Läskiga hen-dagis med obytta blöjor

Herregud!!!!! | Amanda Schulman – Oförnuft och känsla#comments.

Amanda Schulman är upprörd över genusdagis.

Jag tror faktiskt inte riktigt på grundstoryn, att småbarn får gå i skitiga blöjor för att föräldrarna förbjudit blöjbyte pga av genustänk. Det skulle ju vara bristande omsorg å det grövsta.

Man kan använda hen istället för han och hon och barnet istället för flickan eller pojken för att inte tjata in det så mycket, jag tror att det kan vara bra som ett experiment för att bli medveten om hur ofta man som vuxen fokuserar på barnets kön.

Jag kommenterade så här:

”Det där låter som en skröna, faktiskt.

Och låt mig förklara likhetsfeminismen, så ni inte behöver vara så rädda. Det är sant att vi vill att pojkar och flickor ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter: det innebär inte att alla ska ha lika personligheter; bara att man ska ha möjlighet att välja sin personlighet utifrån hela spektrat av egenskaper. Det ska vara okej att köra truck eller vagga barn oavsett om man har snopp eller snippa. Bara så.

Att då ta bort det ständiga, ständiga refererandet till flicka/pojke eller han/hon kan vara ett verktyg för att få barnen att tänka utanför lådan och se möjligheter. Som ett litet experiment kan man ju själv räkna hur många gånger man berättar för sitt barn vilket kön det har. Jag är nog uppe i tjugo-trettio bara på en dag. Då vore det väl roligare att fokusera på att det är ett barn som gillar att rita, eller som är lugn eller vild eller kramig eller reserverad.
Jag tror nog att Amanda och Alex* haft viss inverkan på lilla Charlies val…”

(* Jag skrev fel först; pappan heter Alex men jag skrev Charlie 2 ggr.)

Jag menar alltså inte förbjuda; bara erbjuda.

Det finns en flicka som berättat att hon är kär. Vi kan kalla henne för Julia. Och det är besvarat. ”Ibland skrattar vi åt saker som ingen annan skrattar åt.”

Hon  såg föremålet för denna kärlek högst upp på klätterställningen. Ögonen lyste. Hon ropade ”Hej Oskar!” och vinkade.

Oskar tittade upp och log. Oskar skrek: ”Julia, titta vad jag kan!” och hängde sig från högsta stolpen innan han kastade sig ner i sanden.

Julia sprang dit och klättrade upp. Hon var först lite försiktig, men tillsammans med Oskar vågade hon också.

Klyshigt? Sött om puppy love och tradistionella könsroller?
Modiga pojkar och känslosamma flickor?

Ja, fast…. det var tvärt om….

”Oskar” är egentligen en söt flicka, som inte blivit överbeskyddad.
”Julia” är egentligen en stridsvagnstokig pojke som kan prata om känslor.

Och jag tänker att mod, det är en bra grej, oavsett var det dyker upp. På klätterställningen, eller i kärleken. Vi behöver inte rycka dockorna från flickorna eller från killarna.

Och jag tror att de blir starkare av det. Och jag tror att det blir bättre och bättre.

Det var bara det.

Tack för ordet.

Uppdatering: Hanna Fridén

För tillfället känns det ganska bra att fru Schulman öste på med ett fördomsfullt blogginlägg, för nu syns plötsligt en massa sansade, coola likhetsfeminister som får reda ut missförstånden.

About these ads

27 september, 2011. Uncategorized.

Lämna en kommentar

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 565 andra följare

%d bloggers like this: