…och alldeles, alldeles underbar!

Åh, en alldeles ljuvlig helg… Jag har inte haft minsta chans att tänka på politik eller orättvisor!

Det började lite läskigt, jag fick hastigt halsont och feber, orkade inte ens läsa på skärmen, men visste att jag hade en föreställning att spela (och sjunga) samma kväll.

Så jag stack från jobbet, bunkrade upp med massor av halstabletter och dricka och tog Alvedon precis en halvtimme innan insläpp. Ville bara lägga mig raklång i ett hörn, men fixade föreställningen. Kondenserade en monolog något men utan nån större förlust för publiken (Jag är ganska säker på att det var just den föreställningen det hände, i alla fall, det är lite blurry).

Hemma försökte jag få alla virus att vilja flytta nån annanstans med hjälp av hett honungste, kall glass och en liten, liten, liten konjak. Detta är givetvis medicinskt säkerställd rådgivning. (Min mamma.)

När jag vaknade på lördagsmorgonen mådde jag uselt. Huvudet, halsen, snuvan… Försökte med varm ånga, försökte somna om, gick upp och åt frukost, försökte somna om, gav en av ungarna frukost, försökte somna om, packade om för helgen, tog fram baddräkten… La mig och tyckte synd om mig själv. Sen, plötsligt, som en nysning, mådde jag bättre.

Så efter att ha petat i familjen lite lunch, så stack jag iväg och träffade mina vänner på spa på Sydpoolen i Södertälje. Väl där inser jag att baddräkten ligger kvar hemma på sängen, och mitt enda val är att köpa en ny! 😦 Men jag hittade en och vi bastade och bubblade och bubblade.

Lämnade vännerna där på spat, och drog till teatern, det är bara en kort promenad runt Maren, delvis på en träbrygga, och nu när isen smält kändes det väldigt vårigt.

Det var den bästa föreställningen, delvis för att det var så mycket folk, man får mycket känslor tillbaka då.

Efteråt drog vännerna och jag hem till dem och hade jätteroligt. Det var tjejkväll plus en, men han var en god värd.  Så vi hängde i deras bastu (med eukalyptus-droppar!) och pratade gamla projekt och nya projekt, och barn och allt vi kom på.

De har ett så mysigt hem… Det är så harmoniskt och så kreativt. De är i fixar-branchen skulle man kunna säga. Och de har barn och hund och katter, fast barnen var tillfälligt utlånade till mormor. Jag har vuxit upp med hund, men katter är jag inte helt naturlig med, men en av deras verkar ha bestämt sig för att jag är en lämplig sittplats. Jag är förvånad och förtjust. S påpekade att det inte var så taktiskt att släppa ner dem i källaren, för att de gärna gömmer sig där.

I alla fall sov jag gott och vaknade med bara skuggor av mina symptom. Värdparet hade stuckit för att hämta hem sina barn, så jag fixade till mig, och ringde hem och gick ner i källaren för att hämta mina örhängen utanför bastun.

Givetvis smet katterna efter, så jag började bära upp dem igen med örhängena mellan läpparna, så där som man gör, och halvvägs upp trampar jag fel och håller kattstackaren högt upp i luften för att inte tappa, medan ett örhänge ramlar in i munnen nånstans långt bak under tungan och det andra  med nöd och näppe hänger kvar längst ut mellan läpparna. Och två tankar slår mig: Hur ska jag förklara en nackbruten katt, samt ett svalt  örhänge? *I’m the worst house-guest EVER* men också det här känns som chiclit, kan jag skriva detta?

I alla fall kom vännerna hem till hela katter och jag redde mig utan silver-frukost och vi spelade lite sällskapsspel med barnen innan min svärmor och svägerska hämtade mig för att kolla in bröllopsaffärerna i tokstan. Eller blingstan.

En butik. Första klänningen bruden provade var perfekt för henne. Så otroligt erfaren och skicklig personal. Så, så glamoröst ställe, ett helt moln av slöjor, rader av tiaror, värsta scenen att spegla sig på och alla dessa klänningar. Blev alldeles tårögd. Men hur den ser ut, tänker jag inte berätta … 😛

Lunchade på Sandys, det är favvis-baguette-stället, och plockade upp en klänning till mig till samma fest. Men nu tvivlar jag. Kanske jag lämnar tillbaka den. Fastän den är blank och blå.

Sen var det sista föreställningen. Min själs älskade B4ckst4b kom och kollade. Det flöt på i stort sett, men det var kanske lite låg energi, inte samma topp som igår kväll.

Så vi städade och sorterade rekvisita i rappaste laget, och sen körde regissören och en ur ensembeln lite gyckel, lite utvärdering och sen gjorde vi några snabba teaterövningar och mingel men jag längtade hem till mina barn tills det gjorde ont, så jag sa tack och hej och drog.

 

Annonser

3 april, 2011. Uncategorized.

5 kommentarer

  1. Fia replied:

    Ibland är livet otroligt perfekt

  2. Hanna replied:

    Det låter verkligen alldeles, alldeles underbart! Och jag är så avundsjuk och känner nästan att jag valde fel som inte följde med på spa. (Nästan, för pojkvännens flickväns födelsedag måste ju prioriteras, det är ju familj! Men ändå. Ack.)

    Härlig post, jag blir glad i maggropen.

    • Drama Online replied:

      🙂 Najs. Men bara så du vet: du kan inte skriva ut sånt utan att jag föreställer mig gränslöst syndande in absurdum. Jag stöder liberalt och lojalt, personligt och politiskt, men min hjärna är småborgerlig lättchockad pervo-lantis.

      • Drama Online replied:

        (OMG jag var ett ögonblick ifrån att klippa in detta på en jobbkompis facebook-status om pendeltåg. Vad förvånad han hade blivit.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: