Glas. 1 st. Med vätska. Okänd mängd.

Vad är det med alla halvtomma glas?

Jag blir så f*cking trött på att diskussionen om vårt samhälle ska vara så svart hela tiden.

Det sägs hela tiden som en sanning att ”integrationen har misslyckats” samtidigt arbetar jag och umgås dagligen med synnerligen välintegrerade utlandsfödda.

Inte ens ”en del av integrationen behöver förbättras” utan nej, den har misslyckats, som om integrationen vore fixt, färdig och avslutad. Och så slänger man ut barnet med badvattnet, och pratar om att pengarna inte räcker och jobben inte räcker som om vi tilldelades ett fixt antal av nån allsmäktig kraft.

Det är klart att man skulle vilja ha en hundraprocentig ”integration”, hundraprocentiga svenska-kunskaper, delaktighet och sysselsättning och noll kriminalitet (om det nu är det som man menar med integration). Inom alla grupper. Det går inte att genomföra med mindre än total faschism och kraftiga ingrepp i personlig frihet och integritet. Så en inte helt perfekt idé, alltså.

Men att över huvud taget inte se alla de som jobbar och skattar, och köper saker och allt vi nu gör såsom lydiga samhällsmedborgare är så kortsiktigt och så läskigt.

Mitt favorit-citat angående om glaset är halvfullt eller halvtomt är att glaset är dubbelt så stort som det behöver vara. Projektledare inom produktutveckling gillar det. Det antyder att jag har koll på målet och good-enough-nivåer och whatnots. Kanske även ett kreativt sinne som ifrågasätter definierade förutsättningar. Men även om vi skaffar glaset en gradering, så spelar det roll vem som ritat skalan och vilka faktorer man tagit hänsyn till.

Det må vara slöseri med tid att gräla om glasets halvfullhet, istället för att fylla det, men det vore förödande att istället krympa glaset.

Därför ser jag fram emot att läsa den här boken:

Daniel Ankarloo: Välfärdsmyter | Bokrecensioner | Kultur | Aftonbladet.

Den där svart-synen  medger inte bara nedmontering av samhällelig trygghet, utan dessutom inskränkning av demokratiska fri- och rättigheter. En demokratisk och schysst människosyn får inte bara vara  en lyx vi kostar på oss i goda tider, det är en bas som gör de tuffare tiderna mindre tuffa.

Notera att även om jag råkar vara av övertygelsen att vi har det ganska bra ändå, och vi skvalpar runt i nåt förhållandevis halvfullt så är det inte fullt, och jag menar inte att man ska sluta jobba för integration och demokrati. Bara en sak: Don’t panic!

Det gäller hela världen, våra mörka glasögon på sakernas tillstånd är föråldrade:

Hans Rosling, DN: Läs på! Världen har forändrats.

Se här till exempel: En professor i idé- och lärdomshistoria  som talar om våld och massinvandring som om vi i Sverige och i världen hade det bättre år 1900 än år 2000. Det är ju helt enkelt inte sant!

våldet ökar: i tidningsspalterna

5 januari, 2012. Uncategorized.

24 kommentarer

  1. Paradigm replied:

    Nja, han jämför ju med hur det var före och efter 1970-talet då invandringspolitiken förändrades så att arbetskraftsinvandringen ersattes av flyktinginvandring. Från 1980 och fram har antalet anmälda misshandelsfall mer än fördubblats. En förklaring är naturligtvis den liberalare alkoholpolitiken men den kom först 2004 så det kan inte vara hela förklaringen. Det mångkulturella Skåne har mer än dubbelt så många fall av dödligt våld i förhållande till befolkningen än vad resten av Sverige har. Och där är SD intressant nog dubbelt så stora som i riket i övrigt.

    Det är säkert bättre nu än år 1900 men många upplever en försämring under sin egen livstid. Och det är nog det som ger det du kallar svartsyn – att nivån i glaset sjunker.

  2. Paradigm replied:

    Är mord skitsnack?

    • Drama Online replied:

      Enligt den där framstegsbloggen på DN lever vi tryggare och tryggare, och löper mindre risk att råka illa ut. Enda morden jag träffat på IRL var en kille på min gymnasieskola som hade ihjäl sina tjejer. Det styrker feminism, inte nåt mer. De enda som hotat mig (utöver svenska mobbare) slagit mig och kallat mig sexuella tillmälen var lucia-kandidater. Den enda som förföljt mig för att tafsa på mig var en äcklig rödblond bonntyp. Det är den verklighet jag lever i. Jag har dessutom en levnadsstandard som jag som barn bara såg i sci-fi-filmer.

  3. Paradigm replied:

    Du har det ju bra så vad klagar de för? Det låter kusligt likt Marie Antoinettes invändning att folket kan väl äta bakelser om de är hungriga. Jag hoppas att ditt eventuella uppvaknande inte blir lika bryskt som hennes.

    Och vad är din förklaring på denna svartsyn? Att folk lyssnar på skitsnack? I så fall lyssnar ju skåningar dubbelt så mycket – och de boende i Almgården 6 gånger så mycket – på skitsnack som resten av befolkningen. Är det bara en tillfällighet att svartsynen är som starkast där antalet invandrare är som störst?

    För övrigt skapar levnadsstandard inte nödvändigtvis trygghet. I så fall hade inte antalet anmälda misshandelsfall mer än dubblerats sen 1980. För många räcker det att bli rånad eller misshandlad en enda gång för att de ska känna kronisk otrygghet. Mer prylar ändrar inte på den saken.

    • Drama Online replied:

      Ja, vad vet jag i mitt elfenbenstorn *bosatt i Botkyrka, aktiv i Södertälje, uppvuxen i Skåne*😀

    • Drama Online replied:

      Kan det bli annat än otryggt med nedmonterad välfärd och ökade klyftor? Ekonomer serverar kapitalisternas perspektiv och lydig medelklass sparkar neråt i stället för uppåt. Så jag ser fram emot att läsa boken om att vi har råd med välfärd.

  4. Paradigm replied:

    Både Skåne och Botkyrka är stora till ytan, det är ju inte bara Rosengård och Alby alltihop. Det finns till och med lugna och avskilda villaområden i norra Botkyrka. Men om du verkligen bor i Alby, Hallunda eller liknande så kan jag bara hoppas att du tar ditt förnuft till fånga och flyttar. Jag snackade med en tjej som jobbat på dagis där och hon berättade att alla svenska tjejer slutat eftersom barnen spottade på dem och kallade dem för horor. Hon var inte en sån person som drar historier, inte särskilt pratglad alls.

    Vad gäller nedmonterad välfärd så tror jag att du förväxlar orsak med verkan. Det är otryggheten som kommer av mångkulturen som är orsaken till de ökade klyftorna. Förr, när Sverige var någorlunda homogent, så fanns det en solidaritet som gjorde att folk var beredda att betala skatt. Med mångkulturen så får vi ett internationellt samhälle med internationell solidaritet. Vi bryr oss med andra ord lika mycket om varandra som vi bryr oss om kinesiska fabriksarbeterskor – inte ett dugg. Nu är det var och en för sig, och då spelar det ingen roll om vi har råd eller inte.

    • Drama Online replied:

      Ah, så man kan skilja på skåning och skåning, och botkyrking och botkyrking, men invandrare från hela nationer och hela religioner går att dömma ut? Fräscht.

      Nej, det är du som blandar ihop orsak och verkan. Bristen på solidaritet är ett problem, men lösningen kan ju då inte vara mindre solidaritet. Vi behöver en lyckad integration bland annat för att man ska kunna se förbi ytan och vara solidarisk med fler.

      Ska jag välja vem jag är solidarisk med blir det naturvetenskapliga kulturmuppar, men det vore gravt olyckligt. Folkvandringar har alltid orsakat friktion, men det har också alltid orsakat utveckling. Homogena samhällen stagnerar och dör.

      Och det spelar roll om vi har råd med välfärden men det döljs för oss. eftersom det är bara ett fåtal nog som tror att det hjälper att låta SD strypa invandring, men det är ganska många som går på helga-mammon-tåget med en mindre stat.

      Du har dragit exemplet med hon som blir kränkt på jobbet förut. Det är en fruktansvärd arbetsmiljö, jag önskar verkligen att det går att göra nåt åt eller att hon hittar något annat. Då berättade jag om det för min kollega. Då berättade han om sin fru, som jobbat som lärare i Täby ett tag, men nu ville söka sig tillbaka till Alby för att hon trivdes bättre där, i den internationella miljön.

      Jag har också en närstående som varit klassföreståndare för en särskoleklass i Alby, och fortfarande har kontakt med elever därifrån.

    • Drama Online replied:

      Den primära skillnaden mellan hur vi resonerar är bara att jag har hopp och ser möjligheter, medan du verkar ha givit upp. Vi ser ju båda ekonomiska skillnader, eller hur?

      Så jag vidhåller vad jag sa i inlägget:

      Don’t panic.

  5. Paradigm replied:

    Det är inte fråga på att skilja på skåning och skåning – det är skillnad mellan skåning och skåning. Det är bara ett enkelt konstaterande av vad de flesta kan se med sina egna ögon. Att av det dra slutsatsen att jag dömer ut invandrare från hela nationer och alla religioner vet jag inte hur du fick till men det följer ju inte av vad jag sagt så…

    Om det är jag som förväxlar orsak och verkan så bör du ju komma med en orsak till den minskande solidariteten – som började redan på 1980-talet då vi blev mångkulturella på allvar. Det är nästan värre än att förväxla orsak och verkan – att bara ta bort orsaken ur resonemanget. Du säger att solidariteten kommer med en lyckad integration, men jag tror snarare att den kommer med assimilering. Ju mer olika grupper kör sitt eget race (integration) desto mindre kommer man att solidarisera sig med andra. Vi hade ju en assimilering tidigare av folk från t ex Italien och det fungerade.

    Ett viss förnyelse är naturligtvis nödvändig, men i dagens värld med alla kommunikationsmöjligheter och handel så tror jag att de flesta nationer får en tillräcklig förnyelse oavsett om man satsar på mångkultur eller inte. Däremot finns det tecken på att en för stark och urskillningslös förnyelse kan göra allvarlig skada. Vad ska man annars säga om Holland varifrån välutbildade människor nu flyr och ersätts av [redigerat av bloggägare] muslimer – ett framtidsland? Jag skulle tro att mer homogena länder som Estland eller Polen har en ljusare framtid. Deras skolbarn slår svenska barn i internationella kunskapsprov, trots långt mindre resurser. Vilka länder är i fara just därför att de är för homogena?

    Okej, jag kanske upprepar mig. Men tror du ärligt talat att våra exempel går på ett ut, eller att det finns lika många skräckexempel från andra områden? I så fall tror jag att bostadspriserna skulle ligga mer på samma nivå.

    Ja, om du menar hopp om att mångkulturen ska fungera så har jag gett upp. Det är inte särskilt mycket att skryta med att ha hopp om något som så tydligt inte fungerar. Hopp utan realism är inte hopp. Det är bara verklighetsflykt.

  6. Paradigm replied:

    Ja, jag tycker inte att jag säger något som är så häpnadsväckande. Jag tycker mer att din ståndpunkt känns märklig. Som att det inte finns någon gräns för hur illa det får gå innan du erkänner att mångkulturprojektet är ett misslyckande. Vilket ju inte är en direkt extrem ståndpunkt – Cameron, Merkel och Sarkozy har alla medgett det.

  7. Pop replied:

    Fast du är lite orättvis mot professorn tycker jag nog: inte säger han det du skriver? Snarare att invandringen ser annorlunda ut idag än förut och att det är ett ämne som är svårt att prata om. Och att pk gör det ännu svårare. Eller?

    • Drama Online replied:

      Nej. Jag tycker inte som han, och tycker du som han så tycker du inte som jag. I professorns artikel (som jag slängde in på slutet) har problem med följande punkter:
      – Att unga (vilka nu det är) tar fred och demokrati för given. Det tror jag inte på.
      – att 1900-talet utmärkte sig som särdeles konfliktfyllt jämfört med tidigare och senare ”fredligare” århundraden.
      – Att ”mångkultur” och ”integration”
      definitionsmässigt är motsatser. Det finns en poäng i det, men det är inte så enkelt och jag menar att uttalandet symptomatiskt ger tolkningsföreträde till en redan priviligierad grupp.
      – ”ett korståg mot vad han kallat destruktiva irrläror som postmodernism, postkolonialism och genusvetenskap” sorry, det låter lite väl europeiskt och manligt centrerat resonemang.
      – politisk korrekthet, såsom det används idag brukar betyda en ovillighet att generalisera, kränka och nedvärdera på grundval av grupptillhörighet. Det står jag helhjärtat bakom. Jag har väl aldrig uttryckt att politisk korrekthet gör att jag inte kan diskutera? Varför inte uttrycka sig respektfullt om dem man talar om?

      • Pop replied:

        Om jag tycker som lundaprofessorn eller inte beror helt säkert på vad det gäller; det enda jag invänder mot här är ditt påstående att han säger att ”…vi i Sverige och i världen hade det bättre år 1900 än år 2000.” Jag kan inte se att det finns någonting i artikeln som styrker det påståendet (eller ens antyder det, faktiskt). Visa mig gärna!

        Punktvis då:

        – Jag tror att människor idag (i Sverige) i stor utsträckning tar fred och demokrati för givna på ett helt annat sätt än de som t ex växte upp under världskrigen. Jag misstänker också att den tron avtar med ökande ålder. Inget av det tycks mig särskilt märkligt, men jag tror att det finns risker med detta. (Vi har t ex under de senaste åren sett helt galet tillåtande lagar om övervakning av medborgare klubbas igenom utan allt för stora protester. Tar man inte demokrati och frihet för given så förstår jag inte hur man kan låta bli att protestera.)

        – 1900-talets relativa konfliktfylldhet har jag svårt att säga något om, jag är pinsamt opåläst när det kommer till historia. Vi lyckades dock trycka in två rejäla världskrig under den tiden, och det händer kanske inte varje århundrade? Jag har, som sagt, inget alls på fötterna om jag säger något om det här.

        – ”Mångkultur” och ”integration” som motsatser beror lite på var man letar, men jag håller med om att det finns en poäng. Mångkultur enligt definitionen ”alla behåller sin kulturella identitet och kulturerna existerar sida vid sida” kan jag tycka innebär en risk för ökad alienation och ett ökat ”vi och dom”-tänkande. Hur menar du att uttalandet ger tolkningsföreträde och till vilken grupp?

        – Hans ”korståg” tänker jag inte ens kommentera. Det är bara ovärdigt. Jävla dumheter. (Ursäkta språket.)

        – Du har såvitt jag vet inte uttryckt att pk skulle vara ett hinder för dig i diskussioner, men det tror jag inte heller jag har påstått? Politisk korrekthet i sin bästa form betyder kanske det du menar, men det finns sedan en tid tillbaka en enorm rädsla för att kränka människor i det här samhället, och detta kopplar jag ihop med politisk korrekthet. Det är välment, men blir till ett problem eftersom 1) kränkning är ett högst subjektivt begrepp och vad som är en kränkning definieras av den kränkta och 2) att kränka någon är det fulaste man kan göra.

        Eftersom definitionen av det kränkande ligger helt hos mottagaren blir det väldigt svårt att säga någonting alls som inte är inlindat och nedtonat om man inte vill riskera att någon känner sig kränkt, och det begränsar debattklimatet. Skulle någon uttrycka något mindre inlindat så flyttas ofta diskussionen från kärnfrågan till den upplevda kränkningen. Detta är ett problem, säger jag. Lägg till detta det arbete som många lägger på att förebygga förmodade kränkningar mot andra, genom att t ex bannlysa ord och uttryck ”för säkerhets skull”, så har du ytterligare begränsat rörelsefriheten. Jag tycker det är sorgligt, och ärligt talat ett slöseri med energi. (I min värld är det lite samma sak som tendensen att lagstifta (eller propagera för lagstiftning) mot allt som kan vara farligt, särskilt om det gäller barn.)

        Man ska – självklart – behandla andra människor med respekt, men det är inte samma sak som att i förebyggande syfte undvika allt som skulle kunna uppfattas som kränkande av någon – eller att respektera deras handlingar. Det var extremt kränkande för många att ”Ecce Homo” visades i kyrkan, för Israels dåvarande ambassadör att ”Snövit” visades på Historiska museet och att Lars Vilks avbildade en person (som enligt många religiösa människor sägs ha varit en profet) som rondellhund. Idag ställs liknande utställningar in, av rädsla för att människor ska känna sig kränkta. Bra eller dåligt? Jag vet vad jag tycker.

        Ibland stöter man lilltån i ett skåp. Då och då halkar man omkull för att det är is utomhus. Rätt vad det är bränner man sig i solen. Någon gång emellanåt händer det att man känner sig kränkt. Tuff skit.

        Jag tror att jag tappade tråden nånstans här. Oh well. Att uttrycka sig respektfullt om den man talar om är en god ambition, men eftersom det inte är jag som avgör om det är respektfullt eller kränkande så är frågan om det ens är möjligt? Och om lättkränkthet gör att det inte är möjligt, ska jag då vara tyst?

    • Drama Online replied:

      Jag missuppfattade din kommentar. Sorry.
      Jag baserade inte hela inlägget på just honom, men jag tycker ändå att han är ett exempel på en negativ syn på Sverige och Europa.

      Jag baserade inlägget på boken om att vi har råd med välfärden.

      • Pop replied:

        Haha! Jag tyckte att det verkade som en lite häftig reaktion på min försiktiga undran🙂

      • Drama Online replied:

        Jag ska nog gå och lägga mig med Harry Potter igen!🙂 Inte riktigt fit for ”fight” än… virrpanna.

        – Jag upplever nog snarare mer att unga tar strid för demokrati, protesterar, diskuterar, demonstrerar, ifrågasätter beslut och förändringar, som integritetsfrågor osv, och tar del av demokratiska och människorättsfrågor internationellt också, typ Arabisk vår och Burma. I skolan (vi snackar 80-tal *Ssssch! berätta inte hur ohemult gammal jag är*) kändes demokratiska frågor som något som var så självklart att det behövdes inte kämpas för.

        – Det talas mycket om lättkränktheten. Jag tycker att man har ett ansvar för vad man sänder ut. Ofta kan det vara värt det att sända ut det ändå. Jag skulle inte kunna blogga som jag gör, annars. Jag tycker iofs att det ofta finns en instans som äger eller ansvarar för möjlig kränkning. En ansvarig utgivare eller moderator. Fazer i Kinapuffshistorien. Här är det jag. Och ja, jag är medveten om att det blir underligt om jag är part i målet. Det blir underligt när det är nån annan också, jag är till exempel inte alls bekväm med om det står generaliserande kränkande saker om muslimer i Holland i kommentarerna i min blogg. Men jag ser dessutom motsatt rörelse. Mediabruset blir högre och högre och snurrar fortare och fortare och för att stå ut och profilera sig så behöver man väcka känslor, varför inte genom lite väl avvägd elakhet.

      • Pop replied:

        (För övrigt gillar jag inlägget, det var bara den detaljen jag tyckte var lite off, baserat på den länkade artikeln. Oavsett vad man nu tycker om professorn.)

      • Drama Online replied:

        Jag är medveten om att det är en tolkning, därav ”som om” och inte ”som säger” och det jag reagerade på var primärt ingressen och stycket efter underrubriken.

  8. Paradigm replied:

    Eftersom jag är den fule typen som säger kränkande saker om muslimer så vill jag bara påpeka att mitt påstående att dessa har 85 i IQ baserar sig på nationella undersökningar i deras hemländer. Det är alltså vad de säger om sig själva. Jag har bara vidarebefodrat detta, vilket du alltså tolkar som att jag kränker dem. Och visst, jag generaliserar, men hur mycket kan man säga utan att generalisera? Det går ju inte att begränsa sig till att bara prata om enskilda individer.

    • Drama Online replied:

      Nu ska du inte vara så hård mot dig själv. Jag vet ingenting om hur du ser ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: