Deckare – vad gör de med läsaren?
Jag är väldigt förtjust i deckare.
För att vara lite analytisk handlar det givetvis om diskbänksrealismens oheliga äktenskap med ”de stora frågorna” liv, död, gott och ont. Och att lägga pussel är en trevlig bonus för då får man känna sig clever.
Förmodligen är det trots dessa förklaringar lika kraftfullt och irrationellt som att jag är tokig i fyrverkerier bara-för-att. Inget om skotträdda hundar och barn, inget om tungmetaller i miljön eller bortsprängda kroppsdelar. Bara-för-att.
Men på sistone har det slagit mig hur stor del av vår kulturkonsumtion som handlar om människor som brukar våld på andra människor.
Ganska ofta förekommer ”män alltid är kraftfulla men inte alltid goda, medan kvinnor alltid är goda men inte alltid kraftfulla”-fördomar i deckare. En kvinna som gör något ont är inte frisk, alternativt okvinnlig. Min egen fördom är föga förvånande, att mental styrka ELLER mänsklig godhet inte över huvud taget korrelerar med kön, om man går något djupare än en inlärd förväntanseffekt.
Men egentligen är det här mycket större, vi ägnar timmar efter timmar åt något där människor är uppdelade i offer och förövare som om det vore den normala ordningen.
Som feminist har jag blivit uppmärksam på den där ”men inte ska du gå hem själv?”-attityden eller ”Nu hade du tur att jag inte var en våldtäktsman”-klyschan som validerar kvinnlig rädsla. Men sen ser jag påhittad tv-underhållning där människor springer för sina liv och gömmer sig i nedsläckta lagerlokaler för vansinniga mördare utan att ifrågasätta. Hur friskt är det?
Att det blivit så skulle kunna vara för att hjärnan känner sig sysselsatt medan vi arbetar med att försöka göra det obegripliga begripligt. Det finns en pay-off i slutet, mördaren dör eller blir straffad. Livet är så nära rationellt och rättvist vi förmår. Byssan lull. Man blir bra på det man tränar på. Det sägs ta 10 000 timmar ungefär.
Blir läsaren/tittaren på detta sättet bra på att vara rädd med de rädda, eller bra på att förgäves förvänta sig rättvisa?
Konfliktfria historier är något av det tråkigaste som finns, de är narrativa mardrömmar, så det är inte något att förespråka. Men det är störande att så stor del av vår tid mentalt upptas av kampen att skada andra människor. En ganska betydande del av den övriga tiden upptas av kampen att tillskansa sig själv och de sina en liten större del av en fiktiv kaka på andra människors bekostnad. Det lämnar ganska liten tid till att faktiskt lämna världen som en bättre plats än man fann den.
Men det är mer än så.
Jag identifierar mig inte bara med deckaren som kartlägger nån annans liv, utan ännu mer den vars liv blir kartlagt. Om jag upphörde att existera från ett ögonblick till nästa, vilka spår har jag då satt? Vilka övervakningskameror har jag fastnat på? Vilka digitala loggar? Vilka konflikter kan övertolkas, vilka förenklingar skulle göras och vilka förhastade slutsatser skulle dras?
Nån gång kan det vara vettigt att reflektera över det moderna samhällets övervakning, och konsekvenserna av sina handlingar, vad man ”köper” av integritetskränkning för att få vad man vill ha, men inte jämt.
Så i alla mina deckaridéer är jag den som blir mördad. Egotrippat.
Och det blir det väl inte nån bok på.
Mänskligheten
Har läst Läckbergs Tyskungen och besökt försvarsfordonsmuseet i Strängnäs. Sorgsen. Människor slösar sina pengar, sin kreativitet, sina korta liv på att positionera sig mot varann, att skada, att döda. Och ringarna på vattnet är förödande. Alla är så sårade. Det går inte att tänka sig en värld utan andra världskriget. SD-väljare går bin Ladens ärenden. Så mycket lidande i världen vi kunnat undvika bara genom en gnutta solidaritet. Vi behövde säkert inte ens vara överdrivet goda eller självuppoffrande. Bara inte illasinnade. Organiserade. Och erkänna solidaritetsprincipen.
(PS: B4ckst4b uppskattade däremot till fullo alla fullskale-”modeller” av sina dataspelsfordon. Han är inte riktigt som jag, han, min ent. 🙂
Det stormar alltjämt från Husbybadet
Det hände något på Husbybadet. Några 11- och 12-åriga barn (på ett barnkalas!) ofredades av äldre killar, som ”smekte” (=tafsade) på dem i bassängen. Och flickornas kompis som försökte försvara dem blev knuffad och tryckt under vattnet. Förövarna var 5-7 till antalet och tillhörde ett sällskap på 18 + 2 ledare. De uppger en ålder på 15-17 år.
(Tillåt mig ett feministiskt utbrott: ÄCKEL!)
Så långt är folk ungefär överens. Och även att gärningsmännen/’gärningsungdomarna’ inte får komma undan med sånt. Konstapel Bastian skriver klokt om barns brott mot barn. Självklart är det lika illa och maktlöst för en 11-åring att bli utsatt av en 17-åring som av en vuxen. Men en 17åring är ju faktiskt inte heller vuxen i lagens mening.
Lyssnar man på ”invandringskritiska” bloggar och kommentatorer var situationen betydligt värre, avslitna badkläder och pressande av genitalier. I värsta versionerna: ”20 män gruppvåldtog en 11årig flicka”.
Politiskt inkorrekt som satte bollen i rullning uppger inget sådant. De citerar istället ”Närstående” till offren.
Närstående till offer har också rätt att berätta sin berättelse, sin sanning. Men som samhälle är det väl polisrapporten vi har att ta ställning till. Den har jag inte sett, och jag hoppas faktiskt att den inte finns att tillgå, för offrens skull, så jag förlitar mig på polisens citat i Aftonbladet, i brist på bättre.
Anledningen att de” invandringskritiska” elementen engagerar sig är att gärningsmännen var från ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn.
Hade det varit ett handbollslag helsvenska gymnasister hade det varit lika tyst som de nu anklagar gammelmedia för. Invandring är ett sexigare ämne än övergrepp.
Framför allt är de ”invandringskritiska” elementen stötta över att vinkeln på artiklarna handlar om den högerextrema demonstration med äggkastning som följde snarare än det ursprungliga övergreppet.
Kanske jag kan hjälpa dem där: medborgargarden/mobbar/demonstrationer är mer ovanliga än sexuellt ofredande, sorgligt nog.
Lite som det där:
Hund bet borgmästare: Ingen nyhet.
Borgmästare bet hund: Nyhet.
Dessutom var medborgargardet/demontrationen/mobben nyare i tid och dessutom med större potentiella konsekvenser.
Så jag förstår nyhetsvärderingen.
Jag erkänner, det att jag inte tillskriver snuskgubbebeteende till kulturella skillnader handlar om att bland äcklen i mitt liv har invandrare snarare varit underrepresenterade än överrepresenterade. Jag minns en mörk kille som skickade ett snusk-sms en gång. Och en massa helsvenskt tafsande och svårt-att-ta-ett-nej. Däremot har tjejer och kvinnor inte på något sätt varit underrepresenterade i fråga om kränkande sexuella tillmälen. (Classy…)
Men jag vet, jag vet, en persons erfarenhet är inte tillräckligt för att dra nån som helst statistisk slutsats. Men om det är kultur: att få människor med annan kultur att snabbt bete sig som som de med vår kultur så är det väl bara att behandla dem preciiiiiiiis som alla andra. Information och förväntans-effekt. Jag menar, gissa varför mina spinkiga kids äter mat på dagis, men inte hemma, liksom.
(I min teknokratiska hjärna så är det förstås ingen större vinst med att förändra folk till att inte prata på bussen och äta våfflor i mars, det borde räcka med att följa lagar och förordningar, men om kultur hjälper så.)
Det jag inte begriper är hur det kommer sig att de ”identitetslösa ankarmän” (ensamkommande flyktingbarn) tydligen inte har minsta problem med att ta sig hit. Har de pass utan identitet? Åker alla lastbilsflak? Medan de skärpta passkraven splittrar familjer till och med i de fall där man har DNA-bevis på att mamman i Sverige är mamma till barnen i Somalia.
Det underliga är att jag faktiskt, tyvärr, håller med mupparna i sak, men av helt motsatta skäl. Använd de snabbaste, vetenskapligaste metoderna som finns för att fastställa ålder och identitet på de som kommer. Bara de är säkra och inte kränkande så är jag helt för. Däremot är jag en smula skeptisk till att tandröntgen är en säker identifikation på ålder. Det finns väl inget så knäppt individuellt som tänder. De växer kors och tvärs, och snett och tätt och glest och tidigt och sent. Folk opererar visdomständer när som helst mellan 16 och 35 verkar det som.
Ingen ålder på en häst?
Expressen om kopplingen mellan SD och Politiskt inkorrekt.
Expressen om händelserna.
”Invandringskritiska” artiklar och bloggar:
(By the way: Jag håller inte med dem för att jag länkar. De är en freakshow.)
Ondska?
Konsult-kollegan bad om boktips.
Jag rekommenderade ”Boktjuven”. (Nazi-tysland, Döden)
Konsult-tomten rekommenderade ”De fem ringarnas bok”, om strategi, skriven av en japansk samurai.
Singapore-tjejen berättade att japaner torterat hennes morfar under ockupationen.
Samtalet tog en kort sväng ut i Kina, om kaos, kolonialisering, kulturrevolution osv.
Tankspritt sorgset sa jag:
”Oj. Tänk vad människor GÖR mot varann..”
Konsult-tomten svarade: ”Ja. Fantastiskt.”
Så numera är han ”den onda konsulttomten”.
(För övrigt syftade han på människans mångfald.)
I Utah läggs ett lagförslag som ska kriminalisera kvinnor som medvetet gör något som kan skada deras foster.
Det jag inte kan fatta är att det borde vara olagligt att misshandla en kvinna till missfall alldeles oavsett om hon vill det, för att det alltid är korkat och farligt att misshandla folk.
Drama Online 