Drar söderut
Liksom flyttfåglarna har det dröjt innan vi flugit söderut.
Strömavbrott; pedagogisk möjlighet
Klockan 03.10 i natt insåg jag att det var strömavbrott, och det varar ännu. Så det blåste! Otäckt! Knakade och dånade och altandörren slets nästan ur händerna. Vi tränade under dagen på ödmjukhet och tacksamhet och gjorde ständiga empiriska undersökningar av typen: nähä, badrumslampan går fortfarande på el! Till slut tog vi familjepråmen och fixade värmeljus, batterier och ett gasolkök. Nu är vi hemma hos svägerskan på julbordsrester och tanka elektronisk underhållning i kidsen innan vi åker hem till sällskapspel och sagoläsning i skenet av levande ljus. Tydligen har Vattenfall 76 000 strömlösa kunder. Så det kan ta ett tag att åtgärda.
Hotellrester
Jag packar upp en bortglömd necessär från diverse hotellnätter. Jag gillar små fåniga flaskor. A LOT. #guiltypleasure.
Råd till tjejer från Cosmopolitan.
Jag övervägde att köpa en tidning att stoppa i min egen julstrumpa. (Jag misstänker nämligen att min familj inte riktigt är inne på spåret att fylla min strumpa!) Cosmopolitan, till exempel.
Sen läste jag på twitter att någon ”gråtkräktes” av deras artikel.
Den här artikeln (Cosmopolitan)* är uppenbarligen DÅLIGT direkt-översatt. Under punkt ett finns ett småroligt syftningsfel: ha sexiga (=opraktiska) underkläder alla andra dagar än på högtidsdagar. För då har man tydligen tillåtelse att ha bekväma underkläder (?!) 🙂
Förutom att den är äckligt ytlig, könsrollskonserverande, och inkonsekvent så tar den mycket liten hänsyn till svenska värderingar.
Den handlar också om en relation som inte har några andra problem än tråkighet. Det är inte ont om pengar eller tid, den finns inga svårigheter, inga sjukdomar, inga barn, inga sjuka föräldrar. Ynkliga lyxproblem.
Jag skulle kunna förkorta den här listan avsevärt:
- Försök se sexig ut (gärna genom att konsumera attiraljer):
1, 4, 7, 24, 37, 38, 41 - Lyssna, var lyhörd men kräv inte samma sak tillbaka:
5, 9, 13, 14, 22, 24, 26 - Ljug, förställ, dölj, fejka, falsk-smickra:
2, 18, 21, 25, 31, 35, 39, 46, - Var kåt:
6, 8, 12, 16, 17, 20, 45 - Var spontan:
3, 8, 17, 19, 20, 24, 32, 40 - …men inte för spontan:
2, 7, 10, 13, 22, 23, 25, 28, 35, 38, 39, 41, 42, 43, 44, 48, 49
Ett problem är att en kärlekspartner tydligen ska vara en ytlig sex-partner, och någon att våga tala om drömmar, mål och stora frågor med, men inte om småsakerna, detaljerna, väven som tillvaron är gjord av… hur får man samhörighet då?
Det finns ofta nån att prata om det som är stort och viktigt med, en vän, en familjemedlem, en jobbarkompis, en främling på internet. Men den som är intresserad av det lilla och oviktiga, bara för att det handlar om mig, den är den som är värd att dela sitt liv med. Annars är man ju föga mer än KK.
Jag har ju tio plus år inom en och samma relation, så nåt borde jag väl ha att komma med, speciellt om jag tar mig rätten att kritisera.
Jag gillar punkt 50. Gör saker för varandra. Använd närheten, kunskapen om detaljerna.
I övrigt ger jag en relationen som beskrivs i artikeln ganska dåliga chanser att hålla. Den saknar kommunikation, och den saknar ömsesidighet, och har en dubbel inställning till spontanitet som kan orsaka missförstånd.
Men det kanske handlar om att man ger generella råd vilket aldrig kan svara mot individuella behov. Jag vet mer än en kille som skulle tycka det var trevligt att slippa välja restaurant ibland. Det är väl den som bjuder som väljer restaurant och betalar kalaset.
Jag är inte negativt inställd till att man skapar en vacker, fräsch miljö hemma men inte pga ”mystik” 2, 28, 46. ”Mystiken” måste vara den största lögnaktiga klyschan som finns. Det är väl ingen normal individ som är attraherad av att sitta och undra över nån annans toalettvanor.
Uppdatering:
Another cyborg manifesto: 50 råd för att hålla dig i shack.
* Länken funkar inte längre, men jag lämnar den ändå. Om nån har en cashad version så tipsa.
Deckare – vad gör de med läsaren?
Jag är väldigt förtjust i deckare.
För att vara lite analytisk handlar det givetvis om diskbänksrealismens oheliga äktenskap med ”de stora frågorna” liv, död, gott och ont. Och att lägga pussel är en trevlig bonus för då får man känna sig clever.
Förmodligen är det trots dessa förklaringar lika kraftfullt och irrationellt som att jag är tokig i fyrverkerier bara-för-att. Inget om skotträdda hundar och barn, inget om tungmetaller i miljön eller bortsprängda kroppsdelar. Bara-för-att.
Men på sistone har det slagit mig hur stor del av vår kulturkonsumtion som handlar om människor som brukar våld på andra människor.
Ganska ofta förekommer ”män alltid är kraftfulla men inte alltid goda, medan kvinnor alltid är goda men inte alltid kraftfulla”-fördomar i deckare. En kvinna som gör något ont är inte frisk, alternativt okvinnlig. Min egen fördom är föga förvånande, att mental styrka ELLER mänsklig godhet inte över huvud taget korrelerar med kön, om man går något djupare än en inlärd förväntanseffekt.
Men egentligen är det här mycket större, vi ägnar timmar efter timmar åt något där människor är uppdelade i offer och förövare som om det vore den normala ordningen.
Som feminist har jag blivit uppmärksam på den där ”men inte ska du gå hem själv?”-attityden eller ”Nu hade du tur att jag inte var en våldtäktsman”-klyschan som validerar kvinnlig rädsla. Men sen ser jag påhittad tv-underhållning där människor springer för sina liv och gömmer sig i nedsläckta lagerlokaler för vansinniga mördare utan att ifrågasätta. Hur friskt är det?
Att det blivit så skulle kunna vara för att hjärnan känner sig sysselsatt medan vi arbetar med att försöka göra det obegripliga begripligt. Det finns en pay-off i slutet, mördaren dör eller blir straffad. Livet är så nära rationellt och rättvist vi förmår. Byssan lull. Man blir bra på det man tränar på. Det sägs ta 10 000 timmar ungefär.
Blir läsaren/tittaren på detta sättet bra på att vara rädd med de rädda, eller bra på att förgäves förvänta sig rättvisa?
Konfliktfria historier är något av det tråkigaste som finns, de är narrativa mardrömmar, så det är inte något att förespråka. Men det är störande att så stor del av vår tid mentalt upptas av kampen att skada andra människor. En ganska betydande del av den övriga tiden upptas av kampen att tillskansa sig själv och de sina en liten större del av en fiktiv kaka på andra människors bekostnad. Det lämnar ganska liten tid till att faktiskt lämna världen som en bättre plats än man fann den.
Men det är mer än så.
Jag identifierar mig inte bara med deckaren som kartlägger nån annans liv, utan ännu mer den vars liv blir kartlagt. Om jag upphörde att existera från ett ögonblick till nästa, vilka spår har jag då satt? Vilka övervakningskameror har jag fastnat på? Vilka digitala loggar? Vilka konflikter kan övertolkas, vilka förenklingar skulle göras och vilka förhastade slutsatser skulle dras?
Nån gång kan det vara vettigt att reflektera över det moderna samhällets övervakning, och konsekvenserna av sina handlingar, vad man ”köper” av integritetskränkning för att få vad man vill ha, men inte jämt.
Så i alla mina deckaridéer är jag den som blir mördad. Egotrippat.
Och det blir det väl inte nån bok på.
Rockmyten ”27 forever” är… en rockmyt
Forskare dödar myt om tidig rockdöd – DN.SE.
Det må vara tråkigt. Men ingen födelsedag verkar vara av markant högre betydelse än någon annan. Det är bara kultur.
Mer om Belbin team skills
Jag fick en del frågor:
Listan på egenskaper jag redovisade i ett tidigare inlägg är alltså egenskaper som kollegor förknippat med mig. IRL.
Den bedömningen vi gjorde heter Belbins team skills eller Belbin ‘s Team Role Theory, (Alltså inte Myers-Briggs. Enligt den blir jag ENFP ibland och ENTP ibland.)
Belbins modell går tillbaka på forskning från åttiotalet om vad som skiljer framgångsrika team från… inte så framgångsrika.
De hävdar att det finns nio teamroller som nån i teamet måste ta för att fungera effektivt:
- Plant: Kreativ, uppfinningsrik, okonventionell, löser svåra problem.
Ignorerar detaljer, uppe i det blå, okommunikativ. - Resource Investigator: Extrovert, entusiastisk, kommunikativ, utforskar möjligheter, utvecklar kontakter.
Överoptimistisk. Tappar intresset. - Shaper: Utmanande, dynamisk, trivs under tryck, har driv och mod att komma över hinder.
Benägen att provocera, Riskerar att såra folk. - Coordinator: Mogen, säker, klargör mål, samlar människor för att uppmuntra teamdiskussioner.
Manipulativ. Lastar över arbete. - Specialist: Målinriktad, självständig, hängiven, har kunskap som inte alla har.
Smalt bidrag, snävt intresse. - Teamworker: Samarbetande, mild, mottaglig, diplomatisk, lyssnar, bygger, undviker motsättningar.
Obeslutsam. - Implementer: Diciplinerad, pålitlig, konservativ, kapacitet för praktiska åtgärder.
Inflexibel, långsam att ta till sig nya möjligheter. - Monitor Evaluator: Seriös, strategisk, omdömesgill. Ser alla alternativ. Opartisk domare.
Kan sakna drivkraft. Kan sakna förmåga att inspirera. - Completer Finisher: Nogrann, samvetsgrann, orolig, finner felaktigheter. Levererar i tid.
Tendens att oroa sig. Ovillig att delegera.
Och de tre rollerna som jag fick som mest dominerande var Plant, Resource investigator och Shaper. För övrigt är jag född i Oxen. Och Drakens år.
Lyx-helg
Jag och min honey-sweetie-darling gjorde stan i helgen.
Dumpade kidsen på svärisarna, åkte in till Hufvudstaden, och fönstershoppade, gick och åt en ordentlig köttbit med en pava rött, och så två (!) biofilmer på det, innan vi promenerade genom snöblandet regn och juldekorationer till ett fräscht hotellrum.
Idag tog vi en runda och köpte några små julklappar innan vi tuffade tillbaka ut i förorten igen.
Enda molnet på min himmel är att jag lyckades låsa SIM-kortet på min telefon så tills jag lyckats lokalisera PUK-koden kan ni bli tvugna att kontakta mig på andra sätt.
Belbin, gruppen och vad gör jag nu?
Har haft en riktigt usel dag.
Jag har varit på kurs med personlighetstest. Den delen var rätt okej. Jag vet ungefär vem jag är. Jag visar andra ungefär vem jag är.
Men jag är sårad arg och uppgiven över hur gruppen ser sig själv och påstår sig sakna såna som mig.
Det är väl läge att försöka släppa det, men det känns så otroligt onödigt; Innan kursen var jag ganska nöjd med vårt team och vad jag bidrar med. Nu är jag på ett destruktivt ställe.
Jag vill bara låsa in mig med min dator och jobba undan och inte ha med de andra att göra. Jag tror inte det var kursens mål.
Tycker ni det stämmer?
- Utåtriktad
- Kreativ
- Impulsiv
- Hängiven yrket
- Rättfram
- Omtänksam
- Rådgivande
- Samverkande
- Klok
- Vetgirig
- Uppmuntrande
- Vidsynt
- Analytisk
- Lojal
Drama Online 