Romans i tryck

Ny forskning: kärleksromaner skadar verkliga relationer – DN.SE.

Det talas om kärleksromaner.

Jag är skeptisk till att det här faktiskt är vetenskapligt säkerställd forskning, det verkar röra sig om lite tyckande också.

Och dessutom är min erfarenhet en smula daterad, jag har bara läst gamla dammiga Harlequin-romaner, bortglömda i nån sommarstugehylla. Kanske de uppdaterats ordentligt sen dess.

Men mitt intryck är att det värsta med hela genren är ”hennes läppar sa nej men hennes ögon sa ja”-mentaliteten. Att kvinnorna frikopplas från sin sin sexuella vilja och sitt sexuella ansvar och lika gärna kunde ”våldtas under vänliga former” som den feministiska sextiotalslitteraturen beskrev det.

Killarna i böckerna är tråkiga och brutala, romanserna får driftkraft av missförstånd snarare än samförstånd. Även om det förmodligen visar sig på de sista sidorna att Han med stort H varit djupt förälskad och haft hennes bästa för ögonen hela tiden, så förstår jag aldrig att det räcker för henne. Det finns inget skratt, inget som imponerar, ingen vidare omtanke, eller känsla av att hon trivs med att vara med honom. Jag fattar det inte.

Och så ger tösabiten upp sin rörelse, eller sitt jobb eller vad det är för att hämta hans tofflor, typ.

Jag fattar ju att det är en fantasi. Lika mycket objektifiering som silikon-monster i porrfilmer. Jag förstår bara inte fantasin. Kanske jag skulle det med de senare utgåvorna.

Men ska man ändå fantisera kan man väl ta i lite. Få karriär, pengar, allt, allt, allt och tid till toppensex till och med under småbarnstiden.

En disclaimer, kanske? En läcker liten varning om riskerna med applicering av litteraturen i verkligheten.

Men å andra sidan, i allmänhet blir hundraprocentig verklighetsanpassning lika tråkig att läsa som hundraprocentiga dystopier och utopier. Det vi vill läsa är det som rör sig däremellan i nån slags dynamisk sirap av hopp och konflikter och utveckling. Det finns en anledning att vi inte spenderar vår tid med att titta på övervakningskameror eller läsa telefonkataloger. Verkligheten behöver ett utsnitt som visar en utveckling för att få dramatik.

Däremot tycker jag det är en viktig genre. Brukslitteratur. Ett utlopp för både kvinnlig sexualitet och för längtan efter text och historier.

Det är intressant med skiljelinjen mellan chic lit och ”kärleksromaner”. Jag har svårt att sätta fingret på det, men jag känner av skillnaden redan i första kapitlet.

Jag tror egentligen inte det är så stor skillnad som chiclit-författarna vill göra gällande, jag tror mest det rör sig om high end-varianten.

Skickligare (dyrare) författare som har tid (råd) att skriva långsammare producerar en produkt av högre konstnärlig kvalitet. Inklusive parodiska drag eller referenser till Austen och andra litterära storheter.

(Och tack, Alex, för uppslaget!)

Annonser

10 juli, 2011. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: