Att pendla, eller inte pendla.

40% högre risk än andra att separera som långpendlare. Det är ganska mycket. Jag är inte jätteförvånad… Jag kommer genast att tänka på några exempel.

Jaha ja, och hur var de kausala sambanden här då?

• Det blir ju mindre tid tillsammans. En kille sa en gång till mig en gång när jag var ung och stjärnögd att det inte är nån att prata om de stora frågorna med som man behöver, såna finns det alltid, utan småsakerna, det oviktiga.  När tiden blir mindre så faller något bort. Kan slå vad om att det är småsakerna.
• Eller så är det slitigt, helt enkelt, att åka fram och tillbaka, man blir trött och man orkar inte investera så mycket i kärleken.
• Och med avståndet kommer också ett avstånd i livstil. Olika ansvar för hemmet, mer olika arbete, svårare att dela fritidsintressen när man har olika tider… det är lätt att få olika intressesfärer och så glida isär. Jag kände av det under mammaledigheten. Från att ha levt väldigt lika fick vi mindre gemensamt ett tag. Inte näring för kärleken, direkt.
• Långpendling kan eventuellt leda till ojämställda förhållanden, och de lär ju krascha oftare än andra har jag läst.
• Eller kanske det bara är nya positioner i nya miljöer som är fulla med nya spännande människor som får gamla relationer att blekna. (Cheating bastards)

Men vad som är vad i det, är ju fullständigt omöjligt att svara på.

Å andra sidan kanske det är tvärtom, åt andra hållet. Om det finns andra problem i relationen så är det kanske lättare att dumpa någon man har fått lite avstånd till…

Men statistiken avslöjar visst inte vem som gjorde slut, om det är iskalla karriäristen eller hemkära livsnjutaren. Där finns det en eller annan story att hämta.

Långpendlare skiljer sig oftare – DN.SE.