Sexiga klichéer

Den här rubriken ställde mig öga mot öga med en och annan fördom. Uppfriskande.

Tycker nämligen både jämställda män och skickliga yrkeskvinnor är sexiga, jag fattade inte vad hon menade…

Och sen tänkte jag: varför då? Vad finns det för mönster i de där klippdockorna som jag går igång på?

Vad gör hemmafru(TM) och en-riktig-karl(TM) mindre attraktiva än office-vamp(TM) och Pappa-på-riktigt-Pär(TM)? Det är ju inte klokt, speciellt om hemmamamman och hemmapappan uppvisar samma mjuka värden, och jag betraktar dem som läckert i ena fallet och oläckert i andra…

Det kan handla om exempel, såklart. De flesta i min generation ser det som självklart att dela på ansvaret för familj, hem och försörjning. Och de är ju sexiga, nästan allihop. 😉

Det kan handla om att jag har några föga stimulerande föräldraledigheter bakom mig. De var lite som jag föreställer mig lumpen. Månader av sömnbrist fyllda smärtsamma fysiska övningar där man blir gapad på av nån liten kravmaskin var minsta vink man måste lyda förbehållslöst, och ständig latrintjänst. (Men vad vet jag om lumpen?) Då kände inte jag mig så särdeles sexig.

Eller så är det en klassfråga. The beautiful people, de lär visst leva mer jämställt än andra. Eller ja, de som pluggat länge. Inte riktigt samma sak, men det kanske ju hänga ihop i min fantasi.

Eller så är klippdockan  hemmafru behäftad med brister som inte alls är förankrade i verkligheten. Jag ser inte modernitet, intelligens, känslomässig tillgänglighet och lekfullhet framför mig, som jag gör med mjukismannen. Jag ser prestationsångest, dömande småborglig exkluderande perfektionism istället för kreativitet.  ELLER ekonomisk och maktmässig obalans och isolering. Och det är kanske orättvist av mig.

Men nä, hon har bara fel. En lekfull känslomässigt tillgänglig man som tar ansvar för sin familj, som delar det roliga och det jobbiga… det är riktigt, riktigt sexigt.

Och ja, utsövd, med barnen trygga och när det är rent hemma, det är otäckt träffsäkert. Såna faktorer förbättrar allvarligt chansen att det blir åka av. (Alltjämt inte ett ensidigt ansvar, bara en mer effektiv strategi.) Men det är klart att det är underordnat att det rätt person.

PS. Och familjens arbetsbörda, (den där som man tar ansvar för och fördelar tillsammans på ett intelligent och kärleksfullt sätt) den inkluderar inte bara tvätt och disk, den innefattar hjulbyte och gräsklippning. Uppenbart för de flesta, men i dessa frågor är det tydligen viktigt med Brask-lapparna. (Och jo, just det, även passa BVC-tider, köpa presenter, plocka undan julpynt…)

P.S.2: Jag är inte säker på att en ökning i föräldratidningar, mat-tidningar och hem-tidningar är ett säkert tecken på att kvinnor vill vara hemmafruar och ha polariserade könsroller. Kanske de helt enkelt hittat en ny (manlig) målgrupp… Eller så är det ett komplement, ett tillfälle att glänsa på middagar likväl som på jobbet. Just saying.

P.S 3: Ann Heberlein skrev en  fin text som jag tycker visar på en sak; Alla vill inte samma sak. En del vill demonstrera på gatorna. En del vill baka cupcakes. Jag är inte säker på att alltihop är generationsbundet, och en del vill både och. Men jaja. Har folk råd att inte jobba så varsågoda. Dock helst inte för mina pengar. Men ändå.

Advertisements

18 maj, 2011. Uncategorized.

One Comment

  1. tristanoisolde replied:

    The revolution will be through cupcakes!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: