Schlagertexter

Vad hände? Hur blev 2011 året när melodifestivalstexterna plötsligt får analyseras? Jag är varken kränkt av nån text eller tycker för den skull att det är obetydligt. Men fascinerad och road över debatten.

Det är klart att det är minst sagt överkurs att analysera sångtexter på det sättet men överkurs är kul. Det är som sms-poesi eller mock-bloggs eller stick-graffiti… fusion mellan vardag och konst och konsten är en funktion av samhället och samhället är en konsekvens av politiken.

Sara Vargas könsneutrala text ”Spring för livet” har inspirerat någon ”Pia Larsson” till en bekännelsetext om falska kvinnomisshandelsanklagelser och kvinnligt tolkningsföreträde inom polis och rättsväsende (jag tar inget ansvar för sanningshalten i den här artikeln).

Bentzing’s ”E de fel på mig”:

Kempes text i ”Popular” som sjöngs av Erik Saade får en välförtjänt släng av sleven i Aftonbladet.

Jag tycker det var en värdig vinnare, eftersom ett schlagerbidrag är så mycket mer än text. Men ja, texten är lite osympatisk. Detta att ”vinna” sex från tjejen för att man förtjänar det, även om hon inte vill.

Att vilja få respekt från människor som inte ser en, att få revansch, är å ena sidan djupt mänskligt, men det blir å andra sidan sunkigt när man blandar ihop det med sex. Ömsesidig lust och samtycke får inte reduceras till nåt slags romantiskt vanilj-fluff-ideal, det måste förbli en absolut förutsättning till och med  för maktknull.

Jag vill liksom sätta killen ner, stänga av hans singstar och laga varm choklad och säga åt honom att inte bry sig om de snorkiga tjejerna utan hitta en tjej som tänder på honom som han är. Framför allt för hans egen skull. Att basera samvaron på omtanke istället för prestation. (Omotiverad länk till ”Självkänsla nu!”-tjejen.)

Jag vet att det låter som förminskande av en hårt arbetande artist. Men hans nummer ju på den nivån, det är ju den imagen han odlar. Manboy.

17 mars, 2011. schlager. 3 kommentarer.