Intensive Drama

Jag har försummat dig, lilla blogg. Det har varit premiär-vecka, då blir det så.
Jag har tänkt ”det här borde jag skriva om, det här vill jag minnas”, men inte haft orken.
Och nu är det bara små snapshots kvar, förvirrade ögonblick.

Panikbilder. På väg till radion för en kort intervju om pjäsen, då jag svänger fel och hamnar på motorvägen mot Järna, medan bränslelampan blinkar ilsknare och ilsknare.

Att ockupera skrivaren på flickis för att skriva ut teaterprogrammen, medan Viktväktarna väntar otåligt med spydiga kommentarer.

Att gång på gång försöka ladda upp vakter-bilderna på fejan, och varje gång nån vänlig själ skickar en rad, så dyker hela datorskrället.

Femåringen öppnar sitt födelsedagspaket och säger, ”det är en sån som jag ska ha när jag blir stor”.

Kliande ögon, svidande salva, suddig gegga.

Fullständigt kommunikationssammanbrott med kollegor.

Söta mini-skådisen sa: ”Jag visste inte att du är så smal.”

Kritik. Komplimanger. Halvkvädna visor. Kärlek.

12 april, 2010. Etiketter: . Uncategorized, Vakter. Lämna en kommentar.