Shit. Är jag SD nu?
Två saker har oroat mig denna morgon.
För det första läste jag artikeln om de bort-editerade avsnitten av Jimmie Åkessons bok ”Satis Politi”.
Jimmie noterar att han inte kan ”förstå” homosexuella känslor. Så har jag resonerat om transpersoner. Inte försökt definiera åt dem, eller förneka dem några rättigheter, utan bara konstaterat att jag, i min privilegierade sits som cis-person, inte riktigt förstår. Jag har en blind fläck för könsidentitet. Och då kan jag faktiskt hålla klaffen, istället för distanserade dubbeltydiga programförklaringar som inte gör dem någon nytta.
Det andra som oroat mig är att jag inte tycker det är en katastrof att kvinnan som tårtade Jimmie Åkesson blev tårtad själv. De övriga hoten och trakasserierna är förkastliga, men just tårtningen kan jag förstå.
Det stör mig att hennes försvarare framhåller att hon är sextio. En sextioårig dam. Det vill jag ha sagt om de sextioåriga damerna jag känner: de är inte så bräckliga. De arbetar. De lyfter, de organiserar, tar hand om och kämpar. Sextio är inte så väldigt gammalt. Det finns kraft där.
Och hon är aktivist. Hon klarade av att tårta Jimmy Åkesson. Det är naturligtvis skillnad på att tårta en partiledare och riksdagsledamot, och att tårta en privatperson, men tårtaren gjorde ett statement i och med tårtningen, som också lyfter ut henne själv som en politisk aktör. Med mindre makt, men ändå en aktör. Det finns de som menar att det är värre att tårta politiker än privatpersoner, som tar det som ett angrepp på demokratin, och det finns de som tycker tvärtom beroende på maktobalansen. Jag tycker de tar ut varann och så är det exakt lika illa.
Tårtning är fortfarande inte är ett bra argument. Man ska givetvis inte kränka alls. Men det är inte farligt. Det är obehagligt och det är en symbolhandling. Men för henne är det ju en acceptabel politisk metod. Hon kastade ju till och med tillbaka.
Argumenten finns ju kvar. Jimmy Åkesson blir inte mindre neonfascist av att tårtaren också blev tårtad. Inte Nordisk Ungdom heller.
Så fort lite underligt dyra kemtvättsräkningar bytt händer, (och näthatarpöbeln kammar sig eller blir åtalade) så kan vi gå vidare.
Oj. Är det ”vara snäll mot Sverige-demokrater”-dagen?
Demokratin som mentalitet – DN.SE.
Nä, det här är väl fint på det där fina tänkvärda sättet. Makt är alltid makt. Makt påverkar.
Och visst finns det behov av ifrågasättande krafter i vilket grupparbete som helst, även då i ett niomiljoners grupparbete. Vi skulle behöva skickligare ifrågasättare än gärdsgårdsromantiker. (Sossar vakna! Ni är i opposition! Erbjud alternativ! Granska! Driv lite konkret politik! Gräv upp klassperspektivet och gunga båten!)
Jag personligen misstänker att demokrati, med ett starkt försvar för individens rättigheter har sju resor bättre förutsättningar att lyckas än om diktatur får vinna på walkover. (Eller är jag nu bara naivt konformistisk med de demokratiska värderingar jag fått med modersmjölk och grundskolans kursplan, när jag inte vill vara konformistisk med hyllandet av Lena Anderssons artikel? Halvfulla glas, minsann!)
Är det inte bara dags att natta det här undantagstillståndet med dess terrorist- pedofili- och feminist-skräck och försöka leva lyckliga i alla våra dagar nu?! Det är tio år sen 9/11-grejen, vi kan inte kalla det undantag längre, och det är i undantaget som schyssta värderingar är viktigast.
För det här ”Vem är du? Vad kommer du ifrån? Vad har du?” istället för ”Vad behöver du? Vad vill du? Vad kan du?” det är definitivt nåt ny-importerat chauvinistiskt dravel som inte är oss till gagn, och det är ett mystiskt sammanträffande att antidemokratiska värderingar, uppluckringar av den personliga integriteten och en polariserad människosyn råkar göra framsteg samtidigt. Hoppsan Kerstin.
För det vi ska ha demokratin och maktfördelningen till är primärt att inte vara taskiga mot varandra.
Men… sen framhåller Andersson Alex Schulman och även genom jämförelsen Jimmie Åkesson som avskräckande exempel. Är inte det lite åt det taskiga hållet?
Jag kom alldeles alldeles spontant att tänka på när man kränker fattiga av minst två olika hudfärger genom begreppet white trash. (Vilket Andersson inte gjorde, jag bara jämför, jag med).
De har väl också mänskors känslor? Mediedjuren är väl också männskor?
Värre?
Bättre?
Hon behöver så klart symboler. För textens skull.
Men jag hade nog föredragit att hon hyllat Schulmans gnäggande åt att han hade fått fler tittarklick än vem det nu var (Lars Adaktusson?) och Åkessons förbryllade Nalle Puh-uppsyn när hans motståndare tar avstånd. Båda de där två passar in och sticker ut när det passar dem, och det är helt i sin ordning. Inte när det passar mig, men det är också helt i sin ordning. Tyvärr.
Det bästa hade givetvis varit om alla gjorde som jag säger, hela tiden, inte för att jag bestämmer utan för att jag har rätt, men det kan hända att den allomspännande insikten om det ligger en bit in i framtiden, tror jag.
Anna Troberg bloggar också, och genom hennes formuleringar ser jag Anderssons artikel lite ljusare. Kanske är hennes poäng inte särdeles långt från min egen. Troberg gör en cover på den gamla Voltaire-dängan: Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att dö för din rätt att säga det. (I Trobergs fall inte dö utan bli kallad tjuv, men ni fattar.) Jag är inte beredd att dö för nån annans åsikt. Heller inte för min egen. Åsikter bör testas mot verkligheten kontinuerligt. Jag är däremot beredd att lägga ner en del arbete (eller okej just nu mest bara pengar) för att ingen ska behöva dö för några åsikter alls.
Det är ju faktiskt inte särdelles svårt att vara schysst mot de som håller med en. Det är hur schysst man är mot motståndarna som är det sanna testet på gudar och människor.
Om att försörja sina barn
Vi har i Sverige en av världens mest generösa föräldraförsäkringar. En investering i trygga barn. Det är jag glad över. (Inte stolt, jag har faktiskt inte bidragit själv, det hände innan jag föddes.) Men jag tycker det är smart.
Vi kan även överföra dagar från en förälder till en annan. Och många gör det. Dumma vore de väl annars. Klart man gör det man tjänar mest på. Men om man kan, så är det värt att tänka igenom det innan man gör det.
Jag är övertygad om att vår individualiserade föräldraförsäkring gagnar barnen. Det är en fantastisk tillgång att ha grundrygghet hos mer än en person.
Jag är övertygad om att det gagnar papporna. Att papporna får tillgång till fler sidor av livet. Att veta att de är en kompetent förälder. Att veta att de är värdefulla för sitt barn mer än som plånbok. Och en möjlighet att lägga grunden för att inte vara så ensamma, vilket är ett reellt problem för många män.
Jag är övertygad om att det gagnar mammorna. Det kostar tid med barnen, men tid som faktiskt inte var deras till att börja med, och i gengäld får de en normalare arbetslivsinkomst och en jämlik partner i föräldrarelationen.
Jag är övertygad om att det gagnar samhället. Jag tror vår manliga arbetskraft lär sig saker som är viktiga på att ha varit hemmaförälder ett litet tag. Jag tror vi får rätt kompetent personal på rätt plats av rättvisare förväntningar vid rekrytering.
Sen har vi det där med vårdnadsbidrag. Att vara hemma och ta hand om sina egna barn. På samhällets, och partnerns bekostnad.
Man jämför med ett femtiotal, som någon slags norm, även om det var en historisk parantes. Bondmoror och hantverkarhustrur lär ju knappast ha varit arbetsbefriade förr om åren, bara befriade från inkomsterna från det arbetet. Och som sagt, skillnaden är finansieringen av detta uppehälle. Han. Eller vi.
SD-kvinnor vill till exempel ”på sikt” förbättra möjligheterna till pension efter att ha varit hemmaförälder. (De driver även vårdnadsbidrag).
Det förvånar er säkert inte att veta, att jag tycker det är fel väg att gå. Mer än att jag tycker att den grundpension som alla gamlingar ska ha ska vara på rimlig nivå, oavsett om de varit bankchef, hemmamamma eller knarkare.
Jag tycker man ska försörja sina egna barn. Vi har barnbidrag, som går ut till alla. Jag tycker det räcker som allmän uppmuntran.
Samhället går i viss mån ut på att folk specialiserar sig. Jag skriver tekniska instruktioner för flera personer. Det är därför jag kan få pengar för det. Det är så vårt ekonomiska system fungerar.
När jag var liten så var de mammor som ville vara hemma med sina barn och ansåg sig vara duktiga på att ta hand om barn dagmammor. De tog hand om sina egna, och några till.
Och kan man inte försörja sig själv och sina barn, då är det socialbidrag som ska gå in.
Att som samhälle investera i ett beteende med ett för samhället ofördelaktiga effekter, verkar inte otimalt. Jag säger inget om att vara hemma på egen bekostnad, bara att det att ta emot föräldraförsäkringspengar kan vara förknippat med vissa villkor. Och att jag ska arbeta och betala skatt för att rikingfruar ska sitta hemma med sina ungar? Nä tack.
Jag ser inte poängen med detta; om det inte bara handlar om att förstärka kinder, kuche, kirche-ideologi.
Anti-feminister gör ofta en stor sak av att män och kvinnor utför lika mycket arbete om man slår ihop avlönat och oavlönat arbete. Va? Hur är det inte ett problem? Pay up, bitches! Betala för det! Det är naturligtvis helt okej att dela arbetsbördan i en familj såsom man vill. Men det är inte okej att inte dela de ekonomiska tillgångarna efter det.
Ge hemmaföräldern lön och pensionsförsäkring från sambons inkomst, så ska jag vara tyst sen. Att INTE göra det är att dölja en utgift, och att suga ut den man säger sig älska ekonomiskt och maktmässigt.
Det kan vara ett skämt för vissa (Ping Konsulttomten), men jag anser att det borde vara en beskattningsbar penningtransaktion. Då kan man få pengar till de där bidragen istället för att norpa dem från de som arbetar.
Jag är inte emot familj. Jag har en själv.
Jag är inte emot barn. Jag har två själv.
Jag är inte emot äktenskap. Jag har ett själv.
Men det är väl vår ensak? Staten borde relatera till oss som enskilda individer. Det är en realitet att ”kärnfamiljen” bara är ett av alternativen som finns i dagens samhälle. (Vad då ”kärna” för resten, vilken mystisk metafor, det låter knappt gångbar.) Många är ensamstående föräldrar, stjärn-familjer eller regnbågsfamiljer. (Desssutom tvivlar jag på att det är så nytt, jag tror att det enda som är nytt är att vi talar om det.)
Och då borde vi bygga samhällets system så de fungerar oavsett. Barn har i realiteten nånstans mellan 1 och 4 vårdnadshavare. En eller två på pappret.
PS: Oh, jösses, vilken snaskig rubrik: ”Pappor – så får ni ligga oftare”. Förmodligen statistiskt sann, men det redovisas lite dåligt och ändå: riktigt snaskig. Fast helt ärligt: vem vill inte ha tid, ork och lust att sexa mer trots småbarn? (oavsett kön och sexualitet)
”Men det får man ju inte säga i det här landet; förlåt, partiet”
SD tystar medlemmar om Norge – DN.SE.
SD normaliseras och jag måste säga att jag fördrar att de normaliserar sig själva, genom att sluta säga onormala saker, än genom att dribbla bort vad som är normalt för de normala.
Jag har tidigare framhållit SDs bristande möjlighet att göra skillnad i svensk migrationspolitik, och det här förstärker min uppfattning.
Ssssssch! Säg inget rasistiskt! Vi verkar så rasistiska då!
Mänskligheten
Har läst Läckbergs Tyskungen och besökt försvarsfordonsmuseet i Strängnäs. Sorgsen. Människor slösar sina pengar, sin kreativitet, sina korta liv på att positionera sig mot varann, att skada, att döda. Och ringarna på vattnet är förödande. Alla är så sårade. Det går inte att tänka sig en värld utan andra världskriget. SD-väljare går bin Ladens ärenden. Så mycket lidande i världen vi kunnat undvika bara genom en gnutta solidaritet. Vi behövde säkert inte ens vara överdrivet goda eller självuppoffrande. Bara inte illasinnade. Organiserade. Och erkänna solidaritetsprincipen.
(PS: B4ckst4b uppskattade däremot till fullo alla fullskale-”modeller” av sina dataspelsfordon. Han är inte riktigt som jag, han, min ent. 🙂
Forskning på män
DN konstaterar att män har mänskliga egenskaper:
- Slät penis
- Monogami
- Intelligens
- Förmåga att relatera till personer även om man inte är nära släkt.
- Samma möjlighet oavsett kön att sträva efter ett nytt sammanhang, en grupp och kärlek.
Några av dem är några av mina favoritegenskaper hos några av mina favoritmän.
Och de män som inte har de egenskaperna; de är helt enkelt lite mindre mänskliga. Och lite mer som chimpanser.
Det ante mig.
Det stormar alltjämt från Husbybadet
Det hände något på Husbybadet. Några 11- och 12-åriga barn (på ett barnkalas!) ofredades av äldre killar, som ”smekte” (=tafsade) på dem i bassängen. Och flickornas kompis som försökte försvara dem blev knuffad och tryckt under vattnet. Förövarna var 5-7 till antalet och tillhörde ett sällskap på 18 + 2 ledare. De uppger en ålder på 15-17 år.
(Tillåt mig ett feministiskt utbrott: ÄCKEL!)
Så långt är folk ungefär överens. Och även att gärningsmännen/’gärningsungdomarna’ inte får komma undan med sånt. Konstapel Bastian skriver klokt om barns brott mot barn. Självklart är det lika illa och maktlöst för en 11-åring att bli utsatt av en 17-åring som av en vuxen. Men en 17åring är ju faktiskt inte heller vuxen i lagens mening.
Lyssnar man på ”invandringskritiska” bloggar och kommentatorer var situationen betydligt värre, avslitna badkläder och pressande av genitalier. I värsta versionerna: ”20 män gruppvåldtog en 11årig flicka”.
Politiskt inkorrekt som satte bollen i rullning uppger inget sådant. De citerar istället ”Närstående” till offren.
Närstående till offer har också rätt att berätta sin berättelse, sin sanning. Men som samhälle är det väl polisrapporten vi har att ta ställning till. Den har jag inte sett, och jag hoppas faktiskt att den inte finns att tillgå, för offrens skull, så jag förlitar mig på polisens citat i Aftonbladet, i brist på bättre.
Anledningen att de” invandringskritiska” elementen engagerar sig är att gärningsmännen var från ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn.
Hade det varit ett handbollslag helsvenska gymnasister hade det varit lika tyst som de nu anklagar gammelmedia för. Invandring är ett sexigare ämne än övergrepp.
Framför allt är de ”invandringskritiska” elementen stötta över att vinkeln på artiklarna handlar om den högerextrema demonstration med äggkastning som följde snarare än det ursprungliga övergreppet.
Kanske jag kan hjälpa dem där: medborgargarden/mobbar/demonstrationer är mer ovanliga än sexuellt ofredande, sorgligt nog.
Lite som det där:
Hund bet borgmästare: Ingen nyhet.
Borgmästare bet hund: Nyhet.
Dessutom var medborgargardet/demontrationen/mobben nyare i tid och dessutom med större potentiella konsekvenser.
Så jag förstår nyhetsvärderingen.
Jag erkänner, det att jag inte tillskriver snuskgubbebeteende till kulturella skillnader handlar om att bland äcklen i mitt liv har invandrare snarare varit underrepresenterade än överrepresenterade. Jag minns en mörk kille som skickade ett snusk-sms en gång. Och en massa helsvenskt tafsande och svårt-att-ta-ett-nej. Däremot har tjejer och kvinnor inte på något sätt varit underrepresenterade i fråga om kränkande sexuella tillmälen. (Classy…)
Men jag vet, jag vet, en persons erfarenhet är inte tillräckligt för att dra nån som helst statistisk slutsats. Men om det är kultur: att få människor med annan kultur att snabbt bete sig som som de med vår kultur så är det väl bara att behandla dem preciiiiiiiis som alla andra. Information och förväntans-effekt. Jag menar, gissa varför mina spinkiga kids äter mat på dagis, men inte hemma, liksom.
(I min teknokratiska hjärna så är det förstås ingen större vinst med att förändra folk till att inte prata på bussen och äta våfflor i mars, det borde räcka med att följa lagar och förordningar, men om kultur hjälper så.)
Det jag inte begriper är hur det kommer sig att de ”identitetslösa ankarmän” (ensamkommande flyktingbarn) tydligen inte har minsta problem med att ta sig hit. Har de pass utan identitet? Åker alla lastbilsflak? Medan de skärpta passkraven splittrar familjer till och med i de fall där man har DNA-bevis på att mamman i Sverige är mamma till barnen i Somalia.
Det underliga är att jag faktiskt, tyvärr, håller med mupparna i sak, men av helt motsatta skäl. Använd de snabbaste, vetenskapligaste metoderna som finns för att fastställa ålder och identitet på de som kommer. Bara de är säkra och inte kränkande så är jag helt för. Däremot är jag en smula skeptisk till att tandröntgen är en säker identifikation på ålder. Det finns väl inget så knäppt individuellt som tänder. De växer kors och tvärs, och snett och tätt och glest och tidigt och sent. Folk opererar visdomständer när som helst mellan 16 och 35 verkar det som.
Ingen ålder på en häst?
Expressen om kopplingen mellan SD och Politiskt inkorrekt.
Expressen om händelserna.
”Invandringskritiska” artiklar och bloggar:
(By the way: Jag håller inte med dem för att jag länkar. De är en freakshow.)
Rädd, trött, uppgiven.
Jag borde vara säker. Ha alla svaren. Kämpa för det goda. Kunna statistiken utantill.
Det är jag inte. Jag känner mig lite hög. (Sömnsnurrig: Morris kräktes vid halvett inatt och jag somnade om vid fyra eller så.)
Här kommer en hemlis: Jag bryr mig egentligen inte om exakt hur många invandrare som får komma hit. Jag har ingen kvot att fylla. Det gör naturligtvis ett helt liv av skillnad för den individ som blir upptagen eller bortvisad. Jag bryr mig väldigt mycket om att besluten är rättvisa, humana, rättssäkra, humana, smarta och snabba. Men inte många. Jag bryr mig väldigt väldigt mycket om att lagar, förordningar och bemötande är färgblint. Att vi som är med har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
Det handlar om att vi nu, på allvar, sitter och räknar på människor. Vad kan du beräknas kosta? Vad kan du beräknas bidra med? Vad är bottom line? Vad är din skuld, för att du lever, äter, älskar där du är? Det är ekonomiskt. Illamående.
Och så är det kulturellt. Man förespråkar en statsbestämd godkänd kultur. Svenne-kultur är finare än blatte-kultur. Gammalt är finare än nytt. Är du tillräckligt svensk för att lira med oss? Har du den goda smaken att plocka upp nyckelharpan istället för sitaren?
Man villkorar. Snålar med medmänsklighet. Kryper in i hjärnan och godkänner vissa idéer och uttryck och fördömmer andra, belönar det som simmar med strömmen. Man ser det inte som det är, man ser det inte utifrån om det gagnar eller skadar, inte utifrån om det finns människor som vill ägna sig åt det. Eller om ingen far illa av det. Moralism (1, 2, 3). Man stämplar kulturarv på det som känns bekant, och försöker förbigå det andra med tystnad. Delta, men på nåder. Ska du vara svensk får du vara svenskare än de svenska. För säkerhets skull. För vi vet ju att du är inte riktigt riktigt svensk.
Och jag tror det är obra. Det gör saker med oss, inskränker respekten och självkänslan för oss allihop och vår förmåga att se möjligheter att bidra.
Jag tänkte jag skulle sluta med retoriska frågor på min blogg. Det är ett effektivt men oärligt retoriskt grepp. Och pretto, men inte på det coola sättet.
Jag misslyckas. Jag vill givetvis att ni ska besvara dem precis som jag skulle.
Vad var det jag sa. Nej vad du sa.
SD-politiker avgår efter rasistmejl – DN.SE.
Men fortfarande är det alltså en ren slump att de som måste hoppa av för rasistiska uttalanden är SDare. Har inget med SDs politik att göra.
För så tycker ju alla egentligen. Men ändå ingen i SD. Och det får man ju inte säga i det här landet.
Drama Online 