Har Sverige råd att INTE rösta rött?

NU ska jag blogga för första gången på mycket, mycket länge. Har ni saknat mig? 😉
Dessutom är ämnet svensk ekonomi. Inget om rasism eller sexism alls.

Jag är nämligen förbryllad. Jag tycker att jag får dubbla budskap från Alliansen. Å ena sidan läser jag länkar om att vi aldrig haft det så bra, (för Alliansen är så himla bra för svensk ekonomi). Har du råd att rösta rött, och så vidare.

För vi som har det bra har fått det bättre. De som har det jättebra har fått det fantastiskt. De som har det fantastiskt har fått det extra-superduper-fabulöst. De som har det dåligt har stått och stampat, vilket är tråkigt men ingen katastrof, för det är väl majoriteten som är viktig, va? Inte de som redan hade det uselt; att de har fått det dubbel-uselt kan vi inte gunga hela båten för.

Men trots denna ekonomiska framgång, står Reinfeldt på en pressträff och säger att vi kommer att behöva välja mellan en fortsatt generös invandringspolitik och förbättringar i välfärden. Det är det ”öppna era hjärtan” handlar om. Inte att vi ska vara ädla och fina utan att om vi ska vara det, så kan vi inte hålla på och kräva en massa jobbiga saker om pensioner och läxhjälp och whatnots.

På så sätt kan han få oppositionen att käbbla om vilket som är viktigast, invandrare eller cellgifter. För vi har inte råd. Vi är rikare än vi nånsin varit, men vi har inte längre råd med vad vi hade råd med innan.

I call bullshit. Istället för att välja bort A eller B, så väljer jag bort C, skattelättnader. (Inte för att politisk styrning av ekonomin är något dåligt, jag återkommer till det, men man kan välja hur. Rabatt på arbetskraft är inte enda sättet.)

Så varför har just vi det så himla bra, då? Det har ju varit ekonomisk kris i VÄRLDEN, gubevars.

Jag läste den här artikeln i Washington Post:
”Five economic lessons from Sweden, the rock star of the recovery” (Fem lärdomar i ekonomi från Sverige, Återhämtningens rockstjärna).
Det är alltid spännande att läsa hur de därute ser på oss.

Skälen de listar är:

Budgetöverskott i goda tider, ger manöverutrymme i dåliga tider.

Ja. Detta är sant. Och också vänstern står för sunda statsfinanser. Allt annat är en myt.

Men man kan se det som att vänsterpolitik står för en större statsekonomi. Vi bedömer att behovet av offentliga utgifter är större, och vi har som medborgare en större plikt att solidariskt bidra till dess inkomster än vad högern bedömer.

Visserligen ser inte jag ett självändamål i höga skatter, så länge behoven är täckta, men det innebär ju onekligen mer pengar. Mer pengar gör större marginaler. Pengar är verktyg. Pengar är handlingsutrymme.
Typ rätt så vänster, alltså.

Ekonomisk stimulans kan vara mer effektiv om den är automatisk.

Det lönar sig på både individuell och samhällelig nivå att se till att ha försörjningsstöd och tillgång till annan välfärd för arbetslösa. Att alltid ha det snabbar upp responstiden och därmed kan krisen brytas snabbare. Detta är klassisk vänsterpolitik.

Använd monetära riktlinjer aggressivt.

Ja. Kapitalismen och marknadskrafterna kommer inte att magiskt lösa allt på egen hand. Det ligger i kapitalismens natur att suboptimera. Därför behövs politiska styrmedel, såsom styrräntan.

Very, very, vänster.

(Därmed inte sagt att jag har några som helst detaljkunskapen inom ekonomi!)

Behåll flexibel valuta.

Att inte gå över till euro har gagnat oss. Klassisk vänsterpolitik.


Bankirer gör tabbar. Se till att de inte kan sänka hela ekonomin.

Näsbrännan under 90-talets kris gjorde bankerna försiktigare. Därför blev det inte lika illa den här gången. Att inte lösa ut bankerna: klassisk vänsterpolitik.

Som jag ser det:

I stället för trickle down – economics, vilket innebör att man stimulerar de rika i toppen och låter de fattiga få smulorna från de rikas bord, rekommenderar jag trickle up – economics. Vi ser till att de på botten behåller sin konsumtionskraft. Alla de där pengarna finns där i samhället, och är bara för de smarta entreprenörerna att ta del av. Sälj, sälj, sälj. Företagare är bra. Vi behöver dem, OCH de behöver oss, som kunder och som arbetskraft och som myndigheter. Vi ska underlätta deras verksamhet också. Men om vi gång på gång gör det genom att ge rabatt på arbetskraft så kommer vi till slut att skada hela vår ekonomi.

Vi skadar också vår kultur, vår sammanhållning, vår beredskap att hjälpa varandra när de ekonomiska klyftorna ökar.

Och om nu hela den här ekonomiska framgången är Alliansens förtjänst så är det finemang, men vi kanske bör se till kostnaden också. I välfärd. I bibliotek, badhus, järnvägsunderhåll, museum, tandvård, allt möjligt.

Jag är stolt över Sverige. Jag tror på den svenska modellen: och jag är säker på att det är delvis PÅ GRUND AV den vi har det så bra. Därför är det inte bara rimligt utan även logiskt att rösta på Vänsterpartiet för ekonomins skull.

Annonser

13 september, 2014. Etiketter: . Alliansen, politik. Lämna en kommentar.

…Årets populärkulturella analys…

Dags att analysera melodifestival-texter igen! Woop-woop!

För det första vill jag poängtera att man får gilla en låt även när man inser att texten är puckad. För egen del är ”Blurred lines” en guilty pleasure. Det gör inget. Ett bra sätt att hantera såna situationen isf är att skriva en alternativ text, som är roligare eller smartare eller justare eller alla ovanstående. Skicka den till den lokala revyn, eller sjung in den och publicera den på internet.

För det andra, ja, jag är medveten om att jag politiserar något som inte var tänkt att vara politik. Men vi är människor, vi kan inte frigöra oss från vårt kulturella sammanhang när vi producerar kultur. Musik är alltid politik, också när den försöker vara opolitisk. Sport är också politik. Allt är politik.

Anton Ewald – Natural

Låtskrivare: John Lundvik

Anton Ewald är en danskille med speglar på jackan och han fångar en mikrofon. Vilket förvirrar mig, eftersom han har en mygga på kinden, så han borde inte behöva en mick till. Men det är fartfyllt och kompetent.

Här har vi en typisk jag-längtar-efter-mitt-ex-låt. Oförargligt kan tyckas. Könsneutral till exempel, både avsändare och mottagare som alla låtarna i finalen. plus för det.

Lite oroväckande är den ofta återkommande frasen: ”I wanna lose my control”. Är man snäll, tolkar man det som en längtan efter att få bli kär. Är man stygg tolkar man det som att man längtar efter att tappa kontrollen och kanske visa aggression. Vi vet ju att många fall av stalking, trakasserier, förtal, kvinnomisshandel och kvinnomord är ex som  saknar sina ex och saknar kontroll över sina ex.

Sen är det textraden om att ”turn it from black to white”. Varken ”it”, ”black” eller ”white” förklaras. Att vitt och svart används som symboler för gott och ont, vilket i förlängningen bidrar till uppfattningen om svarta och vita människor är långt ifrån John Lundviks fel.

Ellen Benediktson – Songbird

Låtskrivare: Sharon Vaughn, Johan Fransson, Tim Larsson och Tobias Lundgren.

Ellen Bendiktsson levererar en hipster-ballad tonsäkert och smakfullt med ett fjäderhalsband som jag vill ha.

Det verkar på ytan vara en sång om någon som ligger sömnlös på grund av ångest eller mörkerrädsla ända tills fåglarna börjar sjunga när det ljusnar. Det är så livet är för så många, och jag tycker om att tolka texten på den ganska bokstavliga nivån. (Ping psykvården som välfärdsfråga.)

Det som talar för att tolka det som en metafor för en relation istället (förutom att det gör man väl alltid låttexter) är textraden: ”It isn´t fair to always lean to be such a weight on your fragile wings” för fåglarna bryr sig nog inte om ifall det är någon människa som lyssnar eller inte. En vikt blir det först när det är en familjemedlem, kanske en partner, kanske ett barn som är sångfågeln. Är det en partner så hoppas jag att maktbalansen inte blir alltför skev, som det mycket väl kan bli när endera mår psykiskt dåligt, men hoppas att båda tar ansvar för det. Är det ett barn hoppas jag att föräldern skärper sig och inser vem som är den vuxne.

Alcazar – Blame It On The Disco

Låtskrivare: Fredrik Kempe, David Kreuger och Hamed Pirouzpanah

Det glittrar och det är kurvigt och glatt och de är vuxna och det här verkar män i 35-årsåldern gilla oavsett sexuell inriktning.  Bra så.Kanske lite, lite… gjort.

Tja, vad kan man säga om subtexten här då… Använd kondom, var lyhörda och ha så roligt.

Oscar Zia – Yes We Can

Låtskrivare: Fredrik Kempe, David Kreuger och Hamed Pirouzpanah

Han dansar och har skärmar, och skärmarna visar dansande kroppsdelar i strategiskt utsnitt.

Nej. Förlåt, men jag kan inte. Det här är nonsens. Bara nonsens.

Men ”Yes, we can” är ju i alla fall nästan politik. Heja Barack Obama, eller nåt sånt, dårå..

Linus Svenning – Bröder

Artist: Linus Svenning. Låtskrivare: Fredrik Kempe.

Jo det här vet ni redan, han är jättetatuerad och sjunger en nästan smörigt mjuk låt om sin bror som dog till en öronmask-melodi vi inte blir av med i första taget.Texten varvar barndomsminnen med smärtan av att se någon man älskar försvinna, kanske i sjukdom, kanske i missbruk. PK-polisen har inga invändningar.

Helena Paparizou – Survivor

Låtskrivare: Bobby Ljunggren, Henrik Wikström, Karl-Ola Kjellholm och Sharon Vaughn.

Helena är en superstjärna som är helt trygg på melloscenen. Tyvärr tycker jag hon verkar lite blasé och har en helt obegriplig klänning.

Texten handlar om någon som bryter upp från ett destruktivt förhållande. Det verkar inte handla om fysisk misshandel, inte primärt i alla fall, men de nämner en kärlek som är en ”the killing kind” och hon vägrar ingå i ett ”love suicide”. Det skulle kunna vara ett bra tillfälle att lyfta den kontroll som förekommer i ett manipulativt förhållande, det som kallas ”gas-lighting”. Stegvis bryter den manipulativa parten kontakten som den förtryckte har med omvärlden och förvrider bilden tills hen helt tappat sin känsla för vad som är normalt. (Just det är något som jag själv har viss personlig erfarenhet av, men det brann inte till förrän jag läste texten inför det här inlägget.)
Det är bra. Jag önskar att hon skulle ha lyft den tolkningen av solidaritet med en massa människor som ännu inte tagit steget. Den skulle kunna vara en kampsång för dem.

YOHIO – To the End

Artist: YOHIO. Låtskrivare: YOHIO, Andreas Johnson, Peter Kvint och Johan Lyander.

Jag tycker ju om Yohio, alltså. Det är inte bara för att han antar ett sceniskt androgynt uttryck som jag hoppas breddar könsrollerna, eller för att han repar järnet och blir tokbra på sitt instrument i en tid av quickfix-lösningar och kickar och bekräftelse, utan även för att när journalister sitter och tycker att de har kläm på en exhibitionistisk flickpojke, så är han norrländskt tystlåten och svårintervjuad. Och jag tänker att ja, så är det, man får vara som man vill.

Texten då, ja även den är rätt klassisk, när det känns som jobbigast ska du veta att du kommer att bli älskad. Det texten inte berättar är av vem. Man kan läsa den som ett klassiskt religiöst tema, typ Gud älskar dig oavsett. Det går att läsa den som nördarnas revansch, dvs den som fasar för att behöva gå upp och gå till skolan ska veta att det blir bättre, man kan växa upp och få friheten att själv välja sitt sammanhang, där man kommer till sin rätt och hittar någon likasinnad att älska och bli älskad av.

Sanna Nielsen –  Undo

Låtskrivare: Fredrik Kempe, David Kreuger, Hamed ”K-One” Pirouzpanah

Sanna är så duktig och proffsig och snäll och från Bromölla (lokalpatriotism!).

Texten är en till göra-slut-låt. ”Crazy lies” eller inte, det verkar inte förekomma lika mycket maktmissbruk i den relationen, mer vanliga människor som blev kära, inte funkar ihop och går vidare. Det kan väl vara nog så feministiskt det, att man faktiskt klarar att gå vidare på egen hand.

Panetoz – Efter solsken

Låtskrivare: Johan Hirvi, Mats Lie Skåre, Nebeyu Baheru, Njol Badjie, Pa Modou Badjie.

Jo, jag vill gärna dansa till Panetoz. Men jag tycker texten spretar lite. Eller så är det att melodin är så glad fast texten är rätt allvarlig. ”Värsta regnet” kommer men det fixar de och ”hat” kommer men det vänder de till kärlek osv. Men textens ”jag” verkar behöva tid, kärlek och stöd från textens ”du” för att känna sig trygg, ändå är omkvädet att ”allt jag behöver bär jag inom mej, mej, mej, mej, mej, mej.” Liiiiiiite ego låter det liksom. Inte så ömsesidigt. Vad får textens ”du” ut av det hela?

Ace Wilder – Busy Doin’ Nothin

Artist: Ace Wilder. Låtskrivare: Ace Wilder, Linnea Deb och Joy Deb

Den här är den enda texten jag hört kritik mot.

<blockquote lang=”en”><p><a href=”https://twitter.com/Drama_Online”>@Drama_Online</a&gt; Jag blev arg av den lata spättan som inte vill jobba! <a href=”https://twitter.com/search?q=%23melfest&amp;src=hash”>#melfest</a></p>&mdash; Sara Hårdén (@colour_mom) <a href=”https://twitter.com/colour_mom/statuses/434778679387127808″>February 15, 2014</a></blockquote>
<script async src=”//platform.twitter.com/widgets.js” charset=”utf-8″></script>

<div id=”fb-root”></div> <script>(function(d, s, id) { var js, fjs = d.getElementsByTagName(s)[0]; if (d.getElementById(id)) return; js = d.createElement(s); js.id = id; js.src = ”//connect.facebook.net/en_US/all.js#xfbml=1″; fjs.parentNode.insertBefore(js, fjs); }(document, ‘script’, ‘facebook-jssdk’));</script>
<div data-href=”https://www.facebook.com/anna.troberg/posts/10151908983957097&#8243; data-width=”466″><div><a href=”https://www.facebook.com/anna.troberg/posts/10151908983957097″>Post</a&gt; by <a href=”https://www.facebook.com/anna.troberg”>Anna Troberg</a>.</div></div>

Anna Troberg är partiledare för Piratpartiet, och det kan ju hända att hon känner att ”money while I sleep” låter lite likt att leva på att äga upphovsrättigheter till något istället för att faktiskt producera och sälja ny kultur vilket nog inte är förenligt med Piratpartiets ideologi.

Jag själv var, eller kanske är, fast i en tolkning om att det handlar om att hon är lite utbränd och vill jobba på ett annat sätt än nio till fem. Eventuellt på sin konst. Nåt som liksom inte känns som jobb. Men det kanske är för att jag själv inte kan tänka mig att inte ”göra nytta” på något sätt. Många egenföretagare, inom kulturbranchen eller annorstädes, jobbar lite alltid och aldrig. Fritt, men med en ständig press att producera och sälja. Har liksom inte råd att tacka nej. Så det skulle kunna handla om otrygga anställningsformer och flexibel arbetstid istället för moral.

6 mars, 2014. Etiketter: , , , , . Feminism, feminism, jämlikhet, Kultur, Lista, Musik, ord, Piratpartiet, politik, psykvård, Samhälle, schlager, Schlager, skilsmässa, TV, Uncategorized. Lämna en kommentar.

”Studier i kinesiska språket ofta slöseri med resurser” – DN.SE

http://mobil.dn.se/debatt/studier-i-kinesiska-spraket-ofta-sloseri-med-resurser/?brs=d

Den här länken har delats och förfasats över idag.

Jag har arbetat på ett företag som har flyttat verksamhet till Kina. Enligt uppgift via en fackrepresentant: ”Blue collar”-arbetare kostar några futtiga procent i Kina av vad de gör i Sverige. ”White collar”-arbetare däremot 87%, beroende på avgifter till kinesiska staten. Den marginalen äts snart upp av logistikkostnaden, medan det alltså fortfarande är lönsamt att tillverka i Kina.

Jag misstänker att företagen som har nytta av en del medarbetare som kan kinesiska kan vara fler än det fåtal som nämns i artikeln. Det finns så många språkprofiler som kan vara relevanta i olika sammanhang, från ren dubbelspråkighet i något unikt, till de som kan grunderna i massor av språk. Världen behöver både specialister och generalister.

Inte så att kinesiska konkurrerar med engelska. Ser det inte som ett kärnämne.

Men den springande punkten i debattörens resonemang är intresse. Ett världsspråk blir ett världspråk beroende på ett kollektivt internationellt intresse, det är synd om elever som behöver traggla ett så svårt språk om de inte har intresset.

Och har eleven intresset kanske intresset finns där inom brancher som turism, kultur och politik, och inte bara bizniz-bizniz.

Kanske saker behöver göras i Kina, som inte bara handlar om att dra nytta av den priviligierade position vi har gentemot de kinesiska blåkragarna med procentlönen.

12 juli, 2013. Etiketter: , . Uncategorized. Lämna en kommentar.

Svenskarnas muslimska framtid…

Måste skriva om Ulf Nilssons nattmösseyrande.

Jag har välkomnat det nya kommunikationssamhällets demokratisering  av vår gemensamma röst. Samtidigt har jag känt en trygghet i att det fortfarande finns etablerade journalister som analyserar och behärskar sig.

Så det som stör är att detta journalistiska objekt,  som låter som en Sverige-demokrats med tilltagande lådvinsfylla* allt grövre fördomsstaplande, kommer från vad som verkar vara en etablerad journalist. Jag läste en träffande kommentar om att han tar vad som brukar stå i kommentatorsfältet till redaktionell plats.

”Vi, de otrogna, för inte krig mot någons tro, men islamisterna gör det, inte alla, men en obehagligt stor, mordisk minoritet.”

Känner plötsligt, apropå ingenting, för att upprepa en länkning till en analys av Europas terrordåd.

Sen var det det där att hotet mot ”svenskarna” är att de lömska muslimerna föder fler barn än ”svenskar”.

Vi får väl ta och konsultera SCB om det?

De kommer fram till, inte bara att barnatalskurvorna för etniska svenskar och invandrare närmar sig varandra. (Jovisst, alltjämt fler barn per invandrarkvinna, 2.2  jämfört med 1.86 för svenskorna.) Men skillnaderna minskar, svenskar föder något fler än förut, invandrare föder framför allt färre än förut. Speciellt för de som varit länge i Sverige. (Va? Blir man påverkad av landet man bor i?  Är man inte digitalt förprogrammerad att bete sig som muslim eller sekularisad kristen?)

Men döttrarna till invandrare föder FÄRRE barn än svenskarna.

Fast det finns en  grupp som skiljer sig. Invandrare från lägre utvecklade länder, som Somalia och Etiopien. Så, med Ulf Nilssons retorik riskerar ”vi” alltså allihop att ”bli” somalier. Huruvida detta är ett hot eller inte har jag svårt att uttala mig om. Jag känner inga somalier.

Om vi är på väg att invaderas av en dagis-legion av somaliska barn borde det märkas här:

Det gör det inte.

Uppdatering:

Guillou om saken och också om begreppet multikuluralism

* Det har påpekats för mig, sen detta inläggs publicerande att vi inte alls vet om det det är lådvin Sverigedemokrater dricker när de gradvis släpper hämningar.  Alltså kan de läsare som så vill istället läsa den bisatsen: ”som låter som en Sverige-demokrats med tilltagande Amaronefylla allt grövre fördomsstaplande,” (avlägsnade asterisken enbart för att undvika rekursion)

18 december, 2010. Etiketter: . Internet, nyheter, politik. 3 kommentarer.

Insnöad. Och utsnöad.

Hade barnen med på jobbet idag.

De hade en fulltecknad dag: Teckning, ”läsa” mammas böcker, fika, leta traktorer i bransch-tidningar, leka jedi-riddare med linjaler, rita whiteboard, leka brandkår, skicka mejl till Partypuffen, äta pannkakor, gå på möte med pappa och så hem till farmor.

Det gick förhållandevis bra, tror jag. Morris var normalt treåringsstökig, men det gick nog inte alltför mycket ut över kollegerna. Jag menar, jag vill ju sprida den sublima ynnesten att umgås med detta änglabarn, till mina medmänniskor, det borde de faktiskt förstå och lämna arbetsro till en annan dag.

Jag lyckades ändå få ut sju små jobb, strukturera upp ett större och beta av ett gäng felrapporter och bistå några kollegor. Det är ett förhållandevis bra resultat för mig.

Så trött. Morris Mini också. Han slocknade, i bilen på väg hem.

Det är totalt snö och trafikkaos. Vem genomför ett fackeltåg i snö-oväder? Det var väldigt modigt!

I alla fall var det i princip omöjligt att ta sig hem på vår lilla väg, parkeringskaos på en smal översnöad grusväg…..

Så B4ckst4b ringde hemifrån och sa åt mig att låta familjepråmen stå kvar på jobbet och lifta med svärfar istället. Jätteskönt.

MEN sen när han skulle köra hem gled han ner i den där lömska gropen vid sidan av vår infart. Tog evigheter att få loss honom, B4ckst4b var helt slut.

Nu vet vi inte om vi tar oss ut alls imorgon.

Överväger att ta sparken till dagis. Om det inte blåser för mycket.

  • DN publicerar en intervju med Daniel Poohl, Expos chefredaktör som INTE definierar utanförskap ELLER dåliga ekonomiska tider som något som bidrar till extremism. Det stämmer inte alls med min instinktiva förståelse för världen. Jag är inte riktigt skakad i mina grundvalar, men jag kanske borde…
  • Sen tycker jag det finns något sympatiskt med när när statistik stöter ideologisk fördomsfrihet och inte fördomar, vilket inte är ofta. Som den att alla terrorister är muslimer. Kolla igen… Kanske det är samer vi borde titta snett på istället? Eller snapphanar? hum-di-dum-didum.
  • Johan Hakelius fick mig att le: ”Ingen har påpekat att vi inte ska dra alla sjukgymnaster över en kam. Varför?”

16 december, 2010. Etiketter: , , . Föräldraskap, jobb, politik, Uncategorized. Lämna en kommentar.

Självmördare och terrorist (?)

Misstänkt självmordsbombare i Stockholm.

Borde jag dra kausala samband mellan ett osolidariskt politiskt klimat, en snålare gemensam ekonomi och grupperingar och konflikter? Säkert.

Men jag skiter i det. Vill inte skriva nåt mer än: J*vla idiot.

Gå rasisternas ärenden OCH ta livet av sig så man inte är till mer besvär.

Duktig liten svartskalle. Pucko. Tönt. Begåvningsreserv. Waste of space.

Expressen Aftonbladet DN

11 december, 2010. Etiketter: . nyheter, politik. Lämna en kommentar.

Surrogat, surrogat

Vi snackar inte kaffe, nu.

Så här är det: i den globala ekonomin riskerar alltid den fattigare arbetskraften att bli utnyttjad av den rikare arbetsgivaren. Jag skulle faktiskt gå så långt som att arbetskraft alltid utnyttjas av arbetsgivare. (Förhoppningsvis ömsesidigt). Det är ett reellt hot. Så hur gör vi då? Vägrar köpa arbetskraft?

Och naturligtvis vill jag inte stänga in kvinnor i avelsfabriker och ”tvinga” dem att föda andra människors barn och hälla i dem oönskade mediciner och förvägra dem abort and whatnots.

Det blir förstås lite klurigt, för att betala en rimlig lön under tiden verkar vettigt, och det blir ju svårt att betala ut den i oförändrad grad om nån avbryter i förtid utan leverans.

Och jämförelsen med prostitution är fullt rimlig. En kvinna säljer bruket av sin kropp för pengar. Men det går alltid att jämföra med prostitution. Jag säljer min tankemöda sju och en halv timme om dagen utan samvetskval. Det är ju såååå mycket finare.

Jag gillar ändå inte Kajsa Ekis Ekmans intervju. Det är nåt med att insistera på att moderskapet baseras på vem som varit gravid som provocerar mig. De kvinnor som känner så bör givetvis inte vara surrogatmammor.

Dels tycker jag att barnet är med de föräldrar som avsetts, det är liksom inte nåt övergivenhetstrauma i det, så länge man är rak, öppen och kärleksfull. Så surrogatmamman kan visst vara närvarande, men hon är inte mamman.

Kan man vara gravid utan att älska frukten av graviditeten? Kan man ha det som karriär? Vara duktig på det, tycka om att vara det utan att vilja uppfostra barnet? Drama Online finner frågan med ja besvarad. Och konstaterar att det inte är nåt för alla.

Och så unnar jag homosexuella en kärnfamilj. En två föräldrar och gemensamma barn -familj. Även om jag unnar den som vill att ha andra konstillationer, så ser jag inte varför de som är gay måste tvingas in i att agera det alternativas försvarare hela tiden, de kan väl också vara konventionella.

Det verkar liksom som om det lurar livmodersromantik och teknikförakt i det här. Det behöver inte alls vara så, men när man talar om att förbjuda ideella surrogatmödrar likväl som monetära, bara för säkerhets skull, låter det som att man glömmer bort att det handlade om att skydda utsugna fattiga kvinnor och blandar ihop det med att skydda sin egen definition av moderskap .

Jag förstår kritiken om att lägga samhällets resurser på provrörsbefruktningar.  Man kan ställa allt mot det heliga vård-skola-omsorg. Eller så använder vi vad vi kan för att göra varandra så lyckliga vi kan.

Uppdatering 1203118:

Ni vet när man hittar nåt att blogga om och upptäcker att man sagt allt man ville säga för ett och ett halvt år sen? Just. det.

10 december, 2010. Etiketter: . Föräldraskap, feminism, nyheter, politik. 4 kommentarer.

Vad gör de i skolan?

Nyheterna rapporterar att 1/4 av killarna i 9an knappt kan läsa. Samtidigt berättar svägerskan att fler barn kan läsa innan de börjar skolan. Illa illa. Ökade kunskapsklyftor. Men nejdå. Inga sociala eller politiska faktorer. Vi skyller på internet och datorer. För de är ju inte textbaserade…

9 december, 2010. Etiketter: . Föräldraskap, Internet, nyheter, politik, Samhälle. 1 kommentar.

Assange. Wikileaks. Kondomer.

Självklart ska makten granskas. Wikileaks behövs.

Det skrivs om hur löjligt det är att Assange anklagas för sexbrott beroende på att han skippat kondomen mot kvinnornas vilja. Eventuellt skulle det kunna vara så att det var ofrivilligt först andra gången och kondombristen bara är ett tecken på det.

Självklart bör den svenska inställningen ses mot bakgrunden av” HIV-mannen” och liknande medvetna smittspridare. Men principiellt ser jag inget fel i det, att det är ett övergrepp att göra andra saker sexuellt än man är överens om.

Det är ingen särfeministiskt offer-mentalitet bakom det, det handlar bara om att det ska vara enkelt och tryggt att säga ja till det man faktiskt vill. Oavsett vem man är.

(Fast det blir väl en bättre story om det är försmådd kärlek och internationella politiska konspirationer som ligger bakom.)

 

Uppdatering:

Att strypa cashen. Ah. Så klart.

4 december, 2010. Etiketter: . feminism, Internet, nyheter, politik. Lämna en kommentar.

Kluven till DOs Niqab-dom

Diskrimineringsombudsmannen har avfattat dom angående vuxeneleven som ville studera i Niqab.

Kluven.

(Känslomässigt tycker jag faktiskt det är läskigt att prata med någon vars ansikte jag inte kan se.)

Rent medmänskligt tänker jag att problemet knappast kan vara särskilt stort, så vi borde kunna ”bjuda på den”.

Sen tänker jag att i och för sig att en arbetsgivare bör kunna stipulera vad som är funktionell klädsel för de anställda. Som till exempel uniform, proper kontorsdräkt, skyddskläder… fast en elev är inte anställd.

Men om vi säger att målet är att dessa kvinnor ska kunna försörja sig. Det kan ju finnas andra mål. Som millimeter-rättvisa. Eller ett integrerat och multikulturellt samhälle. Eller för all del, ett kulturellt enfaldigt samhälle.

Men om vi bara talar om försörjning, vad är då mest strategiskt? Jag skulle nog släppa in dem på utbildningen, och låta dem själva förklara hur de tänkt fixa klädseln på jobbet. Jag tänker nämligen som så att nästan all utbildning är bra utbildning. Spelar inte ens nån roll om de inte kan få praktikplats med niqab på, de får väl ta av den då, eller övertyga arbetsgivaren att det kan gå ändå, eller söka sig till nåt annat. Det är rätt så få som jobbar inom rätt bransch i alla fall. Man har i alla fall ett kvitto på viss disciplin, viss förmåga att följa instruktioner och i vissa fall till och med ett intresse.

(Btw, radikalfeministen meddelar att kvinnors rätt till utbildning och försörjning är överordnat om de gör det i killkläder, slöja, baddräkt eller lucia-linne. Så! Plats, tjejen!)

 

Uppdatering:

Så här! Precis så här! Vem har skrivit det?

1 december, 2010. Etiketter: . feminism, politik. 4 kommentarer.

Nästa sida »