Angående glasyrmuffins

Det talas om cupcakes. Om hemmafruar.

Jag är den första att dra feministiska växlar på… ja, nästan vad som helst… och historielöshet är bara pinsamt.

Men nu tror jag vi gör det krångligare än vad det är. Jag är en heltidsarbetande teknikberoende mamma. Som ibland virkar eller bakar saker. Utan att vara ironisk.

Jag gör det verkligen inte för att erbjuda mina barn den hemlagade mat jag själv oftast inte fick. Inte för att jag tror att jag gör det bättre än industriköken. Inte för att hylla hemmafruar. Utan bara för att det är kul. Att tillverka något. Och lite för att folk blir glada och ger mig komplimanger.

Så här är det: ytliga, fåniga, lättsinniga, rosa, kvinnliga, onödiga, sockerbombade muffins är visserligen förtjusande  ”fel”.

• De är artificiella färger istället för fullkorn.
• De är Barbie istället Brio.
• Synd istället för dygd.
• Födelsedag istället för tandläkarväder
• Hello Kitty istället för Reinfeldt

Men de är inte ett ställningstagande mot arbete, självständighet och jämlikhet.

Ibland är en muffins blott en muffins.