Ut med packet: När man gör rätt. Fast fel.

Jag hörde om en kille idag.

Jag tänker kalla honom Santiago (För det är coolt med namn som är städer som är namn som är städer, som är namn…)

Santiago blev kär i en svenska. Sånt händer. Gifte sig, flyttade hit, skaffade jobb. Men det tog slut. De skilde sig.

Han jobbade på, han hade ju uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Snart träffade han en annan svenska och hejsan hoppsan han blev faktiskt kär i henne också.

Jag vet inte om det säger något om Santiagos kvinnosmak, eller om det är tillgången och den nordiska kylan.

I alla fall verkade detta förhållande ha bättre förutsättningar att lyckas. De väntar barn ihop.

Så han, som blivande föräldrar gör, gnetade vidare på sitt jobb.

Men på ett möte med sin handläggare får han reda på att han brutit mot reglerna. Han har jobbat för olika arbetsgivare. På samma jobb visserligen, men lönespecen säger olika arbetsgivare.

En omorganisation gjorde att han formellt fick lön från ett annat företag under några månader. Attans.

Så det han ska göra nu är att åka tillbaka till icke-namngiven-plats-på-andra-sidan-jorden, och därifrån skicka ansökan om anhöriginvandring. Hit. Där han är.

Det tar ett halvår. Under den tiden hinner han bli pappa.

Jag är på intet sätt insatt i syftet med olika migrationsregler. Men det känns som att detta fall åskådliggör en sub-optimal administration. Och som alltid, med ”sub-optimal” menar jag ”hål-i-huvet”. 

P.S. Veckans pyssel: Ersätt alla ”shave” med ”knulla” i Gillettes råd till mammor.

Uppdatering: Två små barn utvisas. Enligt AB

23 november, 2011. arbete, föräldraskap, jämlikhet, Samhälle, Uncategorized.

12 kommentarer

  1. Lantis i stan replied:

    Har en kollega som råkat ut för liknande trassel. Hon är från Mongoliet. Flyttade hit för att plugga. Lämnade sin 8-åriga dotter hos sin mamma i Mongoliet, hon skulle ju tillbaka dit när hon pluggat färdig. Träffade en man, blev kär, blev gravid. Får alla tillstånd som finns för sig själv och blev svensk. MEN dottern är kvar i Mongoliet. För att få hit henne fick hon åka tillbaka till Mongoliet. Sonen var då ca 6 månader gammal och blev kvar i Sverige med sin pappa och otroligt stöttande farmor och faster som hjälpte pappan (som är egenföretagare och tvungen att jobba en del för att inte bli av med alla sina kunder under pappaledigheten). Mongoliet har ingen egen svensk ambassad så för att ens kunna ansöka om tillstånd att få hit sin dotter var de tvungen att resa till PEKING. Hurra. Jag tror hon var borta i över ett halvår innan hon slutligen kunde resa hit. Tur man har stöttande familjer (i båda länderna tänker jag). men fatta den hjärtesorgen hos henne. Lämna dottern för att utbilda sig och få en framtid och sedan, lämna sonen för att få tillbaka dottern. Nu är de i alla fall här allesammans. Och med liten lillasyster också som föddes för ett år sedan.❤ Men jo, under den resan funderande man ju både en och två gånger över hur f-n det svenska systemet fungerar. Eller inte fungerar rättare sagt.

    • Drama Online replied:

      Sub-optimalt, som sagt.
      Men rart att det redde ut sig till slut.

      Faschinerande hur varje landbyte är en sån berättelse.

  2. Petra Thacker replied:

    Har i England sitter vi och vantar pa min svagerska’s visum – hon ar fran Mexiko.

    Systemet har ar lojligt byrakratiskt. Sa har gar det till:

    Hennes visum gick ut 31 oktober. Sa da maste hon skicka in ansokan med sitt pass och massa andra papper 4 veckor innan det gar ut – men inte innan! Skickar man in det sa mycket som en dag tidigare sa skickar de bara tillbaka paketet – men de behaller avgiften (~10,000 SEK). Sa far du skicka in det igen med ny avgift.

    Lyckligtvis sa far man stanna kvar har medan de studerar visa-fornyelse ansokan, men hon forlorade nastan sitt jobb. Border Agency ar jatte-strikta pa att ge boter till foretag som anstaller folk som inte har ratt papper att vara har – vilket ju ar ratt. Men de ar urkassa pa att ge ut information pa hur reglerna funkar. Min svagerskas jobb sa att om hon inte hade sitt nya visa nar det gamla gick ut (31 okt), sa fick hon ga for de kunde inte riskera boter. Det var bara pga att var svarmor rakade se en artikel pa sitt jobb som sa att man har ratt att stanna och jobba medan man vantar pa besked om visa-fornyelse, som hon fick stanna kvar. Vilket ju ar tur eftersom de bada tjanar sa lite och inte skulle ha rad med att hon var arbetslos.

    Blanketten som skulle fyllas i var en mardrom – totalt byrakrat-sprak. Halften av tiden sa var jag inte saker pa om man skulle svara ja eller nej pa en fraga, for den var sa klunkig.

    I slutandan betalade min svagerska en extra avgift for fa alltihop kollat innan det skickades till Migrationsverket, vilket var tur. En fraga dar hon svarat ja, skulle man tydligen svara nej annars blev det direkt avslag. Och det var nagon fanig fraga om papprena man maste skicka med, sa inget som var viktigt egentligen.

    Vad jag inte fattar ar varfor ska de gora det sa super-komplicerat med blanketterna. Det ar ju inte som att de som ar i landet olagligt nagonsin kommer att fylla i dem anda…

    • Drama Online replied:

      Det måste vara väldigt frustrerande att så mycket av ens tillvaro hänger på hur man fyller i formulär.

      Jag undrar hur formulär konstrueras, egentligen. Om det finns formulärskribenter som är specialiserade på det, och åker på workshops för att fortbilda sig.

  3. Paradigm replied:

    Santiago kan jag inte uttala mig om eftersom det inte finns någon källa men artikeln i AB är jag väldigt skeptisk till. Det står att mamman är försvunnen och inga andra släktingar nämns vid namn. Så finns dessa anhöriga alls? Om familjen fick chockbeskedet så undrar man ju vilken familj? Sedan citerar man Migrationsverket som skriver:

    ”…även om Deymond och Hiyab i viss utsträckning hunnit anpassa sig till svenska förhållanden får de ändock anses ha en starkare anknytning till hemlandet och sina föräldrar samt till Italien än till Sverige.”

    Det förstärker ju bara bilden av att föräldrarna inte är i Sverige eller i alla fall inte har någon kontakt med barnen. Och vilken anknytningen är till Italien sägs inte heller något om i artikeln.

    Jag tror ingen som verkligen ville tala om hur det låg till skulle uttrycka sig så vagt och utelämna viktig information på det sättet. Det är nog snarare meningen att man ska bli känslomässigt upprörd över hur Migrationsverket behandlar två övergivna barn och sluta tänka kritiskt.

    Lite som när förment 11-åriga Nema kastades av tåget trots att hon hade biljett. Alla inblandade uppfattade henne som straffmyndig och gammelmedia har fortfarande inte styrkt uppgiften trots att det borde vara hur enkelt som helst. När kritiker påstod att hon var 18 och bilder började cirkulera på nätet så blev man knäpptysta.

    Min gissning är att det här är samma sorts journalistik. Fråga var släkten är så lär du knappast få något svar.

    • Drama Online replied:

      Nä, för Santiago får du räkna mig som källan tyvärr, det är en sån där IRL-historia. Jag har dessutom inte tala med honom själv. Jag kommer inte avslöja vem han är, för det har jag inte mandat att göra från min källa. Jag räknar ju min källa som tillförlitlig, men det är upp till var och en att avgöra.

      Angående barnen i AB; Familjen som fick chockbeskedet måste väl syfta på barnen och deras fosterföräldrar. Om bio-föräldrarna (mamman) är gömda, på rymmen, eller i annat land nämns inte, nej. Men hela fokus ligger ju på att barnen inte har anknytning till Italien.

      Inte att de har det till Sverige annat än genom att de bott här och har fosterföräldrar här.

  4. Paradigm replied:

    Tillägg: Det fanns inget registrerat biljettköp i konduktörens handdator.

  5. Paradigm replied:

    ”Men hela fokus ligger ju på att barnen inte har anknytning till Italien.”

    Fast Migrationsverket hävdar att det finns en anknytning till Italien som är starkare än den till Sverige, vilket inte bemöts i artikeln. AB talar inte om vad denna anknytning består i. Jag blir alltid misstänksam när jag upptäcker såna luckor. Om barnen bör stanna eller åka till Italien beror ju på vilken anknytning som är starkast. Eftersom artikeln bara lite vagt beskriver den svenska anknytningen och inte säger något alls om den italienska så kan läsaren inte ha en chans att veta om Migrationsverket tagit ett bra eller dåligt beslut. Ändå är man väldigt kritiska till deras beslut. Smell a rat?

    • Drama Online replied:

      Läs chatten Anknytningen till Italien är att de har uppehållstillstånd i Italien. Mamman är förvunnen, pappan sitter fängslad.
      Och medias ingång är ju fosterfamiljen, det är ju de som vill behålla barnen, helt enkelt.

      Och nu är utvisningsbeslutet stoppat.

  6. Drama Online replied:

    Det lär vi märka i så fall. Förr eller senare.

  7. Santiago är ute « Drama Online replied:

    […] som jag skrev om är utvisad […]

  8. Snabb-bloggning « Drama Online replied:

    […] (1, 2, 3,) är tillbaka hos sin familj i Sverige. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: