Oxy-moron

Karin Bojs: Kärlekshormon är även rasisthormon – DN.SE.

Jag lider förmodligen av akut oxytocin-brist. Ständiga choklad-cravings, smådeppig, inte särskilt familjekär, och tycker att jag-och-de-mina-först-tänkare är emotionella barn utan ansvarskänsla.

Sex ordineras, så jag kan bli lagom lycklig och främlingsfientlig.

Men jag har jätte-jätte-jätte-svårt för såna där ”dilemman” som i det där testat, det är så outsägligt konstruerat. Skulle du spränga Mohammed för att rädda Helmut och 4 till? Vad är det? Hur ofta ställs det mot varandra? Ett sånt där Grey’s anatomy-dilemma, Ska vi rädda fostret eller kroniskt sjuka mamman? Måste man rädda livet på en folkmords-diktator? Usch så fånigt. Och otroligt. Jag hade aldrig kunnat ta det på allvar, det hade bara fyllt i svarsformulär så det bildar vackra mönster.

Jag blir av med en verbal sparring-partner nästa vecka. En expert på att slänga ur sig  uttalanden som ”tjejer tycker inte om science fiction” eller nåt annat som definierar mig som nån med dinglande genitalier.

Men det bara börjar där, han är tillräckligt kul, smart, lyhörd och teknologisk för att vi kan komma fram till att vi EGENTLIGEN tycker lika… 🙂

Sådär. Onsdagens tisdagsblogg om kärleksfullt hat från en lyckligt olycklig manlig kvinna.

Annonser

19 januari, 2011. nyheter.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: