Bröllopsfeber!

Sådärja, nu har vi giftat bort B4ckst4bs syster ordentligt. Det tog, det är jag säker på. Och de var strålande vackra och lyckliga och allt gick i lås.

Dagen innan skulle jag binda blommorna, öppnade vi  kylen och hittade dem: frusna. Det var ett litet missförstånd angående temperaturinställningen på kylen mellan leverantören och svärmor, sånt som händer. En fjärdedel eller så var bruna, svarta, vissna och resten stod i is eller isvatten. Vissa var fantastiskt vackra, men vi hade ingen aning om hur de skulle hålla sig när de tinade. Ja, och vissa var lite, lite fel i färgen och en sort saknades helt.

Så jag tvingade med svärmor och svärfar att köra runt på jakt efter rosa rosor klockan tre på midsommarafton. (Precis som min mamma gjorde till vårt bröllop: Skrotas och Morris, om ni nånsin gifter er; inga rosa rosor, okej?!)

Sen band jag en brudbukett, en näbb-bukett och två knapphålsblommor av de frostskadade blommorna. Och en back-up-brudbukett av bunt-rosor från en livsmedelsbutik med krysantemum som visst tål det mesta och en en fet-stor  gerbera som vi trodde stått lite varmare.

Och nu har jag fått lov att sjunga under en vigsel. Nervöst var det. Darrade lite i slutet av första versen. Men jag tvingade rösten att bli mjukare och spelade ut lite mer och tog i lite mer och de flöt på.

Vågade inte titta på brudparet, de grät ju redan innan. Så jag vände mikrofonen och sjöng mot församlingen i stället. Men de verkade nöjda med låten, så som den blev.

En av tjejerna kände igen den gamla depeche-dängan, trots min översättning och egna tolkning. Kyrkvaktmästaren trodde jag skrivit den själv.

Och jag fick vara toastmaster! Talarlista, lekar, sånger, the whole she-bang!

Det var en och annan utmaning, så som buffé-middag, många bäbisar, några sällskap som inte kunde svenska, några som skulle lätta mitt i middagen för att hinna med en båt.

Jag önskar att jag skulle ha varit snabbare med att förse brudens bror med mick, förstås, men annars ångrar jag ingenting. Jag TYCKER själv att det blev spontant och opretentiöst, men vackert, lekfullt, roligt och varmt och rättvist och ändå med tid att prata och äta, men det är väl alltid så, det är gästerna som gör festen.

Men nu är jag ändå hög på komplimanger.

Obundna blommor

Annonser

26 juni, 2011. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: