Folk som kryper in i ens huvud

Jag funderar på folk som kryper in i ens huvud. Såna som smittar ner en med sitt tänkande.

Det mest uppenbara exemplet är givetvis foliehattarna med sin islamisering och deras förtryckta ”sanning” om att etnicitet och nationalitet inte skrivs ut i tidningen vid brott beroende på en ”kultur-marxistisk” agenda. Nu är det visserligen så att den skrivs ut då den räknas som relevant, när det relaterar till motivet. Som i fallet Utöya, vid ockupationen av algeriska ambassaden osv. Men det står inte ”etnisk svensk misstänkt för försäkringsbedrägeri” eller vad det kan vara. (Och det där var bara ett exempel, det är fullt möjligt att etniska svenskar ALDRIG utgör försäkringsbedrägerier). Och poängen är inte att de har fel eller rätt, utan att det inte är MINA tankar.

Men de har fått mig dithän att jag tänker: ”var det en ”svensk” som gjorde det?” när jag läser en nyhet, och jag tycker inte om det. Jag uppskattade friheten att få tycka brott var avskyvärt oavsett vem som gjorde det, att slippa oroa mig för grupper och deras brottsbenägenhet eller deras reaktioner.

Men nu senast tänkte jag på hur socker-maffian krupit in och gjort sig hemmastadda. Jag är normal-viktig. Har stillasittande jobb och fritidsintressen, men är inte alltför fet ändå. Mina barn är underviktiga. Jag gör vad jag kan för att skapa ett naturligt förhållningssätt till mat, där man varken är duktig när man äter eller inte äter.

Men nu har jag kommit dithän när jag blir hungrig att jag undrar om det är för att jag inte ätit på ett tag, eller om det är för att jag vant mig vid att äta oftare, eller senare eller fel saker. Fast jag brukar vara smal när jag äter vad jag vill. När jag vill.

Och så tänker jag på när jag handlar, hur handen svävar över sötade och osötade bröd och yoghurt; för mina barns skull. Fast jag vet att jag i just det här läget  egentligen borde boosta deras energiintag. Kinkiga skitungar.

Men då och då presenteras idén att vi borde avstå från sötsaker till våra barn av solidaritet med de som väger för mycket. Jag ska förklara varför det är hål i huvudet. Tänker föräldrar till feta barn ge sina ungar extra energirik kost av solidaritet med mina ungar? Ur ett världsperspektiv existerar det ju fler barn som väger för lite än för mycket.

Och sen kallar de allt med socker för ångest-dämpare (vilket kanske stämmer för vissa) men det räcker ju inte att ta bort sockret utan att bota ångesten.

Bara en sak till; det är faktiskt ingen lag att man måste ha godisdag på lördagar; en del har det på fredagar, en del har det aldrig, en del har det bara när det är kalas. Lägg ner.

Så; kan vad man äter och vad man inte äter, få lov att betraktas som en privatsak, nu?

Tack, snälla.

15 september, 2011. barn, föräldraskap, kom in och ät, Uncategorized.

4 kommentarer

  1. Paradigm replied:

    Att det inte längre uppfattas som en privatsak har nog med vårdkostnaderna att göra. När andra länder som Indien och Kina konkurrerar med oss samtidigt som vi har en fetma-epidemi så når man väl en kritisk gräns där vi inte har råd att fortsätta öka i vikt.

    Antingen lägger man då om vården så att var och en får betala för sig själv eller så ställer man krav. Det sistnämnda är nog mest sannolikt. Man kan se att ”vice taxes” är rätt populära i USA och i takt med att vi svullar upp så kommer nog liknande åtgärder här också.

    • Drama Online replied:

      Jag kan faktiskt förstå sockerskatter och dylikt på samhällsnivå; jag kan stå ut med högre konstnader för energirik kost, förutsatt vetenskapligt baserat beslutsunderlag, (med tanke på senaste vetenskapens världs senaste reportage om hur bedrövligt det står till med forskningen både för lågkaloridiet och LCHF vid diabetes typ 2).

      Men mina barn väger inte för mycket; de väger för lite; och då vill jag inte höra osökta moralpredikningar om våra fruktlösa snabbmatsbesök eller vid vilket tillfälle de får äta bullar och varm choklad. I utbyte lovar jag att aldrig, aldrig, aldrig predika för andra föräldrar om deras riskakor och gurkstavar.

      Jag utgår från att så gott som alla föräldrar gör det bästa de förmår för sina kids, men alla unga är olika till både kropp och sinne och behöver därför olika saker.

  2. Sara replied:

    Att betala för sig för att man själv är orsaken till sitt problem (i det här fallet fetma, men rökning, alkoholism och vårdslöshet i trafik är andra slående exempel) är väl en helt annan diskussion, som förvisso är nog så intressant. Det kan bli stora problem med gränsdragningar där.
    (Nu läste jag igen och insåg att det inte var det du föreslog. Jag fortsätter: )

    Att förebygga med extra skatt på saker och ting tror jag faktiskt inte mycket på. Jag bryr mig inte om om chokladkakan kostar 15 eller 20 kr när jag är jättesugen på choklad. Redan nu är potatis, lök och andra rotfrukter billigare än pizza, men hur många familjer käkar mycket grönsakssoppa för det? Hur många slutar röka eller dricka enbart pga priset? Dessutom blir det lite tokigt när alla faktiskt inte har samma problem, som vi ser exempel på ovan.

    Jag blir däremot glad när barnens förskola inte firar födelsedagar med glass utan med att uppmärksamma med dukning, födelsedagskrona, sånger och lekar. Det flyttar bort festens fokus från mat och sötsaker, som vi annars alltid använder för att visa att det är kalas. Man kan ha roligt utan socker!😉

    • Drama Online replied:

      Det blir ju väldigt väldigt ofta sötsaker med en hel förskolegrupp. Dessutom har ju de flesta ungar dessutom kalas hemma med runt hälften av samma grupp ungar, så jag fattar att det inte funkar.

      Men jag tycker förskolan får sätta reglerna om vad som funkar där, och föräldrarna hemma.

      Det här med gå samman och sätta regler som föräldrar i en hel klass är onekligen effektivt men jag är skeptisk kring saker som man kan ha olika åsikter om. Som socker, eller mobiltelefoner eller märkeskläder. När det gäller rent olagliga saker; som att inte köpa ut sprit så borde det faktiskt vara självklart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: