In your face, livmodersfeminister…

Barn inte mer skadade när män är hemma | Brännpunkt | SvD.

Mellan 1987 och 2007 tredubblades de föräldralediga dagar som togs ut av pappor, till över 20 procent av det totala antalet. Under samma period skedde nästa en halvering av skador bland barn upp till två års ålder som var så pass allvarliga att barnen blev inlagda.

Det här var mycket trevligt att läsa.

Jag ser skickliga mammor och pappor över allt, och trodde inte riktigt på att killar är sämre på att undvika olyckor, eller sämre föräldrar.

Det lät visserligen rimligt att det skulle kunna vara en statistisk skillnad, (åt kvinnochauvinisternas håll), beroende på träning, inte biologiska faktorer. Men inte ens det hittades alltså, inte ens det enkla statistiska sambandet; det var rena fördomar!

Men jag vill resonera kring en sak i artikeln. Det är inte alls statistiskt säkerställt, det är mer som ett stort frågetecken. Mina få tynande högskolepoäng i statistik är ett resultat av hetsiga diskussioner där jag anklagade diverse föreläsare för förenklad matematik. Ah well.

Forskarna fann ett enkelt statistiskt samband över tid mellan högre uttag av pappadagar och färre olyckor.

Men sen kompenserade de för ”socioekonomiska faktorer” (that’s ”klass” peops!) och kom fram till att det inte var något samband mellan pappaledighet och färre olyckor.

Sjönk olycksbenägenheten i samma grad i de grupper som hade hög andel pappaledighet som de som har låg pappaledighet, eller finns det en skillnad i olyckor mellan klasserna?

Jag förväntade mig nog att de som har det gott ställt ska ha färre barn, mindre missbruk, större benägenhet att gå bvc-utbildningar, mindre andel av språkproblem, nyare och dyrare utrustning. I genomsnitt. Det finns privilegier. Som hänger ihop med privilegier. Utan att för den skull förneka individuella skillnader. Dock har jag ännu inte samlat mina fördomar i publicerade böcker eller intervjuer i kvällspressen.

Men helt utan tendensiösa övertolkningar: inget samband existerar i ett vacuum. Jag skulle tycka att det vore väldigt intressant om man kunde få en klassanalys av dessa värden att hålla, men det finns många många fler faktorer att ta hänsyn till. Vetenskapliga framsteg, nya säkerhetsstandarder osv.

I’m intrigued.

 

P.S: Det är alltjämt viktigt och rätt att vara glad och stolt över att vara mild, ansvarsfull, omvårdande, förutseende och allt som gör en till en bra förälder. Jag hävdar bara att du är det för att du är du, på grund av din pappa och din mamma, och dina erfarenheter och dina val inte frånvaron av y-kromosom.

26 januari, 2012. föräldraskap, feminism, nyheter, Uncategorized.

2 kommentarer

  1. Shed Light replied:

    Håller helt med.
    Börjar man dra in bisonoxar och uttrycker att ”pappor vill kanske att barn ska lyda ” så handlar det om ideologi och inte forskning.
    Tror absolut inte att det handlar om en halv kromosom mer eller mindre huruvida man är försiktig med barn eller inte.

    Funderade också på om det handlar utbildning och en tryggad ekonomi som gör att barn löper mindre risk att skadas.
    DET borde vara något att gå vidare med. Barn kan inte hjälpa var dom föds, det är upp till samhället och politiken att just ”lägga sig i” sådant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: