Släpp pistolen, då!
Nej, jag (suuuuper-typisk kvinna) kräver inte alls att män ska ha en nappflaska i ena handen och en pistol i den andra.
Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är uselt föräldraskap. Hört talas om vådaskott? Och erfarenheten lär oss att det är ofta en fördel att ha handen fri för att rädda mobiler undan plötsliga kaskadspyor till exempel. På det hela taget skulle jag vilja påstå att den där pistolen är lite osexig.
Jag har visserligen sågat män som talar barnspråk, till exempel. Men låt mig tala klarspråk; det handlar inte om att inte vilja hantera deras känslor och sårbarhet; snarare att jag tyckte det var ett sätt att gömma sig, och inte stå för känslorna. För övrigt tycker jag bäbis-språk är odrägligt när tjejer också ägnar sig åt det. Jag tolererar det nätt och jämt hos mina barn.
via”Dagens män är halva människor” – DN.SE.
Min tes är denna: tjejerna som tänder på killen med nappflaskan är inte samma tjejer som tänder på killen med pistolen.
Så även om man försöker skapa normer som tillåter alla sorters män så kommer man förmodligen aldrig bli dyrkad av dem alla, i alla fall.
Utom jag då. Men det är ju skillnad. Alla är kära i mig. Egentligen. Utom bögar, barn, gubbar och idioter. Och vissa kvinnor. Men jag förstår så väl att man måste dölja det. Man har ju åtaganden. Och vi är ju inte djur. Eller jo, visserligen, men inte den sortens djur. Snarare djur med impulskontroll och strategiskt tänkande. Var var jag? Jo, självbedrägeri, ja. Works for me.
Något pressad faktiskt. Och en musikalisk upplevelse.
Gah, vilken dag!
Upp och jaga upp barnen, och på med kläder, och korv på mackan och titta jag har tappat tand, och ut i bilen, och måste ta andra bilen för den där ska till verkstan och besiktigas och spänna fast barnstolar nej vänta jag ska också med, och måste ladda Frankrike-karta på gpsen och ringa chefen för jag är redan sen och in på dagis men har du gummistövlar på dig och ut igen och kollegan ringde jag blir hämtad hemma i alla fall så vi måste köra tillbaka dit och var är mina nycklar och VAR ÄR MINA NYCKLAR och in på jobbet och hjälpa henne och hjälpa honom och lämna in specar och felmeddelande och så ringde kantorn och ut på sommarlunch och kan jag åka med dig och kan jag åka med dig och spänna loss bilbarnstolar och där är mina nycklar men låter det inte nåt konstigt om bilen och ska den lampan lysa och spela f*cking minigolf, så ringde nagelstylisten och fånånen stänger av sig och men vad hände nu, det går ju riktigt bra, nej nu hände nåt nu gick det lite sämre, jag fick plikta, nej nu börjar folk att titta på mig, och nu börjar folk att håna mig, och lunch och vad gott och undrar hur det gick för B4ckst4b och om jag hinner allt till bröllopet, och måste mejla nån om det jag inte hinner och chefen snackar och projektledaren är nervös när han spelar Bach på cello…
Så vackert.
Så fint.
Så ljuvligt. Den gråter… fast kanske i lycka…
Och så måste vi tillbaka och var är han som skulle åka med och har han redan åkt och tillbaks på jobbet och hjälpa honom, hjälpa henne, chefen ringer om specen och nageltjejen ringde upp och tröga konsulter och ett hugg i magen och fler felmeddelanden och hitta en tappad tråd som inte borde ha tappats och skäms och försöka få igång en granskning och inte fatta hur det funkar, och hämta barn och spänna fast förbaskade bilbarnstolar och jag vill inte åka hem och det är fel affär, och hugg i magen och köpa strumpor och skor de inte kommer vilja ha och skärp de älskar som inte riktigt är bröllopsstil och muta med glass och komma hem och det ser ut som sju svåra år.
Jo. Nu går det mot mörkare tider igen.
Drama Online 