2 punkor. På 2 dagar. Yes, she did.

Jag har haft lite strul på sistone. Inget gigantiskt, men en nyckelknippa som lekt kurragömma, en trasig inhalator, barn och man med kräksjuka, en trasig vagn i diskmaskinen, ett verktyg på jobbet som inte funkade, ett passerkort som jag visserligen hela tiden vetat var det är, det har bara inte varit hos mig.

Så igår, när jag körde hem gick bilen sönder. Punktering. Efter mycket om och men, bland annat ett fälgkors på vift fick vi på reservdäck. Så jag skulle ta andra bilen i morse, familjepråmen. Den är helt annorlunda att köra. Annan bromssträcka, annan storlek, annan sväng-radie.

Körde på en trottoarkant. Fick punka på den bilen med. Ja. Jo. Faktiskt. Det är sant.

Idiot!!! Jag var i detta läge beredd att säga nej tack till det här med civilisation. Flytta upp på ett fjäll och väva egna kläder och odla grönsaker. Go off the grid.

Jag är inte bra på det här med bilar. Inte bra på att mecka med dem, inte nån rallydrottning på att köra dem. Över huvud taget inte bra på praktiska saker. Mina betyg hade en skarp skiljelinje mellan teoretiska och praktiska ämnen, jag kämpade upp praktiska ämnen till tvåor och treor med en väldig massa jobb och full närvaro, medan teorin ramlade in på fyror och femmor utan ansträngning. (För övrigt en anledning till att den där planen om fjället inte vore helt ofelbar, som plan betraktat.)

Det är nu ni har tillfälle att peka på feministen och skratta rått. Kvinnor och bilar, var så god. Fast jag själv skyller inte på mina genitalier, för detta, det är lika delar brist på övning och brist på fallenhet.

I ärlighetens  namn är min man inte mer praktisk än jag.  Han ber sin pappa. Eller köper tjänsten. Förutom på datorer, där har han  fantastiskt mycket praktisk kunskap.

Jag har i alla fall tänkt att inte kapitulera. Fortsätta försöka, och kunna klara mig själv.  Jag har ju haft körkort i 17 år, inte läge att sjåpa sig nu. Kämpa mig upp till good-enough, men acceptera att jag aldrig blir Tina Törner.

  • Så dyker främling upp med en kompressor och erbjuder sig att köra efter mig hela vägen hem och pumpa upp däcket vid behov.
  • Väl på jobbet tar receptionisten över, lämnar meddelande till mötet som väntar på mig, lånar ut ett passerkort.
  • En kollega tipsar om ”världens bästa däckfirma” belägen mellan mitt jobb och mitt hem.
  • En f.d. kollega ringer för att erbjuda mig skjuts till en konferens.

Allvarligt talat så drar jag slutsatsen att civilisationen i människorna är viktigare än civilisationen i prylarna.

Men mindre allvarligt; jag funderar på tur. Det är inte möjligt, inte ens för en konkret rationalist som jag att få två punkor på två dagar utan att snudda vid tanken på ”meningen” och ”högre makter”.

Nu är frågan. Jag har en gammal skraplott. Borde jag skrapa den idag ? Har jag Felix Felicis med mig eller mot mig? Jag har haft en väldig massa tur (i oturen), en väldig massa strul, (som rätt ut sig). I feel lucky. Am I? Eller har jag bara blygsamma förväntningar?

23 mars, 2012. Uncategorized.

Kommentera

Be the first to comment!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: