Stagemom

Jag brukar undvika luciafirande på dagis så gott det går.

Det brukar bli trångt, dumt, kallt, lerigt och en massa pushande av barn som inte vill sjunga och inte kan sjunga. Och deras utklädnadskläder är alldeles för små för att rymma en vinteroverall, så de vaggar fram fullständigt utan att kunna röra sig.  Och allt för att upprätthålla traditioner med mystiska symboler för… ja, vad då?  Midvinter, Kristus, Lucifers brud, halshuggna helgon, tonårsfylla eller rangordning av väna jungfrur efter skönhet?

 

Men i år blev det faktiskt jättefint. Mina två fina glada stjärnpojkar i strut, i ett hav av tomtenissar och tomtenissor och en hel del lucior. Och de sjöng. Och de tyckte det var kul.

De var så söta. Och så duktiga. Och glada. Och söta.

Annonser

13 december, 2010. Föräldraskap.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: