Kittlande avgrund

Har jobbat i ett speciellt projekt i månader, för att inte skriva år.

Nu, i morgon förmiddag, har vi nått fram till själva point-of-no-return och leap-of-faith och hela klabbet.

Det är nervigt och efterlängtat. Jag undrar om jag och vi tänkt rätt.

Hur min kompetens håller under nya omständigheter.

Men bara för att jag ligger i fas, så mår jag så himla bra av det här. Har gjort allt jag skulle (vad jag vet). Tilldelad tid var tillräcklig tid. Den här gången också.

Fast lite spattig är jag av allt jag har lärt mig och allt jag kommer att lära mig.

Så mitt i detta ringer en avlägsen kollega och behöver hjälp med något som är viktigt och otroligt brådskande, fast utan rätt underlag och utan rätt process, och jag kunde inte hjälpa till. Det fanns inget jag kunde göra.

Men jag fick släppa det. Ibland får man släppa en.

Annonser

11 november, 2010. Etiketter: , . jobb, Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: