Om nya ord i allmänhet och hen i synnerhet

De som diskuterar om man ”ska införa” ett nytt ord, eller pratat om ”uppfinna ord som inte finns” har inte fattat hur språk fungerar.
Om ett ord blir begripet av mottagaren så finns det, oavsett om det aldrig sagts eller skrivits förut och aldrig kommer att sägas eller skrivas igen.

Ord uppfinns hela tiden. Min mamma är brilliant på det. ”Smussa” till exempel, för det ny-förälskade intensiva utbytandet av ”puss”-SMS. Har varit mycket användbart.

Och det är användbarheten som avgör om det blir använt.

Barn brukar också vara kreativa på det, och det är en talang som inte bör falla i glömska, eftersom det innebär en möjlighet att tänka nytt, som bör vara mänskligheten till gagn.

När det gäller att ge ordet spridning och legitimitet så sker det i kontext för kontext. I vissa fall finns det en ägare av språket, en policy, för en viss tidning, eller en viss sajt, en viss grupp, och så vidare: en samling beslut över vilken terminologi som ska råda. Men auktoriteten i det beslutet måste ges av användarna. Den begränsningen är inte given av en naturlag. Man kan sitta och ta demokratiska beslut över vilken vokabulär som ska råda i ett visst sammanhang, men inte generellt. Svenska akademin får ursäkta men om orden är listade i SAOL innebär att de är inventerade, inte att de är de enda som finns.

Att begränsa sig till inventerade, legitima och välanvända ord i sitt aktuella sammanhang är det rätta beslutet att ta när man vet att mottagarna av budskapet är många och med spridda erfarenheter. Till exempel i mitt yrke som tech-writer, så är det givet att vi har en konsekvent terminologi som vi uppfattar som den mest användbara för läsaren.

I min funktion som bloggare så försöker jag använda ett språk som tilltalar de läsare jag vill ha. Fungerar inte vokabuläret kan det bero på att läsaren är utanför målgruppen, eller att jag gjort en missbedömning.

Tjafset om ordet ”hen” är idiotiskt. Om du går överstyr när du diskuterar ordet hen som används så lite, då är du en idiot. Jag är trött på frågan redan innan jag börjat skriva om den.

Använd det när det är användbart, inte när det inte är det. Du måste inte ändra på dig. Ingen har tagit bort något. Gillar du den poetiska klangen i ”han eller hon” så skriv dig blodig. Du får.

Hen är ett ypperligt ord för situationer när personens kön inte är känt, inte får avslöjas eller inte är applicerbart. Själv har jag hemfallit åt ”den” i väldigt hög grad, men inser att det kan uppfattas som förminskande eller förvirrande om man samtidigt syftar på substantiv som inte är besjälade.

Han och hon dör inte ut av det. Det finns alltjämt situationer där könet är känt, får avslöjas, den omtalade föredrar ett av pronomen och användandet är informationsbärande.

Den enda ideologiska skillnaden som finns är om man bör använda ett könsneutralt pronomen i situationer där könet är känt men saknar relevans.

Även bland de som uppskattar ordet skulle jag säga att majoriteten inte är anhängare av den användningen, men det är bara  intrycket jag har utifrån bloggar och artiklar, inte utifrån någon strukturerad undersökning. Traditionalister, mansaktivister och antifeminister verkar utgå från att det är så majoriteten av de som gillar ordet vill använda det. Som den här tomten. Men jag ser egentligen inget problem med att olika personer använder det olika ofta heller.

Jag är en relativt engagerad feminist, likhetsfeminist till och med, men jag är inte övertygad om hen bör användas så 1*). (Jag säger han och honom om mina barn till exempel.)2*)

Sådan användning skulle alltså göra hen till normen av personliga pronomen i tredje person singularis.
Som ett tankeexperiment skulle det visserligen leda till ett spännande språk, och kanske ett spännande samhälle.

Tänk er vad det skulle signalera när man väljer att övergå från det könsneutrala pronomet till det könsspecifika om en vän, en kollega, en kund, en politiker, ett barn.

Vad skulle det säga om när vi som kultur anser könet relevant? Vid sex och vid förökning är ganska självskrivet, men mer? Vid anställning? Vid uppvisande av känslor? Vid situationer med sned maktfördelning?

Det vore en hen-bok jag skulle läsa! Ingen liten futtig barnbok. Skriv en riktigt, riktigt tjock och komplicerad, tack.

  • Storyn om de två kvinnorna från olika politiska läger som blev kära i varann, hur skulle det skildras i en hen-norm-kultur?
  • Personvalskampanjer? Nöjesnyheter? Skulle behovet för artister och kandidater att beröra sin publik eller väljare göra det könsspecifika pronomenet mer vanligt?
  • Sportnyheter? Skulle man kunna antyda oklarheter om könstillhörighet eller hormonpreparat med en enda bokstav som dessutom vore formellt riktig?
  • Vad skulle en snedfördelning av hen-användande hos en karaktär kunna tyda på, en onaturlig distans till ett av könen kanske, eller uppfattningen att representanter av det ena könet primärt hör till den privata sfären?
  • Skulle det bli en härskarteknik i så fall att distansera eller privatisera?

Som ni märker är jag ingen anhängare av utopier eller dystopier, utan det sega utmanande spannet där emellan.

Frågan om ett pronomen eller två är mest teknisk och super-sömnig. Hela tiden sker de spännande möjligheterna i att ha tre, att kunna välja på två pronomen för samma person. (Eller ja, egentligen fem, om vi räknar med den och det, men det kanske man inte kallar folk.)

Så min slutsats är att han, hon OCH hen, (inte eller), ger ett språk med mer möjligheter.

2*) I början ville jag inte skriva ut mina barns på internet, då blev det mycket ”h*n” och ”barnet” även om det alltid var ”han” i den privata sfären.

För övrigt tycker jag att det kan vara intressant att räkna hur ofta man refererar till sina barns kön. Jag säger pojkar och pojke och grabbs och ponke och plonkis och han ett idiotisk antal gånger på en vecka. Jag vet det.  Hade jag referererat lika ofta till någon annan egenskap hade jag nog blivit inlåst: ”Min älskade svensk”, ”Kom nu, smalisar!” ”Blondin; vill du har kaviar på mackan?”, ”Men kristen, hur mår du, har du feber?”. Lady Dahmer gjorde den ironiska passningen på Twitter, och det verkar som om nån till och med tog det på allvar.

Det är klart att det signalerar till barnet att könet är en viktig egenskap. Men jag tror att det är för de vuxnas skull man tänker på det, för att de vuxna ska kunna signalera lika värde och utmana sina fördommar, inte för att dölja barnets kön för barnet. Det vet bäst vad de är.

1*) Jo; Jag tycker alltså mer att man ska omtala människor som de vill bli omtalade. Jag är inte blind för att vad vi vill bli i viss mån är en funktion av kulturella strukturer, men vänligheten är för mig en överordnad princip och jag är hellre salig nu än i en utopisk himmel.

25 februari, 2012. Uncategorized.

4 kommentarer

  1. Katarina replied:

    OK men du gör ju som alla andra. Och att kalla folk som inte är anhängare för antifemenister och då särskillja på dig som minsann är likehetsfemenist är att sätta dig lite över dem som inte har mycket för över till -hen- observera att det inte betydert att man är emot det! Alla artiklar jag läst om det här är skriven av folk som är för det, så jag vet inte villka det är du syftar på med alla som inte … Och att ytrycka sig ”skriva sig blodig på” är något hånfullt. Och det har jag problem med. Allt jag har läst äs sånt här högfärdigt för prat, som i samma veva angrioer ”alla som är emot” -lite dualistiskt, är det det som vill lämnas lämnas för -hen- i plats av han och hon? Kan man bara inte bry sig utan att va emot? Och varför inte bara använda det? Språk ändras av att man använder språket, det vet vi ALLA, ingen nyhet här, men det är just genom att bara använda det, inte skapa ett utbrott (och här menar jag det figurativt) i mass media. Det är Hen-anhängare som har skapat motståndet, ingen har brytt sig innan. Dessutom förutsätter resonemangen för -hen- att man gör skillnad mellan kille och tjej, villkek jag och vissa andra aldrig har gjort (jag menar utöver fitta/snopp för det är bokstavligen det det betyder för mig) men ja, jag är inte blind för samhället och jag ser strukturen dem syftar på och om det hjälper med hen kör på. Men lämna oss ifred, bara använd det njut av livet

    Jag är svart och om möjligheten fast skulle jag kanske bli frestad att testa en neutralisering av det.. men men njut av livet lixom

  2. Drama Online replied:

    Hejsan.
    Jag får känslan av att du läst och skrivit det här lite kvickt, för jag förstår inte riktigt vad du menar i alla passager.

    ”alla som är emot”: Dem har jag aldrig skrivit något om. Not mentioned once. Läs om.

    Du har gjort ytterligare ett logiskt felslut här:

    ”Traditionalister, mansaktivister och antifeminister verkar utgå från att det är så majoriteten av de som gillar ordet vill använda det”, skrev jag, men det är långt ifrån att kalla alla hen-motståndare för antifeminister.

    För det första finns det två alternativa förklaringar förutom anti-feminism till exempel traditionalism, för det andra finns det en osäkerhetsfaktor i mitt användande av ordet verkar, dvs utsnittet är beroende på min begränsade surfning bland dessa, och för det tredje och framför allt så är orsaksbandet åt andra hållet. De som utgår från den stipulerade användningen är inte per nödvändighet ett av de tre, men är debattören ett av de tre verkar de i högre grad utgå från att de som är för vill utrota orden han och hon.

    För övrigt är man lika mycket idiot om man går överstyr när man argumenterar för användandet av hen som emot. Tänkte det var bäst att nämna då du tydligen fått intryck av att mitt inlägg och min inställning är polariserad. Medan det i själva verket är vad jag velat motverka, och jag finner anklagelsen grundlös.

    För att vara mycket tydlig: Hur mycket pronomet hen används rör mig inte inte i ryggen, däremot anser jag att en del av debatten fördes på felaktiga premisser och att min erfarenhet och kunskap kan bidra. Är nivån felaktig för dig kan det hända att min blogg inte kommer att ge dig så mycket. Men du är välkommen tillbaka när som helst.

  3. Tre små rätter från feminist-menyn. « Drama Online replied:

    […]  Hen: Det är användbart ibland. […]

  4. Vem betalar på 1a dejten om båda är en hon? « Drama Online replied:

    […] med äkta följsam kvinnlighet), Katrin Zytomierska, skrev nån slags krönika (?)  om ordet hen. Vi tar det igen: använd hen när det är applicerbart och om du vill. Inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: