Undercover klasspolitik

Jag har, tack vare besök från min fina bror, kommit på vad jag tycker är så obehagligt med undercover boss.

Det är när bossen är färdig med sitt wallraffande och avslöjar sig för dem han har jobbat med.

Det ligger nervositet i luften och de stackars medarbetarna som brinner för sitt jobb, jobbar jämt och ändå har svårt att försörja sina barn fnittrar.

Och den godsinte företagsledaren stiger ned från Olympen, låter manna regna från himlen och skickar dem till Disneyland och ledarutbildning.

Och då tänker jag på de 99 andra hotellstäderskorna eller hamburgerstekarna som inte heller kan försörja sina barn, men hade oturen att gå på ett annat skift.

Men det är visst så det ska vara. Inte ska man kunna försörja sig på alla jobb inte. En del jobb är att betrakta som extra-jobb. Även om de tar en heltid.

Man får ju vara sin egen lyckas smed. Inte förlita sig på arbetsgivare eller samhälle eller nåt sånt där omodernt kollektivistiskt tänk.

Joråsåatte. Marknadsekonomi.

Fy, jag är bitter på människor idag. Varning för Drama.

Speciellt präktiga, ofelbara människor som aldrig gör misstag. Med bilar. Eller nåt annat. Och ordpoliser, tvättstugepoliser, forumpoliser, sexpoliser, barnpoliser; över huvud taget alla i hela världen som tycker något om någon annan.

Det är inte pojken på bilden som har skrivit brevet.

It tries to communicate. I’m going in!

Annonser

9 juni, 2011. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: