Klipp-app efterlyses!
Och var är android-appen som klipper hår?
En klippning och en toning tack, stylingtips optional.
Jag har så små krav.
Tillgänglig när jag vill, var jag vill, snabbt, rakt, jämt, smickrande, vårdat, modernt.
Kökssaxen börjar se riskabelt lockande ut…
Sexual-kapital
Jo, Catherine Hakim har myntat uttrycket ”Erotic Capital” om maktstrukturer som påverkas av hur sexiga aktörerna är.
Det talas alltså om att ”erkänna” fuckability som merit på arbetsmarknaden. Alltså det är något utöver en sympatisk och social personlighet och ett professionellt och vårdat yttre man efterlyser, det är en sexuell potential, den där känslan av att ”där ligger jag bra till” om man ska vara krass.
Samtidigt anklagas vi feminister för att inte erkänna att det finns. Det finns. Och jag är definitivt FÖR att den finns.
Jag är bara inte för att det inventeras PÅ ARBETSPLATSEN.
Låt mig förtydliga mig: Flirta på, ni. Fika ibland. Dansa på firmafesten. Bli kär. Gift er. Skaffa barn. Det gjorde jag.
Men låt inte ditt kåthetsobjekt gå före i kön. Gör inte ditt jobb för att få pöka; gör det för att det är ditt jobb, för att det behöver göras och för att du får betalt. Allt annat är inte bara förminskande och ineffektivt; det är rent oproffessionellt.
Och köp inte av ett företag för att de har en het receptionist, du vet ju redan hur lurad du blir.
Det är inte ”en slags kompetens” att få kunder, chefer och kollegor att känna sig som om det vore nice att ha sex med dig om du inte arbetar inom ett speciellt segment av underhållningsindustrin. De flesta av oss gör inte det.
Det jag inte fattar är att maskulinisterna inte verkar vilja bli knullade av åtrå och ömsesidig fuckability, de VILL behöva ”betala för det” i form av lön, status och jobb-fördelar. Tragiskt självförakt. (Om det stämmer)
Aftonbladets artikel är intressant i det att artikelförfattaren tar Maria Montezami som exempel på en kvinnlig kvinna med makt.
Maria verkar i mina ögon vara en varm, snäll, moralisk men flummig kvinna. Och lite naiv. Men hemmafru. En hemmavarande fyrabarnsmamma som homestagar några timmar då och då. Och det första hon gjorde när hon skulle bli karriärkvinna på egendesignade handväskor var att köpa byxor och kavaj.
Så det verkar som till och med hon vill klä sig proffessionellt i proffesionella sammanhang.
Jag hoppas och tror att hon efter Hollywoodfruar drar in en del på sitt namn, med reklam och dylikt. Men mest för att hon är en varm, snäll, moralisk men flummig individ. Inte direkt som varken sexobjekt eller entreprenör.
Det andra positiva exemplet? Från Mad Men. Joråsåatteh…
Rara Maria på dejt med sin man.
Sen är det min personliga förhoppning att tjejer och killar ska kunna bli sedd för sina prestationer alldeles oavsett om man väljer att klä sig i klänning, kostym eller snickarbyxor. Ha frihet att i viss mån uttrycka sin personlighet eller sitt humör, även på jobbet.
Men snyggast-rating i personal-akten? Nej tack.
(Det vore så synd om alla er andra ;-))
Kungen kanske kan ta extrajobb!
Lyxfällan-rådgivaren ger tips till kungahuset:
– Kungen kanske kan ta extrajobb | Nyheter | Aftonbladet.
Kom igen. Det var faktiskt en kul vinkel. Fast det var Aftonbladet. Jo. Joooooo. Bara lite.
Angående Barbie-bloggare
Alex Schulman uttalade sig om de stackars modebloggerskorna (Fast de flesta är snarare partybloggare eller livstilsbloggare eller nåt sånt) som i sin ljuva ungdom blir alldeles förstörda av uppmärksamhet.
En medie-man klagar på att tjejerna får uppmärksamhet… det var väl kanske inte… det snyggaste jag sett…
Och så läste jag ett inlägg på Newsmill om att det ska skada feminismen att tjejer bloggar om ”kvinnliga” saker. (Vad tycker vi om Newsmill? Det ger mig läskiga Flashback-vibbar ibland, och ibland sammanfattas aktuella nät-debatter riktigt effektivt.)
Jag är skeptisk. För det första tror jag att känsliga personer är känsliga oavsett om de är 17 eller 35.
För det andra tror jag det gör feminismen gott att kvinnor tar sig en röst och definierar sig och sina intressen utan begränsningar.
För vissa är det hedonistisk konsumtion.
För vissa är det politik och teknikprylar.
För vissa är det feminism, journalistisk och gulliga djur.
Jag är övertygad om att Ana Gina, Foki och Blondin-Bella kommer att hitta karriärer, alldeles oavsett högskolepoäng. Och i Kissies fall tror jag inte det hade hjälpt.
Men jag har lärt mig en del av det gänget. Det bloggar ofta kortfattat, lätt-tillgängligt och visuellt. Å andra sidan har jag lärt mig andra saker av mer textintensiva bloggare. Och det är okej med mig.
Drama Online 