga tar oss an en kompis som röstat så, så kan det ju inte bli många kvar sen. SD har 5,7% och behöver komma ner 1,7% för att missa riksdagen. Baserat på årets valdeltagarsiffror blir det ungefär 101 327 personer. Se och räkna själv.

Uteslutning och bojkott kommer bara att elda upp den där gråtmilda offerrollen ytterligare. Dessutom, demokratiska mål är bara ord på en skärm om vi inte underbygger det med demokratiska metoder. Vi kan inte dras ner tills vi blir vad vi hatar.

Vi kommer inte övertyga en enda människa med ”Du är pinsam, korkad, obildad, o-empatisk och dessutom pinsam. Och nämnde jag pinsam.” Stöd för det.

Vi måste prata med dem, var och en, och lyssna, inte bara vräka ur oss slagord.

Vi måste bemöta ryktena, och bemöta rädslorna.

Vi måste till och med vara beredda att ge dem rätt, i det de har rätt i. Vi måste vara beredda att satsa vår egen övertygelse för att komma åt deras. Det är respekt för varandra, och för demokratin. Det kan verka läskigt till att börja med. Men det är knappast något hot. I de fall det skulle ske skulle ju den övertalade vara nöjd med sitt val. Men visst måste empati vara lättare att ta till sig i längden. Speciellt om vi bygger upp det med fakta.

Det jag tror lätt händer är det som hände Gudrun Schyman i debatten mot Åkesson. Man blir helt lamslagen av resonemanget, det verkar så absurt och pinsamt så man tappar koncepten. Istället blev det journalisten som fick gå in och och vara saklig. Det får inte ske.

Uppdraget är för viktigt. Det är förbjudet i ”det stora samtalet” att bli osaklig, spydig, arg och uppgiven.

Visst diskuteras både invandring och integration. Jag är så outsägligt trött på de diskussionerna.  För mig är det en icke-fråga. Jag har alldeles fullt av lyckosamt integrerade invandrare runt mig, på jobbet, på barnens dagis, i familjen. Innan hela SD-debaclet tänkte jag inte på att de är invandrare.

Men tydligen diskuteras det inte tillräckligt för SD, så då får vi diskutera mer. Mer: ”Hur menar du då?” ”Var har du hört det?” och ”Hur vill du det ska fungera?” Nyfikenhet är bra. Vid fikaborden, på tunnelbanan, på facebook. Överallt där det behövs.

Sååååå, tumme på det då? Övertyga 1 person, på 4 år?

Annonser

25 september, 2010. Etiketter: , . politik, Uncategorized.

6 kommentarer

  1. Peter, SD röstare replied:

    Tja, du kan ju börja med att övertyga mig om att vare sig gängbildningar i invandrartäta förorter, skolbränder, bilbränder, stenkastning mot räddningstjänst etc. etc. INTE har någonting att göra med en misslyckad integrations- och invandringspolitik. För har den det så bör alla riksdagspartier ta sitt ansvar och göra något åt problemen. Annars kommer vi som röstade på SD att fortsätta rösta på partiet.

    Dessutom kommer SD att växa sig än större. Tills Du och ni andra icke-SD:are har antingen ”övertygat” oss SD:are att problemen inte existerar, eller tagit och löst problemen. The ball is in your court. Vilket den faktiskt har varit dom senaste 10 åren, minst. Långt innan SD ens var i närheten av riksdagsspärren.

    • Drama Online replied:

      Invandrar- & integrationspolitiken har delvis misslyckats och delvis lyckats. Svärfar, mina kollegor, barnens dagispersonal, tjejen som städar, en del av teaterkompisarna och vänner de är ju inte ett dugg misslyckat integrerade.

      Den delen av politiken kan debatteras och möjligtvis förbättras ytterligare. Men SDs fördelningspolitik gör mer skada än nytta. Det vore större nytta att faktiskt gå in och driva frågorna inifrån ett etablerat parti.

      Mina exempel är från Södertälje och Botkyrka, för det är där jag bor, jobbar och roar mig. Och Bromölla, för det är där jag är uppväxt.

      Hur vet du att oroliga områden faktiskt handlar om att det är invandrare? Det kan väl lika gärna handla om att det är fattigt folk, arbetslöst folk, folk som räknas bort som främlingar, både av samhället och av sig själva?

      Dessutom finns det ju gott om etniska svenskar också som är med i gäng, som aldrig får jobb, som våldtar. Det minns jag hemifrån. Om man inte satsar på välfärd, social trygghet, bostäder och arbeten, så kommer man ju bara få en ny underklass som bränner, stjäl och slåss.

      Och när det gäller stenkastning, bränder, vandalism så ska det givetvis straffas oavsett gärningsman som alla brott, btw. Jag har aldrig sett nåt sånt själv, men jag får väl ta ditt ord för att det förekommer, du måste ha upplevt det. Jag har faktiskt riktigt svårt att förstå sånt beteende vilket gör det svårt att förebygga, men min bästa gissning är att det handlar om att vi måste fånga upp dem och erbjuda ett meningsfullt alternativ. Arbete, studier, och ja, till och med bidrag hellre än att man behöver försörja sig på kriminalitet.

      I utbildningsfrågor förlitar jag mig mycket på rådande kursplan, jag tycker den är bra. Även om metoderna säkert kan bli ännu bättre, man kan inte vila på lagrarna.
      I övrigt tycker jag Keith Johnstone är inspirerande, som skrivit mycket om dramapedagogik och improvisation, och han skriver mycket om att hitta det som eleverna själv brinner för för att trigga intresset.

      Språk är alltid en nyckel till integration, och det är dessutom en nyckel till utbildning, vilket i sin tur är en nyckel både till självkänsla och försörjning.
      Men även hemspråksundervisningen är en sån nyckel. Brottsstycken av flera språk blir inte ett helt. Jag hade aldrig lärt mig så bra engelska om jag inte redan varit bra på svenska, och både svenskan och engelskan var till nytta när jag läste franska.

      En satsning på kultur och föreningsliv kan också hålla
      ungdomar på rätt spår, få dem att känna sig sedda och engagerade, och let’s face it; det kommer aldrig att ske genom knätofs och hembygdsföreningar, (vilka skulle få cash motsvarande hundratals läkare eller tusentals sjuksyrror per år i SDs kulturpolitiksförslag).

      Invandring, då? Jag vill att migrationsprocessen ska vara snabb, tydlig och rättvis. Men jag kan verkligen inte säga vilka som INTE ska få stanna.

      Arbetskraftsinvandring är ju bara till gagn för oss. De blir snabbt integrerade, de är redan utbildade, de tjänar pengar och spenderar pengar.
      Familjeinvandring: Splittra familjer? Hur kan en förälder vara för det?
      Flyktingar: Det är okristligt att skicka bort någon som flytt från krig, svält, förföljelse eller t o m nåt så banalt som arbetsbrist eller hälsoproblem.

      Kan du berätta för mig vilka som inte ska få stanna?

    • Sara replied:

      Självklart är integrationspolitiken inte lyckad i alla avseenden. Säg den politik som är det. Men att gå därifrån till att göra filmer som visar att kvinnor i burqa snor pengarna av svenska pensionärer är helt ologiskt. Det är ganska många invandrarkvinnor i hemtjänsten och på vårdhem, kvinnor som betalar skatt och hjälper sagda pensionärer, och som kommer att hjälpa dig också om du kommer att behöva det.

      Det är lovvärt att arbeta för en bättre politik inom integration eller vilken fråga som helst, men SD:s retorik är i många fall ren rasism, och om SD lyckas sprida sitt främlingsfientliga budskap kommer fler arbetsgivare att tveka att anställa ”nysvenskar”, vilket leder till att fler invandrare går arbetslösa, vilket leder till att fler invandrarbarn växer upp och ser sina föräldrar bli diskriminerade, vilket leder till att fler invandrarungdomar bara ser hopplöshet och trillar in i de kriminella gängen. Alltså skapar SD:s anhängare själva de problem som de vill få bort.

  2. Fia replied:

    Det jag ställer mig frågande till är Jimmy Åkessons uttalande om disk´riminering: ”Det finns diskriminering, coh det finns upplevd diskriminering”. Men vänta…om jag känner mig diskriminerad – är det då inte där vi ska börja, anser jag. Hur många går runt och känner sig diskriminerade, men är inte det sedan? Hur många sådana fall har DO tagit upp de senaste åren? Hur många har kommit upp i tingsrätten där rätten sagt – ”näe, du är inte diskriminerad, du bara upplevde det så”. Är inte diskriminering till stor del subjektiv och det är där problemet ligger?

  3. Drama Online replied:

    Den där diskussionen har jag preciiiiiis haft över fikabordet, visserligen angående taskiga kommentarer (i det lilla) snarare än etnisk diskriminering. ”Du väljer dina reaktioner, det kan jag inte förutspå” menar antagonisten. ”Du har ändå ansvar för dina uttalanden” menar jag. (Förutsagt att du kunde räkna ut i förväg eller att du får reda på efteråt att de sårar.) Du är fri att säga vad du vill, men du får vara beredd på protester, det är inte censur, det är ansvar.

    Den där prövningen, ”kan jag skita i det, eller se det som en utmaning”, den prövningen har den sårade redan gjort innan feedbacken träffar dig.

    Visst kan man gå runt och säga provocerande saker bara för att pröva yttrandefriheten, och ångra sig så fort man får mothugg. Men det är ju bara knäckebrödsprat om man inte lever upp till det.

    • Sara replied:

      ”Du väljer dina reaktioner, det kan jag inte förutspå.”

      Var det en treåring som sa det? Självfallet kan det finnas gränsfall, där man inte vet riktigt hur det man säger tas emot, och vi har alla gjort sådana misstag, men kom igen nu; det mesta vi säger säger vi med en avsikt. Vi säger saker just för att visa vad vi menar och för att det ska tas emot på ett visst sätt. Det som kan såra ska vi vara försiktiga med. Det kallas uppfostran och erfarenhet, det som gör en vuxen.

      Jag har ingen respekt eller beundran för folk som skryter med att de alltid säger vad de tycker. De är ouppfostrade tölpar som inte orkar ta ansvar för vad de säger.

      Grrr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: