Den förlorade treårstrotsen…

Morris Mini verkar ha återupptäckt sin förlorade trotsålder. Som om han tänkte att det var bäst att få det överstökat nu, sista veckan innan fyraårsdagen.

Skitunge. Gullunge. Skitunge.

Jag menar inte allmän brottning, det tror jag att de flesta ungar behöver. Man tränar, och tampas och rankas under skratt och lek.

Men detta… Han slåss och förstör, och har svårt att bli go igen. Använder sin kreativitet för elakhet. Det är inte okej. Det är inte likt honom. Och det är inte det lättaste att hantera. Kanske borde jag vara tydlig och sträng, och låta honom var ifred sen. Eller mer bekräftande och kärleksfull. Eller ännu mer psykologisk, kommunicerande, språklig.

Men det finns ”nån” i min närhet som gärna berättar för barnen att de SKA  slåss. ”Slå tillbaka” blir det kallat och ”stå på sig”, i alla fall mandat att i ilska, rädsla eller makt skada en annan människa.

(Det finns kanske tillfällen när självförsvar är försvarbart men talar om en synnerligen omobbad treåring, och jag är trött på det.)

Ketchupmamman i Aftonbladet

Annonser

10 april, 2011. föräldraskap, Uncategorized.

2 kommentarer

  1. Sara replied:

    Hmmm.
    Jobbigt läge.
    Jag vet att mina barn inte alltid följer eller kommer att följa mina råd, men mitt mantra är ”man får inte slåss”. Inte slå först, inte slå tillbaka, inte slå alls. Gå därifrån om någon slår dig.
    Att det inte funkar i alla lägen får de, och kommer de att, upptäcka själva.
    Men man får inte slåss. Tänk att det ska vara så svårt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: