Främlingar

Ägnade lördagseftermiddagen åt medborgardagen där vi gjorde så mycket reklam för ”Vakter! Vakter!” som det bara går, och kvällen åt att fira en 40-årsjubilar.

Alla främlingar jag talade med är bara blanka prismor som bröt en gnutta ljus åt mitt håll ett litet tag. Nu har de blandats om och är borta igen.

Jag gillar en riktig sittning. Mat och skönhet och omtanke. Underhållande tal från skickliga talare. Tunna strumpor, höga klackar, röda läppar. Och killar i kostym-klump.
Jag blir nervös under förmingel, jag minns inte folks namn, jag minns inte om de redan svarat på frågan jag ställer igen för att försöker Ribbing-proofa den i huvet innan jag ställer den.

Jag undrar hur det hade blivit om jag bytt beteende, mellan mässan och festen. Bekräftande frågor, försökt få folk att skratta och må bra. Eller plötsligt gapa:”Vinn teaterbiljetter! Ansiktsmålning!”

Jag borde naturligtvis städa, hämta barnen, plocka fram fläskkotletter ur frysen, storhandla och baka nåt till fikat i morgon.
Men jag vill bara äta skorpor, se på film och fundera på hur meningslösa människorna är.