Ana Gina och Thorstis

Detta har hänt:

  • Dirawi är programledare i Melodifestivalen, där Thorsten Flinck är artist.
  • I mellansnacket bad Dirawi Flinck om en Thorsten-kram.
  • Han tog henne på rumpan.
  • Hon påtalade det, nämnde sin pappa och kallade skådespelaren för Thorstis.

Jo, jag tror också att Gina Dirawi kan ”ta det”. Men det är knappast poängen.

Jag tycker också ”såg du, pappa?” kändes….. barnsligt. Kanske lite patriarkalt.

Jag tycker dessutom att det var onödigt av henne att jämföra gäddhäng med Afrodite, tråkig tv helt enkelt, men det kan jag ha överseende med hos en i övrigt ung, proffsig, begåvad yrkeskvinna med åsikter.

Det är möjligt att hon insåg att en ”Thorsten-kram” automatiskt innebär tafsande, och han levererade på förväntningarna. Visst. Det är ändå inte poängen.

Att kalla honom ett tramsig förminskande smeknamn, ja, jo, jag vet, det är ju så man gör. Man ger igen. Man förminskar den som försökt göra sig stor och går sen vidare.

Sanningen är att jag ville gilla ”Jag reser mig igen”. Jag ville gilla autencitet, skådespeleri, pretentioner, och gammal vanlig hederlig blödande konst.

Jag må även ha levt under en sten, men mina fördommar mot Thorstis var begränsade; jag visste att han hade nån slags bad-boy-rep, men det kan ju bero på mycket, ovänner och svårigheter som inte jag känner till och inte har med att göra. Jag begrep inte hans hans attityd och manér när han var med i Skavlan, men jag tänkte, som jag så ofta gör vid brölande manlighet; det är nog inte jag som är målgruppen för detta, och det är helt okej.

Men. ”Jag reser mig igen”. Det fanns story, melodi…. Kunde ha blivit så bra.

Jag såg en småpackad farbror sjunga en inte tokig melodi off-pitch och i otakt. Jag upplevde det som falskt i mer än en betydelse. Jag älskar karaoke. Men då och då blir det lite plågsamt pinsamt, ni vet? Finsk tango, finsk vodka  och sjögång i tonerna, liksom?

Och sen fick jag se nån som betedde sig osympatiskt. Han är inte Pol Pot av det. Det är bara en negativ signal till mig och några till. Inte på grund av åldersskillnad (de är båda vuxna) inte beroende på Dirawis utsatthet (programledare i Melodifestivalen no less) utan beroende på att det var ovälkommet. Det har tafsats tillräckligt på min rumpa (och mage, och bröst, och lår) för att jag ska vilja undvika en sån. Jag KAN helt enkelt inte  okeja tafsande. Det är så lågt. Det är inget mer än en rysligt ineffektiv metod att få min röst. Men det kanske inte är meningen. Han är kanske där för att vara apan alla hoppas ska kasta bajs. Andra kanske vill rösta på en apa som vågar kasta bajs. Han levererar. 

Så f*cking sorgligt. Skratta, pajazzo.

Äh. Jag röstar så mycket hellre på Sean Banan i stället.

6 februari, 2012. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: