Surfing the parliament

Nu börjar det bli löjligt.

Tidningarna skriver om spelet (?) som gör SDs röster verkningslösa, det vill säga, att fixa så det det finns majoriteter för det ena eller det andra utan dem. Idag var det talmansfrågan, vilket är så symboliskt och så långt från sakfrågor som det bara går.

Stackars Jimmie antyder att det skulle kunna vara en medveten strategi att vänsterpartisten gick på toa istället för att rösta. I valet mellan en socialdemokratisk och en moderat talman.

Det talas om detta som en seger, om utbrytarröster och fikaraster som inte förändrade resultaten utan bara justade till siffrorna. Jag tycker det är sorgligt. Det gör varken från eller till för SDs politik, det skadar bara de rödgröna.

Det är inte så man motverkar ett kallare samhälle.

Strunta i det. Strunta i vad SD tycker innan ni gör era förslag. Gör förslag på det som gagnar Sverige.

Det enda som kan skada Sveriges minoriteter, är att blocken sätter sig i tacksamhetsskuld till SD, att man kohandlar. Så de röstar åt vänster ibland och åt höger ibland. Nåja, så kan det gå.

Att rösta med SD i frågor där de är överens med endera blocket är inte farligt. Det är bara farligt att lova dem nåt i utbyte.

Jo, det gäller så klart också att ha ögonen med sig i minoritetsfrågor av alla slag, jämlikhets och jämställdhetsfrågor, inget får sneakas igenom.
Men man behöver inte ge dem mer makt än de redan har.

Deala med nåt av de rödgröna istället om de måste dealas. Annars kan ni faktiskt strunta i att deala och köra på.

4 oktober, 2010. Etiketter: . politik. Lämna en kommentar.

Ambitioner

Det var min tur att bjuda på fika. Vi turas om.

Man kan köpa fika på Spaaks konditori i Tumba. De är jättebra på glutenfritt.

De har tydligen inte koll på att pistage är nötter, men vi har inga nötallergiker på jobbet, så det är lugnt.

Ica Maxi har både färdiga kakor som ser helt hembakta ut och fina pulverpaket som är nästan omöjliga att misslyckas med.

ELLER så kan man avsätta hela söndagen till att pröva recept man aldrig gjort tidigare, kassera sega bottnar, brända cakes och sönderkörda matberedare, svära, separera ägg, bränna sig, lämna familjen åt sitt öde för att leverera något som blev helt annorlunda än man trodde i tre olika smakkombinationer.

För inte kan jag släppa detta. Jag kanske lämnar barnen på dagis med olika strumpor, jag kanske till och med köpt färdigstekta pannkakor, jag kanske betalar för städning, jag kanske har missat tåget på det heliga moderskapet, och utnyttjar flexkontot till sin flexiblaste gräns, MEN:

Jag bjuder på hembakt på jobbfikat.

Kollegorna hatar mig. De vill ha cocosbollar. Eller ballerina-kex.

Jag kan inte sluta.

Jag ler falskt och säger:

”Nej dessa är inte ett dugg svåra!” och säger inget alls om de anstötliga nötmaränghistorierna i soporna. De där Linda Skugge-poängen ska uppväga allt, alla missade data i ärende-systemen på jobbet, alla tv-middagar, alla oöppnade kuvert.

Jag bjuder på hembakt. Och kan inte sluta.

4 oktober, 2010. Föräldraskap, Personligt. 3 kommentarer.